Det är bara vi två, min bror och jag. Inga fler, vare sig kända eller av oss mindre okända. Mellan oss skiljer det 20 år. Jag är sladden, skulle egentligen bara ha varit en fläck på lakanet.…och helt olik honom på fler än ett sätt att jämföra med typ Biffen&Bananen, Ordning&Kaos, Spara&Slösa, you name it och vi är det. Pga åldersskillnaden och avståndet mellan våra bostadsorter har vi inte vuxit upp och umgåtts som syskon. Umgänget har varit väldigt sporadiskt ungefär som med vilken bekant som helst. Var och en har sitt typ, och ingen av oss vet nåt om den andres liv. Nästa år blir jag fifty, han sjuttio och mamma om hon fortfarande är still alive, 90…
För 3,5 år sedan började mammas ålder bli allt mer påtaglig; hemtjänst övergick snabbt i ålderdomshem. Mitt i allt elände och praktiska bestyr så har min bror och jag hittat varandra som syskon. Mindre mentala skillnader, mer gemenskap. Dessutom är vi fullständigt överens om att vi inte behöver tjafsa om det mamma lämnar efter sig den dan som nu närmar sig allt mer. Om hon går hädan före någon av oss. Inte om prylar, inte om pengar. Hade vi varit en eller ett par till som fallet är för många andra släkten, skulle det gissningsvis bli lite gnissel och gnöl i nåt hörn. Här kommer det inte att bli så. Och den som sen går bort först av oss två, tja med automatik får den andra ta över den andres tillgångar. Ingen av oss har eller kommer att få några barn. Nycklar till hus respektive lägenhet har vi redan bytt med varandra…
Först i våras invigde jag min bror om mitt innehav av kolonistuga. Den har jag haft som hemlis, så där i största allmänhet i fem år. Men så kan man och quinna ju inte hålla på i evighet så jag bad honom svänga in på området en dag och levererade upplysningen från bilen att det här du ser framför dig brorsan, det är ditt om det händer mig något. Reaktionen och responsen kom direkt; ”Nä män – vilken trevlig överraskning! Det må ja säga…”
Jag har en båt. Alltså jag har en kanot, eller rättare sagt hade, nu är den såld. Eller rättare sagt en kanadensare tror jag de heter. Att det fanns ytterligare båt visste jag inte. Nu vet jag det. Brorsan levererade sin hemlis i bilen. Jag kommer att bli med båt om min bror går bort före mig…
”Nä män brorsan, vilken överraskning, inte trodde jag DU var båtmänniska?” Naiv som jag var trodde jag min bror hade köpt nån liten plastbåt, typ praktisk modell för metfiske. Nu vet jag bättre. Jag fnittrade åt den komiska situationen och fortsatte; ”Å vart har jag den nånstans då?” Svar – jag hyr en plats i lokstallarna, den står på en trailer, nyckeln till trailern hänger vid köksalmanackan…
Det är i sådana lägen av man uttalade fakta quinna kan hålla sig för skratt. Länge. ”VAHH, å hur stor är trailern…å båten…antar att den ligger ovanpå?????????????????”
”Fyra och en halv. Det är en Flipper. Sök på internet så ser du vad du har.”
” Jaha..vasaru fyra och en halv…menar du METER!!!!!!!!! Och är DU ute på nätet???????????????”
Min bild av min brors liv och leverne har drastiskt förändrats. Jag gick in på nätet och försökte inse vad jag såg framför mig. Flipper är inte enbart lång i längd. Flipper är hög på höjd också. Dessutom försedd med vad båtfolk kallar för ruff. Man kan nog fiska från Flipper – tonfisk, haj och val och annat smått…meta abborre gå nog rätt bra det också men firrarna av den typen kommer att se ut som sardiner i storlek när de dras upp mot den relingen. Herrejiiiseeess; sjökort. Skepparexamen!!!. Inser att mitt och Flippers liv ihop kommer att gå i samma stil som TV-filmen Göta Kanal…
För ett par månader bekantade jag mig med Flipper, ovanpå trailern. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så ovanstående bild är plankad från nätet. Han är riktigt stilig. Men han är ingen han. Båtar är honor. Minns nu inte riktigt vilken tjej men för mig kommer den här båten alltid att vara en han och heta Flipper. Brorsans flinka händer har fixat ny klädsel på stolar, dragit ny el, fixat putsat och grejat med alla möjliga små detaljer. Jättefräsch, läckert...
Hmm. Skepparexamen, det lär quinna kunna fixa, jag har ju trots allt 15 år på mig att plugga. Hmm. Vid närmare eftertanke inte så dum idé faktiskt…att vid 65 dra iväg med första pensionsavin och Flipper längs Sveriges östkust, äntra Spanien norra kust och där ratta in på Canal du Medi och ploppa ut i sydfranska Montpellier för att sedan korsa den blå pölen med diverse strandhugg på Korsika, Sardinen och Sicilien ett par dagar för att sedan dra vidare mot målet ökenland. Fram till dess låter jag bloggen bli den sista hemlisen för min bror. Å andra sidan, skulle inte förvååååna mig om han redan är här och tjuvläser; ”Hej brorsan, vink, vink…
