Stugmakeover

Det blå staketet är efter idogt pusslande på plats. Nu roar jag mig med tanken på att den vitaknut-försedda stugan ska få en rejäl kulörmakeover nästa vår. Från traditionell Falu Röd till Falu Röd Svart. Med lite hjälp av programmet Paint växer nu en tänkbar modell fram på hårddisken. Långt ifrån färdigt, ännu längre från professionellt. De röda grannarna på ömse sidor min är invigda, har anammat och godkänt tanken på att jag vill ömsa skinn. So far, so good. Liv i luckan lär det nog vid bytet av knutflagga. Från traditionell Hälsingskt blå-gul-röd, till röd-vit från ökenland...

Goodbye summer, welcome spring

Lördagskvällens pirayaparty i koloniföreningens servicehus avlöpte över förväntan. Medan 36 glada kolonister klämde suringars rom mellan fjällbrynta tunnbröd och råa lökar, föll mörkret över nejden. Kväll blev natt och medan marshallers lågor brann ut kom de sista entusiasterna in i andra andningen och höll igång fram till 4-blecket, konstaterndes glatt att nog är det något alldeles speciellt med kolonilivet, ungefär som föreningssekreteraren Fjärren uttrycker det;

" - Jag åker hit för att möta mig själv".

Så sant som det är sagt och när vi nu stänger för säsongen och säger adjö till sommaren välkomnar vi i samma veva våren...

Buster-Charlie

Dags för ännu en kollo-vovve. Buster är namnet men jag kallar honom Charlie, vilket han inte tycks bry sig så mycket om utan kommer lika glatt viftandes på svansen idogt bärande på nån pryl när jag kallar på honom. Charlie har sin stuga bakom min. Dessutom är vi grannar på den ordinarie bostadsadressen där endast slutsiffran skiljer oss åt. Som lök på laxen delar matte och jag namnsdag - och - heter exakt lika i för- och efternamn varvid vi titt som tätt får hjälpa brevbäraren att sortera post också...

Snygg patina

Medan jag läser om Michas recyclingfynd av bröllopsstass och TV-apparat kom ett samtal från Camelia - en hoppfull vädjan om jag, pga deras tidsbrist, möjligtvis kunde åta mig att åka iväg till kommunens reyclingplace och tömma allt som dottern Amelia proppat in i deras täckta släpvagn. Självfallet, nema problema....

Å vad fick mina blågrå iris skåda om inte en korgstol som i måhända många andras ögon sett sina bästa dagar. Jäpp, nu står den där in the backyard på kolonin och ska få åldras med värdighet bland vinbär och jordgubbs...

Full frys

I ett av mina förra liv var saft och sylt vardagsmat. Jäpp, jag var (och är nog ännu) en sockerunge av stora mått. Kunde inte äta kött utan någon form av röd röra ända upp till 20 års åldern. Nu är det lite lugnare på den fronten även om suget sätter in mellan varven. Men pannkaka och plättar utan sött? Nope...

I dag äter jag med fördel bären direkt från buskarna. Gläds åt de sprängfyllda vitaminbomberna i olika färger. Skördetid förpliktigar. In my garden just nu hänger klasar av allehanda slag som inte bara ska plockas av, man bör göra något av vitaminbomberna också. Juicekoncentrat på svarta vinbär är en favorit;

3 liter bär

2 liter blad

2 liter vatten

Kokas 20 minuter. Sila av bär och blad. Sockret rörs i när juicen svalnat något. Häll upp på 0,5 liters Pet-flaskor och frys in. Koncentratet späds ut efter behov och behag. Kan med fördel användas att blanda ut med andra goda vätskor...

Veckans kap

Sicken tur quinna har ibland. Fick av en slump reda på att vår HSB förening ämnar göra sig av med alla rosenbuskar. Och jäpp, undertecknad har nu tagit på sig uppdraget att gräva upp och frakta iväg blomsterprakten. Bokstavligt fysiskt talat innebär det månadens kap, ty buskarna är nämligen 19 till antalet vilket innebär många långa grävkvällar framgent. Men what the heck, nuvarande gäddhäng kommer förhoppningsvis att minska i omgång. Och förhoppningsvis kommer det att dofta ännu godare på kolonin nästa år när Prairie Down har etablerat sig.

Recycling place...

Special message to Warhol;

Ovanstående bilder får illustrera min födelsedagspresent till mig själv; Ett nytt recylingplace - en komposttårta med lager-på-lager principen. I botten - det gamla potatislandet som var i trängande behov av mer näring. Därefter tömdes samtliga kompostbehållare på sedan länge diverse torkade växtdelar. Ovanpå trähaltigt tidningspapper som i ett nafs omvandlas till jord. Som lök på den berömda laxen - i det här caset uppbyggda högen - ett lager välbrunnen och lucker kompostjord. Mums-ele-mums för daggmaskar och andra småkryp som förhoppningsvis kommer att trivas och luckra upp ordenligt. Av jord är du kommen, av jord...

Det ska börjas i tid..

Vi hade Öppet Hus i helgen på kolonin med tipsrunda, loppis och information om föreningen samt visning av lediga stuglotter. Timmarna innan fejade vi på för glatta livet med allmän städning av området. Till och med de allra minsta var med i arbetet, självfallet utrustad med erforderlig skyddsutrustning...

Figo & Soya

...fortsätter presentationen av fyrbenta kolonivänner. Cockern Figo har tagit semester från sin ordinarie bostadsadress i 08 och trivs med livet i det gröna till den mildra grad att han börjat ta promenader på egen hand i området. Till min stora glädje varje morgon...

Den lilla ettåriga tjejen Soya är en korsning mellan pudel och "lapha hatsu" eller hur nu än den rasen stavas. Även Soya trivs i grönskan och ser det som ett härligt avbrott från sitt jobb. Eh vad då jobb? Jäpp, Soya har nämligen till uppgift att vara sällskap åt gamlingar på ett ålderdomshem, som inte själv har möjlighet att vara ute och röra på sig. Till deras stora glädje och en uppgift som Soya haft sedan 3 månaders ålder..

On stage - Trischa

I´m proud to present - Trischa Estassy - en av mina favoritdoggar på kolonin och i folkmun kallad Tessan. Hon är en förnäm dam av rasen Kungspudel som når en ansenlig mankhöjd. När hon hälsar gör hon det glatt genom att ställa sig på bakbenen och sprätta med framtassarna . För oss som inte är så lång i rocken gäller det att vara förberedd när hon är i antågande...

Tessan har ett alldeles eget kolonipörte snett bakom mitt så vi ses i stort sett varje dag. Dessutom är vi grannar på våra respektive ordinarie bostadsadresser på HSB..

Mellan varven brukar Tessan och jag prata franska med varandra för hon har lärt sig franska av sin matte som varit bosatt i fransktalande länder. Och är det nån som har gröna fingrar så är det Tessans matte, helt otroligt vad det prunkar bakom hennes staketspjälor. Tessans dagliga toalettbestyr bidrar till den frodiga växtligheten...

Walk over

Special message to Vedklyvar-wife;

Yes, my foot turned kind of iceblue, but okey now. Walk over, "spik" later...

Hälsinglands Provence

Vet inte riktigt hur jag gjort men varje år så blir ruggarna framför kolonistugas brokvist rätt stora. Här är det ca växtzon 5-6 men med lite trixande hit och dit kan man faktiskt skapa zon 4. Troligtvis gillar lavendeln rådande läge att bara stå med fötterna i sand och värmen från intilliggande trädgårdsplattor. Vet inte om någon annan gjort anspråk på ovanstående rubriktitel men för mig är kolonins alla dofter ett stort stycke franska aromer...

Jag och Flipper

Det är bara vi två, min bror och jag. Inga fler, vare sig kända eller av oss mindre okända. Mellan oss skiljer det 20 år. Jag är sladden, skulle egentligen bara ha varit en fläck på lakanet.…och helt olik honom på fler än ett sätt att jämföra med typ Biffen&Bananen, Ordning&Kaos, Spara&Slösa, you name it och vi är det. Pga åldersskillnaden och avståndet mellan våra bostadsorter har vi inte vuxit upp och umgåtts som syskon. Umgänget har varit väldigt sporadiskt ungefär som med vilken bekant som helst. Var och en har sitt typ, och ingen av oss vet nåt om den andres liv. Nästa år blir jag fifty, han sjuttio och mamma om hon fortfarande är still alive, 90…

För 3,5 år sedan började mammas ålder bli allt mer påtaglig; hemtjänst övergick snabbt i ålderdomshem. Mitt i allt elände och praktiska bestyr så har min bror och jag hittat varandra som syskon. Mindre mentala skillnader, mer gemenskap. Dessutom är vi fullständigt överens om att vi inte behöver tjafsa om det mamma lämnar efter sig den dan som nu närmar sig allt mer. Om hon går hädan före någon av oss. Inte om prylar, inte om pengar. Hade vi varit en eller ett par till som fallet är för många andra släkten, skulle det gissningsvis bli lite gnissel och gnöl i nåt hörn. Här kommer det inte att bli så. Och den som sen går bort först av oss två, tja med automatik får den andra ta över den andres tillgångar. Ingen av oss har eller kommer att få några barn. Nycklar till hus respektive lägenhet har vi redan bytt med varandra…

Först i våras invigde jag min bror om mitt innehav av kolonistuga. Den har jag haft som hemlis, så där i största allmänhet i fem år. Men så kan man och quinna ju inte hålla på i evighet så jag bad honom svänga in på området en dag och levererade upplysningen från bilen att det här du ser framför dig brorsan, det är ditt om det händer mig något. Reaktionen och responsen kom direkt; ”Nä män – vilken trevlig överraskning! Det må ja säga…”

Jag har en båt. Alltså jag har en kanot, eller rättare sagt hade, nu är den såld. Eller rättare sagt en kanadensare tror jag de heter. Att det fanns ytterligare båt visste jag inte. Nu vet jag det. Brorsan levererade sin hemlis i bilen. Jag kommer att bli med båt om min bror går bort före mig…

”Nä män brorsan, vilken överraskning, inte trodde jag DU var båtmänniska?” Naiv som jag var trodde jag min bror hade köpt nån liten plastbåt, typ praktisk modell för metfiske. Nu vet jag bättre. Jag fnittrade åt den komiska situationen och fortsatte; ”Å vart har jag den nånstans då?” Svar – jag hyr en plats i lokstallarna, den står på en trailer, nyckeln till trailern hänger vid köksalmanackan…

Det är i sådana lägen av man uttalade fakta quinna kan hålla sig för skratt. Länge. ”VAHH, å hur stor är trailern…å båten…antar att den ligger ovanpå?????????????????”

”Fyra och en halv. Det är en Flipper. Sök på internet så ser du vad du har.”
” Jaha..vasaru fyra och en halv…menar du METER!!!!!!!!! Och är DU ute på nätet???????????????”

Min bild av min brors liv och leverne har drastiskt förändrats. Jag gick in på nätet och försökte inse vad jag såg framför mig. Flipper är inte enbart lång i längd. Flipper är hög på höjd också. Dessutom försedd med vad båtfolk kallar för ruff. Man kan nog fiska från Flipper – tonfisk, haj och val och annat smått…meta abborre gå nog rätt bra det också men firrarna av den typen kommer att se ut som sardiner i storlek när de dras upp mot den relingen. Herrejiiiseeess; sjökort. Skepparexamen!!!. Inser att mitt och Flippers liv ihop kommer att gå i samma stil som TV-filmen Göta Kanal…

För ett par månader bekantade jag mig med Flipper, ovanpå trailern. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så ovanstående bild är plankad från nätet. Han är riktigt stilig. Men han är ingen han. Båtar är honor. Minns nu inte riktigt vilken tjej men för mig kommer den här båten alltid att vara en han och heta Flipper. Brorsans flinka händer har fixat ny klädsel på stolar, dragit ny el, fixat putsat och grejat med alla möjliga små detaljer. Jättefräsch, läckert...

Hmm. Skepparexamen, det lär quinna kunna fixa, jag har ju trots allt 15 år på mig att plugga. Hmm. Vid närmare eftertanke inte så dum idé faktiskt…att vid 65 dra iväg med första pensionsavin och Flipper längs Sveriges östkust, äntra Spanien norra kust och där ratta in på Canal du Medi och ploppa ut i sydfranska Montpellier för att sedan korsa den blå pölen med diverse strandhugg på Korsika, Sardinen och Sicilien ett par dagar för att sedan dra vidare mot målet ökenland. Fram till dess låter jag bloggen bli den sista hemlisen för min bror. Å andra sidan, skulle inte förvååååna mig om han redan är här och tjuvläser; ”Hej brorsan, vink, vink…

Plankan...

Jag såg inte plankan, ej heller de spikar som stack rätt upp. Med hela min tyngd och fusk-foppa på foten, gick spikarna genom gummisulan. Det stack till lite så jag tittade ned och upptäckte att skon satt fast. Inte bara skon, vid försök att ta ur foten ur skon insåg jag att hela foten satt fast. Drog försiktigt bort plankan, kollade de två stickhålen i trampdynan och torkade bort det lilla blodvite som uppstått. Forsatte att lyfta och bära staket...

Två timmar och många burna staketdelar senare tog vi paus för att åka och äta lite mat. Bytte skor men uj, uj. Foten hade börjat svälla upp. Under lunchen började en outhärdlig smärta att göra sig påmind. Raskt iväg till akuten och på tröskeln in till undersökningsrummet höll jag på att svimma av en ihållande smärta...

2 starka alvedon, rullstol till röntgen, stelkrampsspruta och iförd krycka anlände jag till apoteket för att hämta ut en 7-dagars antibiotikakur; "- Du kan bli lite lös i magen av de här", upplyste biträdet...

VAH, lös i magen..har nyss kvicknat till från en veckas mer än vad man kalla lös-i-magen-vecka. Ska eländet aldrig ta slut? Nåväl, ska inte klaga. Staketet ligger nu på hög i kolonin i avvaktan på att sättas upp och det kommer att bli så bra till mina rosor...

Il pleut...

Tror inte jag minns ett regn som varit så efterlängtat som det som nu faller. Ihärdigt, uppfriskande, vederkvickande. Det doftar gott ut bland blomster och blader. Inne i stugan är en värmande mysbrasa tänd. Sedan nattmörkret föll har dropparna fallit tätt, tätt. Rännilar söker sig långt ned i backen - jag behöver inte ägna kommande vecka åt timtals bevattning, ej heller gräsklippning enär klipparens vingar kladdar igen av blött gräs. När det blir dags då kommer det att gå undan. Tack vare Mr Packel-in-the-pool är nu multiclippen försedd med nytt luftfilter, ny förgasare och ny vackert röd flödarknapp. Heder åt manliga vänner som ställer upp i alla väder när quinna hamnat i tekniskt nödläge…

Heder åt andra manliga vänner som alltid har nåt på lager som quinna upptäcker sig behöva. Som till exempel Folkan i ökenland som hela tiden förser mig med diverse grönt, nåt praktiskt användbart av plast eller stål eller nåt värmande för inombords. Friggoliten - inte nog med att han är son till Vedklyvarparet, han är massa mark och bygg också. Har eget hus, egen mark, egen skog, bygger hus och bygger en hel del annat också. Som till exempel fina gärdsgårdar. Och fiskrök. En sån ska han få bygga åt mig i vinter. Enebuskkvist rökta fiskar på kolonin – fatta känslan!! Friggoliten har en massa prylar på lager. Eller rättare sagt hade. Jag tyckte inte att han ska ha ett staket liggandes på det viset det ligger nu, nedplockat, på hög, i kanten av en skogsdunge. Staket är till för att användas och så kommer det att bli. Staket har bytt ägare. Det är så där härligt grekturkökenlandskornbabyljusblått (färgstarka Warhol får rätta min kulörbenämning) som jag är så förtjust i...

I avvaktan på upphörande av regn, staketuppsättning och annat på att-göra-listan; Hitta billig biljett till ökenland!!!. Behöver snabbt som ögat komma hem dit nu för att i princiop bara vända på klack för att sen åka bort hem igen om jag överhuvudtaget ska kunna åka hem dit bort igen. Förresten billig – inkludera förgasaren, ett 80 meter långt färdigmålat staket i biljettpriset så blir summa summarum av den flighten en rejäl bargain. För hade jag inte varit borta här hemma så nu hade jag varit borta hemma längre bort till ungefärligt samma pris men då inte kommit över staketet…

Isa & Teo

Besöken av vovvar på kolonin duggar tätt dessa dagar. Efter att storväxte Santoz vilat klart i min säng dök hans polare Isa upp. En liten gullig, lite försynt och lurvigt mjuk ettårig tjej. Isa är en korsning av Bijon Habanes och Yorkshireterrier. Dagen därpå anlände Teo - det minsta vi sett här på kolonin. Knappt en deci på både höjd och längd. Hund eller katt? Det var fler än mig som på avstånd hade svårt att avgöra skillnaden. Dessutom så är Teos ansikte nästan på pricken likt ökenkatten Så Söt Man Kan Va, när han var som minst. Men Teo är en riktig vovve om än att han inte kommer att bli så speciellt stor, typ max 24 cm och hålla fjädervikt, typ 3 kg bara. Korsningen här är Chiuava eller hur det nu än stavas, Papillon och ett par andra konstiga såna där små som är poppis bland unga tjejer som sätter på en massa bling-bling på sina telningar. Jag skulle också kunna tänka mig att ha både katt och hund, även andra djur också men inte så länge jag ämnar resa utomlands. Tanken på att tvingas lämna bort mina vänner i karantän en tid, får mig att avstå. Visst, de kan ju stanna hemma medan jag är borta men så länge jag är borta ofta och länge, och periodvis mellan resorna borta på jobb hela dagarna – vad ska jag då med djur till? Nä, då är det bättre att göra en hjälpande insats för alla de djur man möter på sina färdväg. Ungefär som Ulla. Lika oförtrutet, behjärtansvärt och oegoistiskt tar hon hand om de sjuka och överblivna som andra ratat. Ser till att det får medikamenter, tak över huvudet, mat och massa kärlek, till dess att de klarar sig på egen hand igen. Heder åt sådana varma människor…

Passion för pioner

Jag har en passion för pioner, speciellt det här fluffigt vita med ceriseröda stänk inuti.

Black Beauty

Kolonist, ja visst! Part four

On stage - Santoz, en av mina fyrbenta kolonipolare. Han har ett eget pörte men igår valde han helt sonika att knoppa in i mjuk skugga hos mig istället eftersom min säng är både bredare och längre än den han brukar ligga i. Normalt sett gillar jag inte hundhår i sängar men som den verklige charmknutte han är, dessutom av rasen rodesian ridgeback som har hårremmen åt motsatt håll jämfört med andra raser, så what the heck liksom...

..nu väntar jag på att Vedklyvarparets charmknutte ska dyka upp. Albin hallllååååååå vart e du????

Goda grannar part three

Kom hem från utlandet igår och möttes av en nyklippt grämatta samt piasavan som stöttepelare till Aicharosen som vuxit sig rejält hög. Stort tack till Ingemar och Elaine som så omtänksamt pysslat om min koloni medan jag varit borta.