Vissa människor är ju för sköna som till exempel den nyligen pensionerade Redaktörn med fru. De gillar det goda i livet och tillbringar sin tillvaro med härliga attityder om ditt och datt. I våra dialoger är det hjärtligt högt i tak och de har också ett pörte där de brukar pyssla och påta i svart mylla. De är nästintill lika pryltokiga som undertecknad. I helgen dök de upp på koloni-loppis och frun var inte sen att förse sig med det mesta av det bästa. "Det här är bra att ha, och de här och nä men titta, visst vore det väl bra med trädgårdsplattor", sa frun varvid Redaktörn räknade antalet plattor i högen och nickade jakande till svar. "Och bänkspis?". "Hmm, vi kan väl fundera", kontrade han och började kolla spisens mått och funktion medan jag försedde frun med frön från fjolårets klematis.
Vid slutet av sista loppisdagen fanns diverse grejer kvar men jag hade på känn att nån skulle höra av sig i efterhand. 36 timmar och några solskensstrålar senare återvände jag till kolonin för att ta reda på lite småprylar. En vit papperslapp fladdrar på uteverandan;
Hej Annika. Har hämtat plattorna. Tog också spisen (Du får betalt sen). Fam X-son.
