Ur tid är ledan

Om några minuter övergår Söndag i Måndag. Sista kvällsfikat och en snabb titt på några nätupplagor av news. Sätter närapå kaffet i halsen vid åsynen av rubrik. Citat; Den tidigare SvD-medarbetaren Kjell Swanberg har avlidit efter en kortare tids sjukdom. Han var under många år kåsör på Svenska Dagbladet och redaktör för tidningens kåserisida Marginalen. Slut citat.

Kjell Swanberg var mer än ovanstående. Han var mycket. Under större delen av mitt vuxna liv har hans röst och bokstäver fått mig att stanna upp. Jag har läst, lyssnat och skrattat ohejdat åt den anlagda tonen av självironi med ett bruk av språk som saknar motstycke. Hans parodier, satir, förmågan att fånga upp och förmedla händelser i vardagen har varit förlösande. För att inte tala om programmet Plattetyder med Bengan Wittström. Hel sanslöst roligt.

Jag går ut i hallen för att regla ytterdörren. Låser, sträcker ut handen för att slå av lyset. Barometern på väggen intill får mig att hejda rörelsen. Barometern, en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en slags affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Kjell Swanberg fattas oss.

Tjuv är den som kommer över havet

Det gamla sardinska talesättet ”Tjuv är den som kommer över havet” får en kanske att fundera mer än en gång på ön som idylliskt resemål. Men faktum är att Sardinien nog har världsrekord i antalet invasioner och ockupationer från sjörövare, tjuvar och banditer. Redan de gamla grekerna typ, men det är en så lång historia att den inte får plats här. Sardinien är som en egen värld med ett eget språk, ungefär som Greklands Kreta och Sveriges Gotland. Självfallet allt i positiv bemärkelse om än att öbornas inställning till modernisering har gjort att de, med få lokala undantag, har halkat efter det italienska fastlandets mondäna livsstil. Här är ännu herdesamhällets hårda vardag påtaglig. Just oexploateringen gör det desto mer attraktivt. Och det är så där riktigt smaragdgrönt och pastellfärgat åt alla håll och kanter att en nordbos gråblå iris blir alldeles vimmelkantig.

En annan sida är det öde, karga och sorgsna. Det är lätt att bli bergtagen bland de mäktiga massiven där de glittrande sjöarna ger svalka åt folk och fä. Det är inte för intet som filmproducenten Sergio Leones använt Sardinien som inspelningsplats för ett flertal av sina filmer. Och det var även här som ”Q” överlämnade den kända Lotus-Esprit-bilen till James Bond i The Spy Who Loved Me.

Att bo på sardinsk lantgård är stort och att ge fåraherden ett handtag efter frukost kan bli en upplevelse i sig. Men att ligga still på den stora turistorten Alghero i norr är som att tillbringa en vecka innanför Visbys stadsmurar och påstå sig ha sett Gotland. Sardinien tarvar en hyrbil. Vägnätet är väl utbyggt och större vägar håller bra standard men räkna med att mellan varven se motorhuv och koffertlucka i backspegeln – samtidigt! Hårnålskuvor duggar tätt men inte tankställen eller McDonalds. Rätt var det är så rusar fåraherdarnas vallhundar ut från buskage utan förvarning. Deras viftande svansar är en synvilla – att bli klappad av en turist existerar inte i deras tankevärld. Släng dig på signalhornet och kör vidare och berusas av dofter från vild fänkål, timjan och myrten genom öppna rutor.

Räkna inte med att se hela ön på en vecka, det tar minst två. Räkna inte med att bli tjenixen-på-dixen med en sard. Att komma en sard inpå livet är hart när lika svårt som att ta sig obemärkt in i Nasas högkvarter. En sard skrattar sällan. De är lika buttra som bittermandeloljan de använder i de efterrättskakorna. Visserligen stolta och visar en viss gästfrihet men fullt upptagna med att fixa vardagens vedermödor. Den förlösande faktorn och det som kan få en sard att bjuda på ett glas myrtenlikör, är att nynna refrängen på ”Non potho reprosare”, första strofen på den omåttligt populära och sorgsna sången som kan liknas vid ”Jag väntar vid min mila medan timmarna ila”. Sanningen om Sardinien är att ön är lika utsökt god som en väl kyld Chardonnay och en vällagrad Chateau Neuf du Pape. För varje klunk vill man bara ha mer och mer. Våga resa hit, upplev och bli delaktig i en urkraft som saknar motstycke. Mäktigt, rustikt, bonnigt, svindlande och mellan varven så bedårande att man tappar andan.

Sex månader eller 60 år? Det finns en kust och en strandremsa för alla. Costa Verde, Costa Paradiso, Costa Rei. I gott sällskap med Tony Blair och Berlusconi hittas snabbt en favvo - Costa Smeralda - som på 60-talet byggdes av ett konsortium med Aga Khan i spetsen. Testa vinvägarna och besök några av de mer framstående producenterna såsom Feudidella Mosca, Cantina Di Asti, Piero Manchini, Cantina del Vermentino, Sella&Mosca och Cantina Jostu Puddu för att nämna några. Missa inte bergsbyarna Tiscali och Orgòsolo varvid den sistnämnda är känd som banditernas hemvist, en tvivelaktig berömmelse från Vittoria De Setas film. Här är lukten av krutstänk inte långt borta. Byborna gör allt för att leva upp till sitt rykte men mer som en kul grej än på blodigt allvar…

Mellan sprängfyllda knoppar och kvicka rötter

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, om än många gånger en mycket förvånad sådan. Vi som vet, vi vet och förvånad blev vi knappast av innehållet i de orange alternativt julklappsröda kuvertet, i år heller. Men det gäller att se om sina fastigheter. Håller takrännornas skarvar tätt och teglet för trycket? Uj, uj inge vidare till pensionsförsäkring det här inte. Lite väl påtagligt skvätter vårregnet på fjolårets ommålade fasad med traditionell koppargruvsfärg. Vita knutar? Jo men visst. Och fjolårets till bredden rekommenderad och råge kvalitetsjord påfyllda rabatter har sjunkit ihop, typ en halvmeter. För att inte tala om högen med trädgårdsplattor av kvinna mödosamt flyttad i syfte att underlätta för man med släp. Oops – plötsligt är karl ur sikte. Vart tog han vägen med sina tidigare påstådda käcka rötter. Jaha, jag måste ha hört fel, det var nog kvicka fötter. Synd, för här fanns ju en jättechans att citat; ”göra en punktinsats med direkt resultat som efter uträttat förvärv med största sannolikhet skulle lyfta hans manlighet”.

Slut citat. Den kursiva raden här ovan är plankad från en rapport som påvisar att könsstereotyper även existerar i trädgården. Hmm, jo det kan nog ligga rätt mycket i den svarta myllan av den varan. På våra lotter brukas dock täppan normalt och på ett mer jämställt sätt än vad rapporten utvisar. Lika mycket fika för lika mycket utfört arbete. That´s it men faktum är också att ”hemma på våran gård” håller fler kvinnor i spadar, borrmaskiner, kantklippare och sågar, än antalet män. Undrar du varför och hur det går till så är du välkommen på en visit i det land som inga gränser har, vare sig för möjligheter eller de kvicka rötter som kräver traditionell kvinnlig uthållighet, tålamod, omsorg och kärlek att bli av med. Men kvinna kastar nu nog sten i hittills av man oglasat växthus. Lovar på stående fot, i de blå kornens gödslade frodigt gröna matta, att inför nästa säsong, då ska det minsann jobbas hårt för att öka balansen på den fronten. Observera att DETTA ÄR INTE EN KONTAKTANNONS. I just love them men i det gröna så är det nog lika bra att man och kvinna gör det man och kvinna är bäst på. Jäpp, det blir nog bäst. Feminist? Nope. Säger väl som så många andra nuförtiden, det beror alldeles på vad du menar men du är alltid välkommen på en fika. Ty mellan sprängdfyllda knoppar, hammock och hängmatta finns alltid lite arbete som väntar. Se så, kom igen och greppa spaden men löka lagom. Fifty-fifty, it´s a deal?

Dessa fantastiska män och manliga munkar

..blev sugen på nåt gott..stegar in hos den lokale drivmedelsleverantören i kvarteret...

Å så vill jag ha en..ehh..en sån där..

Tillfällig light glömska troligtvis orsakad av alldeles för mycket nattligt sudd med bokstavsjobb påkallat av närmande av diverse deadlines, har jag tappat namnet på munkringar.

Du menar de här - "ungkarlsbulle"?

??? ...ehh..ja tack, jag tar en och en sån där av den där andra sorten som ligger ovanpå - en kvinnotopp!

..stegar ut ur butiken..sätter igång kaffebryggaren och i väntan på dess puttrande tar jag en tugga , blundar och försöker tänka på allt annat än föremålets utseende och eventuella övriga funktion..än just..att vara en sån där....

Salus per Aquavit & Swarovski

Missade finalen igår - vann rätt låt, var hon bra? Lika bra som...

...minns en episod från ett av mina förra liv...var under några år dansarrangör på lokal här i trakten, typ ni vet Lasse Stefanz&Lotta Engberg-stuket med Å hej å kramgoa låtar liksom bland mygg och knott på åttkantig utomhusbana. Vi brukade åka på arrangörsforum, en social grej för att umgås med orkestrar och andra likasinnade. Efter mycket hektiskt och guppande natt på vikens blå yta och med Skara Sommarland till bordsgranne, studsar vid frukost fram en ung alert tjej med stora ögon och fladdrande ögonfransar, idogt balanserande en snapsbricka i högsta hugg, och glatt utropandes; Goomorron och hejsan på er, vad önskas till ägget - Skåne eller varför inte Aquavit?

Perrelli - full av beundran för din redan då käcka attityd, grattis till vinsten!

..om än att jag glädjs än mer åt att du med åren bytt ut snaps mot Swarovski Crystals.