Spenderat ett par timmar nere i centre ville med likasinnad. En summering av varats tillstånd i ökenland. Före, under och efter. Hur pass gott egentligen gratis är och att frihet har ett pris. Vad som faktiskt hänt vs vad som påståtts skett, här, hur, varför och av vem. Alla dessa vem som upplever frihet till ett pris som satts ungefär där nästippen tar slut, men som även fungerat som öron- och ögonöppnare. Meningar och sanningar har ju med råge varit mer än tudelade. Både här på plats och i det som presenterats via press, radio, TV, Facebook och Twitter. Även om man delar värdegrunder kan åsikter gå i sär. Även om detta är vi överens. Och så bör det också vara om man föresatt sig att ha kontinuitet i utbyten. Gemensam erfarenhet och insikt om tilltro att tunisierna med kraft, energi, utbildning och intellekt nu kommer att skapa sig en ljus framtid i regionen, det tummar vi inte ett ögonblick på. Dilemmat hur förvara hyacintlökar på bästa sätt är en svårare nöt att knäcka och blir avrundningen av vår träff.
Jag viker in på "Skogatan" och går strandpromenaden på väg hem. Friska vårvindar bär med sig vitt vågskum upp på Boujaafar. Folk är ute, fikar, äter, skrattar, shoppar. Och pratar. Högt och ljudligt om allt. Folk hälsar, ler, vinkar, hälsar välkommen och läser tidningar. Jag ser tidningar jag inte sett här förut. Eftersom de inte varit tillåtna. Och de som funnits har varit censurerade, som internet. Möjligheterna att vara uppkopplad här är flera. Från och med idag surfar jag runt med en usb-sticka på 7 mb. Till ett pris som mer än råge är värd den hastighetshöjande skillnaden på 6, 885 mb/sek.
Tre engelska likasinnande är nu i antågande. Barbeque står på kvällens program. Anar att temat för kvällens dialog redan är givet - "There´s a hole in the bucket. But why?"
