Det är inte alltid det blir som man planerat. På både gott och ont. Sällan har bortlängtan hem till ökenlandspörtet varit så stark som nu. I väntan på att allt praktiskt ska fixa sig, får det bli några snabba samtal via mobilen. Först tidigare idag med Kumlabruttorna vars bortlängtan är skriande men med allt för lite flus i blomkålen lär det dröja innan de kan äntra en flight igen. Deras väninna i sin tur åkte på hjärtinfarkt direkt vid hemkomsten häromsistens. Idag på promenad föll hon ihop i en hög. Blödande magsår. Utan förvarning.
Mobilen ringer nu på nattkröken, ett kort intensivt konstaterande att det är okey med allt och alla i bägge länder och det hugger liksom till i hjärttrakten när jag avslutar...
"New shoes coming up, sooner or later. Enti rohi, boussa".
