måndag 17 mars 2008

Lyssna med ögat




Ta och fundera en stund på varför vi har två öron och två ögon men endast en mun...

Några bekanta i annan fundersam krets, ägnar sig professionellt åt att skulptrera i keramik. Jinis devis är att lyssna med ögat.

I avvaktan på att Jojkan ska sms:a att målarkludden gjort klart golvpoleringsköret i Terrassen, sitter övertecknad och funderar på hur och med vilka former och färger den ska prydas. Speciellt utomhus där förmodligen det mesta av livet i Skokrämens land kommer att tillbringas.

På en av Terrassens terrasser finns ett gäng uppstickande armeringsjärn.

Jinis underfundiga och vackert snurrigt rakubränt krakelerade "Galenskaper" får följa med i bagaget. Den kommer Warhol att gilla. Och den andre fiskrensarn Camelia likaså, den dan hon behagar att dyka upp. Och att hon gör, rätt snart jag vet.
För jag har lyssnat med ögat...

På "kanelen" på kanalen





Kvistabäcken är tyvärr för smal. Grovan något bredare men på tok för kort. Och motlutet bortåt Hybo funkar inte heller. Nej, riktiga kanalbitare söker sig till Europas äldsta grävda vattenväg - Canal du Midi. För säga vad man vill om kolbullar och pärgröt – ankleverpaté och stenkolsgrillade sniglar är inte helt fel mellan varven…

Sydfrankrikes Medelhavskust har en alldeles speciell dragningskraft och nu söker sig allt fler till de regioner som gränsar till Spanien. Till staden Montpellier är det lätt att ta sig från Sverige med flyg. Här bor man första och sista natten, deltar i det pulserande livet vid Place de Comidien, intar en gourmetmiddag på innestället Effet Mer och måhända även hyr en fyrbent kompis för en galopp utmed strandlinjen i Camargue. Däremellan drar man västerut till det lite lugnare livet ute i Languedoc-Roussillon. Efter en knapp timme utmed motorväg A9, är det dags att ta ned mot kusten och vingården Château de L´Hospitalet i vinappellationen Couteau du Languedoc.
Endast det bästa är gott nog. Den devisen gäller även för den f.d. elitrugbyspelaren Gérard Bertrand när han bjuder in till sitt högkvarter. En vistelse på Bertrands vingård är synonymt med utsökt goda viner, ljuv musik och konst i skön förening. Den ljumma brisen från havet ett par kilometer bort bär med sig de aromer av garrique – örter, enbär och den cederträdoftande busken cades som växer på det intilliggande kalkstensmassivet La Clape. Jazzens soul är för musik vad jorden är för vinet, anser Gérard Bertrand och till Château L´Hospitalet vallfärdar traktens creme de la creme till den årliga jazzfestivalen på den stora innergården. Upp emot 1000 besökare per kväll är inte ovanligt. Med L´Hospitalet som utgångspunkt är det lätt att hitta spännande utflyktsmål i omgivningar. I det närbelägna Narbonne-Plage njuter man av en stilla promenad utmed havet. Utmed den 24 mil långa Canal du Midi som går mellan städerna Toulouse och Agde är det lätt att hoppa ombord och åka med ett par delsträckor. I byn Tautavel, the European Centre of Prehistory, går man på spännande upptäcktsfärd i historien om Tautavelmannen och den samtida Neandertalmannen. Efter museibesöket intar man lunch och låter snålvattnet rinna över underbart ljuvligt goda vitlöksgratinerade sniglar eller ank- och gåslever med aprikoskompott och en av Bertrands Pinot Gris. Låt en sprudlande Muscat Toutavel sätta fart upptäckarlustan och ta en tur med minitåget som tuffar runt bland alla
vinrankor med ett stopp för ett uppfriskande dopp i klipplagunens blågröna vatten.
Avslutningsvis, för den som vill ratta en egen kanalbåt behövs ingen sjövana. Det räcker gott och väl med att kunna skilja på höger och vänster – men - och som en vän av vin uttryckte det: ”det har väl aldrig varit så lätt att bli på kanelen..som på den här kanalen…”