Minns i november, den ljuva Gardasjön i september…
En fördom om de turister som söker sig till Italiens största sjö, Lago di Garda, är att de till övervägande del består av blåhåriga tanter som färdas i buss. Att allt fler resenärer väljer buss som färdmedel är sant men resten lämnar vi därhän, för idag när den gamla turistmetropolen Gardasjön gjort comeback som destination, är besökarna representerade i alla åldersgrupper och intresseinriktningar. Med eller utan blått hår. Sant är dock att det var en liten tant som ägde ett tvätteri vid sjön som satte fart på turismen. Tvätteriverksamheten gick inget vidare så hon fick en ljus idé om att erbjuda förbipasserande övernattning. Hon satte upp lappar i byn med erbjudandet och det gick så bra att hon och hennes man byggde ett hotell. Sedan dess har det rullat på rätt bra och idag har Gardasjön har något att erbjuda till alla, såväl hojande Hofsbergare som skärmflygande Svegare och kulande Kilaforsare. Runt sjön är det ca 16 mil men den turen hinner man knappast avverka på en dag. För vid vägen finns inte mindre än ett 100 tal små pittoreska byar att utforska och 460 000 invånare att bekanta sig med. En titt upp i det blå och alpernas svala toppar tornar upp sig. På en del ställen stupar bergen ett par kilometer rakt ned mot den glittrande sjöns yta och inunder den finns ett naturligt fiskbestånd bestående av 10 arter. Saltinbakad lax eller och gös med kapris sköljs med fördel ned med något av traktens utsökta viner. Devisen ”ris föds i vatten och mognar och dör i vinet” får här en extra dimension. De som önskar något med bubbel intar en Franciacorta eller en Spumante - Italiens svar på Frankrikes champagne. Vänner av ost hänger sig åt en läskande röd Bonarda. Och de är många, så pass att inför en vistelse hit bör man välja månaderna april, september eller oktober då trängseln avtagit utmed vägarna och på hotellen. Och med fördel tar man tåg eller busscharter hit. Sen går det alldeles utmärkt att hyra bil för dem som vill bege sig ut på upptäcktsfärd i regionen Lombardiet, som till exempel Varzi – salamins högborg och Milano för chic shopping. Eller varför inte till getfarmaren Giovanni i Lonato där det bokstavligt rockar fett mellan varven. Giovannis getter är känsliga för musik. Klassiska toner ger mer mjölk än rockn´roll - då blir det färdig yoghurt! Men en utsökt sådan om än lite mer flytande än den vi är vana vid. Getglass smaksatt med lakrits kan bli resans höjdarupplevelse. Populärt är även att besöka någon av vinproducenterna för smakprov. Även att hjälpa till vid druvskörden som till exempel på den välkända vapentillverkande familjen Berettas vingård. Men kanske allra mest avkopplande och vackrast är att bara guppa omkring på sjön i någon form av flytetyg såsom färjorna som dagligdags går flera turer kors och tvärs mellan byarna. Att kliva i land på den långsmala halvön vid sjöns södra strand och äntra den gamla landbryggan till borgen i byn Sirminione är att förflytta sig rakt in i medeltiden om än att innanför murarna väntar sjöns hippaste ställe.
En fördom om de turister som söker sig till Italiens största sjö, Lago di Garda, är att de till övervägande del består av blåhåriga tanter som färdas i buss. Att allt fler resenärer väljer buss som färdmedel är sant men resten lämnar vi därhän, för idag när den gamla turistmetropolen Gardasjön gjort comeback som destination, är besökarna representerade i alla åldersgrupper och intresseinriktningar. Med eller utan blått hår. Sant är dock att det var en liten tant som ägde ett tvätteri vid sjön som satte fart på turismen. Tvätteriverksamheten gick inget vidare så hon fick en ljus idé om att erbjuda förbipasserande övernattning. Hon satte upp lappar i byn med erbjudandet och det gick så bra att hon och hennes man byggde ett hotell. Sedan dess har det rullat på rätt bra och idag har Gardasjön har något att erbjuda till alla, såväl hojande Hofsbergare som skärmflygande Svegare och kulande Kilaforsare. Runt sjön är det ca 16 mil men den turen hinner man knappast avverka på en dag. För vid vägen finns inte mindre än ett 100 tal små pittoreska byar att utforska och 460 000 invånare att bekanta sig med. En titt upp i det blå och alpernas svala toppar tornar upp sig. På en del ställen stupar bergen ett par kilometer rakt ned mot den glittrande sjöns yta och inunder den finns ett naturligt fiskbestånd bestående av 10 arter. Saltinbakad lax eller och gös med kapris sköljs med fördel ned med något av traktens utsökta viner. Devisen ”ris föds i vatten och mognar och dör i vinet” får här en extra dimension. De som önskar något med bubbel intar en Franciacorta eller en Spumante - Italiens svar på Frankrikes champagne. Vänner av ost hänger sig åt en läskande röd Bonarda. Och de är många, så pass att inför en vistelse hit bör man välja månaderna april, september eller oktober då trängseln avtagit utmed vägarna och på hotellen. Och med fördel tar man tåg eller busscharter hit. Sen går det alldeles utmärkt att hyra bil för dem som vill bege sig ut på upptäcktsfärd i regionen Lombardiet, som till exempel Varzi – salamins högborg och Milano för chic shopping. Eller varför inte till getfarmaren Giovanni i Lonato där det bokstavligt rockar fett mellan varven. Giovannis getter är känsliga för musik. Klassiska toner ger mer mjölk än rockn´roll - då blir det färdig yoghurt! Men en utsökt sådan om än lite mer flytande än den vi är vana vid. Getglass smaksatt med lakrits kan bli resans höjdarupplevelse. Populärt är även att besöka någon av vinproducenterna för smakprov. Även att hjälpa till vid druvskörden som till exempel på den välkända vapentillverkande familjen Berettas vingård. Men kanske allra mest avkopplande och vackrast är att bara guppa omkring på sjön i någon form av flytetyg såsom färjorna som dagligdags går flera turer kors och tvärs mellan byarna. Att kliva i land på den långsmala halvön vid sjöns södra strand och äntra den gamla landbryggan till borgen i byn Sirminione är att förflytta sig rakt in i medeltiden om än att innanför murarna väntar sjöns hippaste ställe.
