En stund för reflektion och eftertanke, en summering av dagen. Inget ovanligt om än att den varit rätt händelserik. Övervägande positivt med många glada tillrop och hjärtliga skratt. Smolk i glädjebägaren är visit hos annans blogg. Inlägget där handlade om demokrati och yttrandefrihet i världen. Rätten att ta och få plats. Om varats tillstånd. Avslutat medvetet nedlåtande med självgodhet eller bara naiv plump okunskap obetänksamhet? Behöver släpppa och gå vidare men innan dess en tanke om ytor och fasader. Bilden - en illustration av åldrande, slapp torr fnöskig hud som av ett mödosamt liv har minst sin spänst och börjat krackelera. Jag har dem i min närhet. Även de vars känslomässiga inre börjat rämna av sjukdom, övergivenhet, sorg och saknad. Annan tolkning - ytliga fasader, de vi sätter upp för att dölja vårt innersta inre som ingen någonsin får komma i närheten av eller tumma på. Kanske det mörka, farligt medvetna, det förbjudna och högst privata. Tids nog blir spänningarna för stora när sanningen vill ut för att säga sitt. Trycket hårdnar, det pyser och jäser. Glipor blir till sprickor. Avgrunden som skymtar fram visar sig vara djupare än anat. I morgon en annan dag. Orka ta en annan väg och ge plats åt den som ej av egen förmåga eller regim har samma möjligheter som du.
