Sitter i ett "välsorterat" om än lite smått rörigt hem och försöker komma i julstämning men det vill sig inte riktigt. Det har ju varit lite si och så med juleriet de senaste sex åren. Dels pga min gamla mors ålderdom och bortgång, dels jobb och escaper till ökenland. Efter att ha suttit fast i tågförsening på rälsen utmed kusten, och därefter taxi till en by utanför det här befolkade stedet för att hämta och starta en frusen Pärla i närmare 30 minusgrader, checkade jag till slut in i det här pörtet förra julaftonskvällen. Trött, frusen och långt efter Kalle Anka äntrade scenen...
Mormors, farmors och min mors alla grejer ihop med mitt bohag. Frid åt deras och hennes minne, Mär hon köpte något åt sig, såg hon även till att jag försågs med dito. Av vad det än månne vara. Gick ner i källaren och började plocka upp julkartongen. Eller rättare sagt -erna. Två timmar och tre kartonger senare är nu allt genomgånget och sorterat. Redo att avyttras. Slängde en blick på den stora ihopfällbara plastgranen, fyra belysningar, tre stakar, två stjärnor och tänkte Näee - inte i år heller. Bara det med affektionsvärde. Under tiden jag riggade upp min barndoms gamla julkrubba som varken sett julejus eller dagsljus på drygt tre sekel, ringde grannen och bjöd på fika. Frivilligcentralen här på orten behöver volontärhjälp under jullunchen för alla ensamfirare. Vi funderar starkt på att anmäla oss. Hennes gran = några kulor på en upplyst balkongvägg. Så befriande...
.
Ökenveckan före jul förra året blev rent mentalt lite annat än planerat. Anlände samma dag som Mohamed Bouaziz tuttade eld på sig själv i protest mot att han inte fick försöka tjäna sig några extra slantar genom att sälja frukt. Erforderligt torghandelstillstånd saknades. Nyheten kablades snabbt ut via nätet. Alla i min omgivning tittade förstummat på varandra. Sagda kommentarer kan sammanfattas i "what the fuck....händer/sker/gör/oss/vi nu? Boaziz handling blev signalen till vad som benämns den Arabiska våren efter det att han avled av sina skador i januari i år. Så länge jag lever och förmår, kommer jag tända någon form av ljus den 17:e december till Bouaziz ära. Moraklockan anno 1843 = min gran anno 2011. Mer än befriande...
( Påskpynt - Någon?)
