Fick ett mail idag. Inget ovanligt, inte att det kom ett, en helt normal dag kommer det rätt många. Men de facto att det kom fram. Inte just från den avsändaren utan så där i största allmänhet. En reflektion om varats tillstånd.
Mailet var inte skrivet av vem som helst, rätt trevlig prick faktiskt och bor enligt sin egen utsago, citat;
" i byn som ligger bakom arsle på fan när det gäller nymodigheter,
.
..får snart en egen e-mailadress men vi är de enda i byn som har en fildelad kabel och den måste ev. byggas om".
Slut citat.
Slut citat.
Att greppa läget på sin egen situation är en sak. Att greppa andras kan tarva en viss betänketid. Speciellt om det gått en tid sen senaste visiten.
Nu har jag tänkt färdigt. Hon trivs där hon bor. Jag söker i minnet, trevar i högar med travar av bilder.
Om än att den inte är tagen i just den byn, ej heller i det land den byn är belägen - den får illustrera ett tillstånd. Om varats. Det vi mellan varven kan uppleva som trassligt. Ingen ände, utan ändar, i all oändlighet. Eller om man så föredrar -arslen.
