Full frys

I ett av mina förra liv var saft och sylt vardagsmat. Jäpp, jag var (och är nog ännu) en sockerunge av stora mått. Kunde inte äta kött utan någon form av röd röra ända upp till 20 års åldern. Nu är det lite lugnare på den fronten även om suget sätter in mellan varven. Men pannkaka och plättar utan sött? Nope...

I dag äter jag med fördel bären direkt från buskarna. Gläds åt de sprängfyllda vitaminbomberna i olika färger. Skördetid förpliktigar. In my garden just nu hänger klasar av allehanda slag som inte bara ska plockas av, man bör göra något av vitaminbomberna också. Juicekoncentrat på svarta vinbär är en favorit;

3 liter bär

2 liter blad

2 liter vatten

Kokas 20 minuter. Sila av bär och blad. Sockret rörs i när juicen svalnat något. Häll upp på 0,5 liters Pet-flaskor och frys in. Koncentratet späds ut efter behov och behag. Kan med fördel användas att blanda ut med andra goda vätskor...

Happy B to both of us...

Det kom ett vykort idag;

"Grattis på födelsedagen 9.8

Hoppas den blir jättekul med god mat och dryck. Skål och kippis, men inte så du får krapola.

Kram cybersyster och grävarn".

"Sippan&Berra" - love you ..tack för påminnelsen!

På tal om ålder, bredd och längd - det sägs att skinkorna hasar ned ca 13 cm under en levnad. Tittar mig i backspegeln och Oops..ser inte bättre ut än att mina nog kommer att ligga i nivå med knävecken vid typ 85...

Ovanstående bild är coulourful Warhols starka och långa ben. Medan mina fyller udda nu på lördag, fyller hennes jämna. So Happy B to both of us - skål, kippis, elzahdik!

I skärgårdsetablissemanget lär nog en och annan får känna av krapola. Här på kolonin blir det dock lugna gatan...

Jag och Flipper

Det är bara vi två, min bror och jag. Inga fler, vare sig kända eller av oss mindre okända. Mellan oss skiljer det 20 år. Jag är sladden, skulle egentligen bara ha varit en fläck på lakanet.…och helt olik honom på fler än ett sätt att jämföra med typ Biffen&Bananen, Ordning&Kaos, Spara&Slösa, you name it och vi är det. Pga åldersskillnaden och avståndet mellan våra bostadsorter har vi inte vuxit upp och umgåtts som syskon. Umgänget har varit väldigt sporadiskt ungefär som med vilken bekant som helst. Var och en har sitt typ, och ingen av oss vet nåt om den andres liv. Nästa år blir jag fifty, han sjuttio och mamma om hon fortfarande är still alive, 90…

För 3,5 år sedan började mammas ålder bli allt mer påtaglig; hemtjänst övergick snabbt i ålderdomshem. Mitt i allt elände och praktiska bestyr så har min bror och jag hittat varandra som syskon. Mindre mentala skillnader, mer gemenskap. Dessutom är vi fullständigt överens om att vi inte behöver tjafsa om det mamma lämnar efter sig den dan som nu närmar sig allt mer. Om hon går hädan före någon av oss. Inte om prylar, inte om pengar. Hade vi varit en eller ett par till som fallet är för många andra släkten, skulle det gissningsvis bli lite gnissel och gnöl i nåt hörn. Här kommer det inte att bli så. Och den som sen går bort först av oss två, tja med automatik får den andra ta över den andres tillgångar. Ingen av oss har eller kommer att få några barn. Nycklar till hus respektive lägenhet har vi redan bytt med varandra…

Först i våras invigde jag min bror om mitt innehav av kolonistuga. Den har jag haft som hemlis, så där i största allmänhet i fem år. Men så kan man och quinna ju inte hålla på i evighet så jag bad honom svänga in på området en dag och levererade upplysningen från bilen att det här du ser framför dig brorsan, det är ditt om det händer mig något. Reaktionen och responsen kom direkt; ”Nä män – vilken trevlig överraskning! Det må ja säga…”

Jag har en båt. Alltså jag har en kanot, eller rättare sagt hade, nu är den såld. Eller rättare sagt en kanadensare tror jag de heter. Att det fanns ytterligare båt visste jag inte. Nu vet jag det. Brorsan levererade sin hemlis i bilen. Jag kommer att bli med båt om min bror går bort före mig…

”Nä män brorsan, vilken överraskning, inte trodde jag DU var båtmänniska?” Naiv som jag var trodde jag min bror hade köpt nån liten plastbåt, typ praktisk modell för metfiske. Nu vet jag bättre. Jag fnittrade åt den komiska situationen och fortsatte; ”Å vart har jag den nånstans då?” Svar – jag hyr en plats i lokstallarna, den står på en trailer, nyckeln till trailern hänger vid köksalmanackan…

Det är i sådana lägen av man uttalade fakta quinna kan hålla sig för skratt. Länge. ”VAHH, å hur stor är trailern…å båten…antar att den ligger ovanpå?????????????????”

”Fyra och en halv. Det är en Flipper. Sök på internet så ser du vad du har.”
” Jaha..vasaru fyra och en halv…menar du METER!!!!!!!!! Och är DU ute på nätet???????????????”

Min bild av min brors liv och leverne har drastiskt förändrats. Jag gick in på nätet och försökte inse vad jag såg framför mig. Flipper är inte enbart lång i längd. Flipper är hög på höjd också. Dessutom försedd med vad båtfolk kallar för ruff. Man kan nog fiska från Flipper – tonfisk, haj och val och annat smått…meta abborre gå nog rätt bra det också men firrarna av den typen kommer att se ut som sardiner i storlek när de dras upp mot den relingen. Herrejiiiseeess; sjökort. Skepparexamen!!!. Inser att mitt och Flippers liv ihop kommer att gå i samma stil som TV-filmen Göta Kanal…

För ett par månader bekantade jag mig med Flipper, ovanpå trailern. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så ovanstående bild är plankad från nätet. Han är riktigt stilig. Men han är ingen han. Båtar är honor. Minns nu inte riktigt vilken tjej men för mig kommer den här båten alltid att vara en han och heta Flipper. Brorsans flinka händer har fixat ny klädsel på stolar, dragit ny el, fixat putsat och grejat med alla möjliga små detaljer. Jättefräsch, läckert...

Hmm. Skepparexamen, det lär quinna kunna fixa, jag har ju trots allt 15 år på mig att plugga. Hmm. Vid närmare eftertanke inte så dum idé faktiskt…att vid 65 dra iväg med första pensionsavin och Flipper längs Sveriges östkust, äntra Spanien norra kust och där ratta in på Canal du Medi och ploppa ut i sydfranska Montpellier för att sedan korsa den blå pölen med diverse strandhugg på Korsika, Sardinen och Sicilien ett par dagar för att sedan dra vidare mot målet ökenland. Fram till dess låter jag bloggen bli den sista hemlisen för min bror. Å andra sidan, skulle inte förvååååna mig om han redan är här och tjuvläser; ”Hej brorsan, vink, vink…

Svar till nyfikne bloggaren Eva-Marie i Hoppes Hörna

Som svar till Eva-Maries inlägg i Hoppes Hörna;

Verkar jag leva ett spännade liv? Tjae, allt är ju relativt, typ gräset grönare på andra sidan typ. Men visst, jag är otroligt tacksam för att vakna varje morgon till en ny dag. Jag lever här och nu och möter dagen med Carpe punctum - fånga ögonblicket. Jag lever livet med alla mina sinnen för form, färg och fantasi. Ljud, doft, smaker, känslor, beröring. En livsnjutare av mentalt stora mått. Dessutom omgiven av spännande kreativa människor som livets alla korsvägar burit med sig. Somliga högst tillfälliga, andra mer permanent. Jag har flygit, farit och färdats åtskillliga sträckor. Fysiskt, mentalt och verbalt. Allt har och tar sin tid. Börjar så smått närma mig 50 och en tillbakablick i livets ryggsäck - ungdomsdrömmen om att vid pensionsåldern ha ett pörte där blå pöls saltstänkta vågor rullar in mot varm mjuk sand, har jag nu omsatt till verklighet. Många vänner och bekanta har den senaste tiden avlidit i allt för tidiga åldrar. Det är en starkt bidragande orsak till att jag strax före årsskiftet tog beslut om att göra verklighet av drömmen nu - inte sen, inte senare och definitivt inte så långt framåt som pensionsåldern. Hyr på obestämd tid. Här och nu. Att det blev just detta ökenland var ödet. Mer en slump än något långt från början planerat. Om det är och/eller blir permanent, på del-, halv- eller heltid behåller jag för mig själv...

Mer fluss i blomkålen

Kan inte dra mig till minnes att jag varit med om någon hyressänkning. Det motsatta brukar ju vara det allmänna läget, åtminstone i allmännyttans bestånd. Är väl så där lagomt intresserad av fonder och aktier, har någorlunda koll på rådande PPM läge och inga större förändringar är gjorda i den privata portföljen. Ryssland får ligga kvar ett tag till. Annat är det med intresset för valutakurser. Där kan man och kvinna med lite planering i dessa dagar göra skapliga klipp. I och med att dollarn styr den kurs i det land där undertecknads hyrda Terrass är belägen, så har en lite nätt sänkning av den månatliga hyran uppenbarat sig. Närmare bestämt 39 kr. Inte illa. Med lite mer fluss i blomkålen så kan det vara time för investment åt både det ena och det andra hållet. Å vad en liten gumma kan gno-o-o..

Plattityder

Vissa människor är ju för sköna som till exempel den nyligen pensionerade Redaktörn med fru. De gillar det goda i livet och tillbringar sin tillvaro med härliga attityder om ditt och datt. I våra dialoger är det hjärtligt högt i tak och de har också ett pörte där de brukar pyssla och påta i svart mylla. De är nästintill lika pryltokiga som undertecknad. I helgen dök de upp på koloni-loppis och frun var inte sen att förse sig med det mesta av det bästa. "Det här är bra att ha, och de här och nä men titta, visst vore det väl bra med trädgårdsplattor", sa frun varvid Redaktörn räknade antalet plattor i högen och nickade jakande till svar. "Och bänkspis?". "Hmm, vi kan väl fundera", kontrade han och började kolla spisens mått och funktion medan jag försedde frun med frön från fjolårets klematis.

Vid slutet av sista loppisdagen fanns diverse grejer kvar men jag hade på känn att nån skulle höra av sig i efterhand. 36 timmar och några solskensstrålar senare återvände jag till kolonin för att ta reda på lite småprylar. En vit papperslapp fladdrar på uteverandan;

Hej Annika. Har hämtat plattorna. Tog också spisen (Du får betalt sen). Fam X-son.

Va då style?

Ursprunglig svart övergick rätt snabbt till midjelångt solblekt rågblont som lagom till grundskoleavslutningen ersattes av musbrun cendré i chict välansat skick.

Gymnasiet blev synonymt med revoltens era. Det ljuva 70-talet avslutades med flytt från glesare bygder till 08:a och permanentkrus i bästa Streisand-stil a la musikalen Hair. Dock utan fladdrande schiffongscarf.

Om det var färgen eller kruset som inte föll dåvarande hjärtevän i form av kretensare i smaken, låter jag vara osagt. Hans systers skämda sax lät abrupt lockarna falla på en av öns otaliga bakgårdar.

80-tal? No comments. 90 blev desto mer intressant. Upptäckte att det faktiskt går att klippa sig själv - någorlunda hjälpligt. Tursamt nog fanns då en kraftig man med självfall varvid ojämnheter inte syntes så väl.

Färg kom på skum i liten plastflaska och höll några tvättar. Så praktiskt, bara att dra i lite. Och lite till. Och ännu mer. Oräkneliga mörkviolettrödfläckiga handdukar kasserades innan millenium-skiftet.

Qvinna lever som hon lär. Parollen "åldras med värdighet" innebar 2005 att det färgats färdigt. För gott.

Idag, ett par saxar och x antal gulgrå vid tinningarna senare är det ånyo dags för en makeover. Funderar skarpt på en kapning. Drar väl i lite slingor. Och själva stylingen får vårvindar friska fixa..

Mellan sprängfyllda knoppar och kvicka rötter

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, om än många gånger en mycket förvånad sådan. Vi som vet, vi vet och förvånad blev vi knappast av innehållet i de orange alternativt julklappsröda kuvertet, i år heller. Men det gäller att se om sina fastigheter. Håller takrännornas skarvar tätt och teglet för trycket? Uj, uj inge vidare till pensionsförsäkring det här inte. Lite väl påtagligt skvätter vårregnet på fjolårets ommålade fasad med traditionell koppargruvsfärg. Vita knutar? Jo men visst. Och fjolårets till bredden rekommenderad och råge kvalitetsjord påfyllda rabatter har sjunkit ihop, typ en halvmeter. För att inte tala om högen med trädgårdsplattor av kvinna mödosamt flyttad i syfte att underlätta för man med släp. Oops – plötsligt är karl ur sikte. Vart tog han vägen med sina tidigare påstådda käcka rötter. Jaha, jag måste ha hört fel, det var nog kvicka fötter. Synd, för här fanns ju en jättechans att citat; ”göra en punktinsats med direkt resultat som efter uträttat förvärv med största sannolikhet skulle lyfta hans manlighet”.

Slut citat. Den kursiva raden här ovan är plankad från en rapport som påvisar att könsstereotyper även existerar i trädgården. Hmm, jo det kan nog ligga rätt mycket i den svarta myllan av den varan. På våra lotter brukas dock täppan normalt och på ett mer jämställt sätt än vad rapporten utvisar. Lika mycket fika för lika mycket utfört arbete. That´s it men faktum är också att ”hemma på våran gård” håller fler kvinnor i spadar, borrmaskiner, kantklippare och sågar, än antalet män. Undrar du varför och hur det går till så är du välkommen på en visit i det land som inga gränser har, vare sig för möjligheter eller de kvicka rötter som kräver traditionell kvinnlig uthållighet, tålamod, omsorg och kärlek att bli av med. Men kvinna kastar nu nog sten i hittills av man oglasat växthus. Lovar på stående fot, i de blå kornens gödslade frodigt gröna matta, att inför nästa säsong, då ska det minsann jobbas hårt för att öka balansen på den fronten. Observera att DETTA ÄR INTE EN KONTAKTANNONS. I just love them men i det gröna så är det nog lika bra att man och kvinna gör det man och kvinna är bäst på. Jäpp, det blir nog bäst. Feminist? Nope. Säger väl som så många andra nuförtiden, det beror alldeles på vad du menar men du är alltid välkommen på en fika. Ty mellan sprängdfyllda knoppar, hammock och hängmatta finns alltid lite arbete som väntar. Se så, kom igen och greppa spaden men löka lagom. Fifty-fifty, it´s a deal?

Tänkt sluta jobba

" Till dig som någon gång tänkt sluta jobba. Öppna och se hur mycket du får i tjänstepension".

Kuvertet som damp ner i låddan är inte orange. Det är rött, julklappsrött. Det kliar inte i fingrarna av iver att öppna det. Kanske lika bra att låta det ligga kvar där på hallmattan eller så åker det med ut i pappersinsamlingen. Oöppnat. Det faktiska innehållet i budskapet vet jag redan. Lika starkt som harissa men inte lika angenäm eftersmak. Pension är nästa lön. Visst, den har jag på många olika sätt kunnat påverkat i tidigare faser av livet. Nu blev det av olika anledningar inte så som jag tänkte då, förr, ej heller senare. Medvetet men även omedvetet av omvärldsfaktorer och de korsvägar som livet burit med sig. Ännu är det inte för sent att välja. Greppa läget och rädda det som räddas kan. Om 15 år är det obönhörligt kalla fakta på kontot. Ingen återvändo, eller..?

Tänkt sluta jobba? Jag vill inte sluta jobba. Jobb är det som får mig att må bra, drivkraften att känna sig behövd och vara delaktig i processer. Att kreera med andra likasinnade. Återigen vänder jag på en stek. Håll fast en kort sekund. Varje dag är en möjlighet. Vem vet vad som händer sen. Det finns inga garantier. Citerar 70-års jubilaren Lill-Babs ; "Lev, lev, lev". Slut citat.

Kolonist, ja visst! Part two

2008 års svarvita trend i garden har jag kört ett par år redan. Och grapes in appletree ger extra touch av Medelhav vid uteplatsen (grävjobb och plattläggning tog 2 dygn).

Kolonist, ja visst! Part one

- Vaaah! Är du sån? Det trodde ja inte..

- ?...

- Alltså inte du..sån där tråkig som bara gräver och håller på. Du som är så sprallig ute och reser trodde du var liksom mer krogmänniska. Nä äee..

- ???...

Tråkig låter härmed meddela; Kolonist, ja visst! Det är en resa i årstider. Och grävning ger resultat. Visserligen i en hel del försvunna fluss i blomkålen. Positiv effekt är att även några extrakilon ger sig iväg varje vår och höst. Att de sen kommer tillbaka likt en bomerang må vara hänt. Fru Fördom får härmed ta del av Pörtet a la Före och Efter. Vid köpet 2003 och sommaren 2007.

Tråkig låter härmed meddela; vänner av telefoni, har ni aldrig funderat på att trycka på kommentarknappen här inunder? Livet blir så mycket enklare då. För mig. Och billigare. För dig.

(...citerar Micha: orkar inte rabbla samma ramsa hela tiden. Institutionsskadad ?..)

One of these days

"I´d rather have roses on my table, than diamonds on my neck"

Emma Goldman

Kärt barn, men namnet?

Läser en notis om vilka namn som inte Skatteverket godkänner att man ger sitt barn, typ Tequila. Kommer oförsynt att tänka på en händelse i somras - dopet av min väninnas barnbarn.

"- Benny Elisabet, I Faderns och Sonens och..."

....??????????

Vi i församlingen närvarande drog efter andan för att i nästa sekund brista ut i sammanhanget hysteriska skrattanfall.

"Nä män ursäkta, vad är det jag stå och säger",..sa den mycket till åren kommen och för dagen inhyrde prällen. "Ni ska veta att vi präster har det rätt stressigt mellan varven. Jag döpte och vigde igår, vigsel igen nu på förmiddagen och bruden hette Elisabet, nästan som ditt Elias".

Elias - än är du för liten att läsa men så här ett par dagar i förskott - Grattis på 1-årsdagen från "Plast-Mommo".