Reloadade fäjs

Tog nyss del av några messages från ökenland med budskap att president Blingbling fallit till föga och lättat på c*ns^ren. Till mångas glädje är det helt okey att reloada fäjsen igen. För hur länge är det ingen som vet. Men den som vet, den vet att riktigt helt okey är det inte...

Motbjudande glaippa

Vedklyvarns hustru bor enligt egen självironiska utsago "i byn som ligger bakom arslet på fan". En lokal dialektal variant på den positioneringen kan vara att bo i "Glaippa". Vad män försöker säga med sitt ständigt offentliggörande av den egna glappande glaippans position, har jag däremot svårt att förstå...

Long lonely nights...

Special message to Sivol;

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar som komma skall...

...so quinna - Go for it!

Jag och Flipper

Det är bara vi två, min bror och jag. Inga fler, vare sig kända eller av oss mindre okända. Mellan oss skiljer det 20 år. Jag är sladden, skulle egentligen bara ha varit en fläck på lakanet.…och helt olik honom på fler än ett sätt att jämföra med typ Biffen&Bananen, Ordning&Kaos, Spara&Slösa, you name it och vi är det. Pga åldersskillnaden och avståndet mellan våra bostadsorter har vi inte vuxit upp och umgåtts som syskon. Umgänget har varit väldigt sporadiskt ungefär som med vilken bekant som helst. Var och en har sitt typ, och ingen av oss vet nåt om den andres liv. Nästa år blir jag fifty, han sjuttio och mamma om hon fortfarande är still alive, 90…

För 3,5 år sedan började mammas ålder bli allt mer påtaglig; hemtjänst övergick snabbt i ålderdomshem. Mitt i allt elände och praktiska bestyr så har min bror och jag hittat varandra som syskon. Mindre mentala skillnader, mer gemenskap. Dessutom är vi fullständigt överens om att vi inte behöver tjafsa om det mamma lämnar efter sig den dan som nu närmar sig allt mer. Om hon går hädan före någon av oss. Inte om prylar, inte om pengar. Hade vi varit en eller ett par till som fallet är för många andra släkten, skulle det gissningsvis bli lite gnissel och gnöl i nåt hörn. Här kommer det inte att bli så. Och den som sen går bort först av oss två, tja med automatik får den andra ta över den andres tillgångar. Ingen av oss har eller kommer att få några barn. Nycklar till hus respektive lägenhet har vi redan bytt med varandra…

Först i våras invigde jag min bror om mitt innehav av kolonistuga. Den har jag haft som hemlis, så där i största allmänhet i fem år. Men så kan man och quinna ju inte hålla på i evighet så jag bad honom svänga in på området en dag och levererade upplysningen från bilen att det här du ser framför dig brorsan, det är ditt om det händer mig något. Reaktionen och responsen kom direkt; ”Nä män – vilken trevlig överraskning! Det må ja säga…”

Jag har en båt. Alltså jag har en kanot, eller rättare sagt hade, nu är den såld. Eller rättare sagt en kanadensare tror jag de heter. Att det fanns ytterligare båt visste jag inte. Nu vet jag det. Brorsan levererade sin hemlis i bilen. Jag kommer att bli med båt om min bror går bort före mig…

”Nä män brorsan, vilken överraskning, inte trodde jag DU var båtmänniska?” Naiv som jag var trodde jag min bror hade köpt nån liten plastbåt, typ praktisk modell för metfiske. Nu vet jag bättre. Jag fnittrade åt den komiska situationen och fortsatte; ”Å vart har jag den nånstans då?” Svar – jag hyr en plats i lokstallarna, den står på en trailer, nyckeln till trailern hänger vid köksalmanackan…

Det är i sådana lägen av man uttalade fakta quinna kan hålla sig för skratt. Länge. ”VAHH, å hur stor är trailern…å båten…antar att den ligger ovanpå?????????????????”

”Fyra och en halv. Det är en Flipper. Sök på internet så ser du vad du har.”
” Jaha..vasaru fyra och en halv…menar du METER!!!!!!!!! Och är DU ute på nätet???????????????”

Min bild av min brors liv och leverne har drastiskt förändrats. Jag gick in på nätet och försökte inse vad jag såg framför mig. Flipper är inte enbart lång i längd. Flipper är hög på höjd också. Dessutom försedd med vad båtfolk kallar för ruff. Man kan nog fiska från Flipper – tonfisk, haj och val och annat smått…meta abborre gå nog rätt bra det också men firrarna av den typen kommer att se ut som sardiner i storlek när de dras upp mot den relingen. Herrejiiiseeess; sjökort. Skepparexamen!!!. Inser att mitt och Flippers liv ihop kommer att gå i samma stil som TV-filmen Göta Kanal…

För ett par månader bekantade jag mig med Flipper, ovanpå trailern. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig så ovanstående bild är plankad från nätet. Han är riktigt stilig. Men han är ingen han. Båtar är honor. Minns nu inte riktigt vilken tjej men för mig kommer den här båten alltid att vara en han och heta Flipper. Brorsans flinka händer har fixat ny klädsel på stolar, dragit ny el, fixat putsat och grejat med alla möjliga små detaljer. Jättefräsch, läckert...

Hmm. Skepparexamen, det lär quinna kunna fixa, jag har ju trots allt 15 år på mig att plugga. Hmm. Vid närmare eftertanke inte så dum idé faktiskt…att vid 65 dra iväg med första pensionsavin och Flipper längs Sveriges östkust, äntra Spanien norra kust och där ratta in på Canal du Medi och ploppa ut i sydfranska Montpellier för att sedan korsa den blå pölen med diverse strandhugg på Korsika, Sardinen och Sicilien ett par dagar för att sedan dra vidare mot målet ökenland. Fram till dess låter jag bloggen bli den sista hemlisen för min bror. Å andra sidan, skulle inte förvååååna mig om han redan är här och tjuvläser; ”Hej brorsan, vink, vink…

Il pleut...

Tror inte jag minns ett regn som varit så efterlängtat som det som nu faller. Ihärdigt, uppfriskande, vederkvickande. Det doftar gott ut bland blomster och blader. Inne i stugan är en värmande mysbrasa tänd. Sedan nattmörkret föll har dropparna fallit tätt, tätt. Rännilar söker sig långt ned i backen - jag behöver inte ägna kommande vecka åt timtals bevattning, ej heller gräsklippning enär klipparens vingar kladdar igen av blött gräs. När det blir dags då kommer det att gå undan. Tack vare Mr Packel-in-the-pool är nu multiclippen försedd med nytt luftfilter, ny förgasare och ny vackert röd flödarknapp. Heder åt manliga vänner som ställer upp i alla väder när quinna hamnat i tekniskt nödläge…

Heder åt andra manliga vänner som alltid har nåt på lager som quinna upptäcker sig behöva. Som till exempel Folkan i ökenland som hela tiden förser mig med diverse grönt, nåt praktiskt användbart av plast eller stål eller nåt värmande för inombords. Friggoliten - inte nog med att han är son till Vedklyvarparet, han är massa mark och bygg också. Har eget hus, egen mark, egen skog, bygger hus och bygger en hel del annat också. Som till exempel fina gärdsgårdar. Och fiskrök. En sån ska han få bygga åt mig i vinter. Enebuskkvist rökta fiskar på kolonin – fatta känslan!! Friggoliten har en massa prylar på lager. Eller rättare sagt hade. Jag tyckte inte att han ska ha ett staket liggandes på det viset det ligger nu, nedplockat, på hög, i kanten av en skogsdunge. Staket är till för att användas och så kommer det att bli. Staket har bytt ägare. Det är så där härligt grekturkökenlandskornbabyljusblått (färgstarka Warhol får rätta min kulörbenämning) som jag är så förtjust i...

I avvaktan på upphörande av regn, staketuppsättning och annat på att-göra-listan; Hitta billig biljett till ökenland!!!. Behöver snabbt som ögat komma hem dit nu för att i princiop bara vända på klack för att sen åka bort hem igen om jag överhuvudtaget ska kunna åka hem dit bort igen. Förresten billig – inkludera förgasaren, ett 80 meter långt färdigmålat staket i biljettpriset så blir summa summarum av den flighten en rejäl bargain. För hade jag inte varit borta här hemma så nu hade jag varit borta hemma längre bort till ungefärligt samma pris men då inte kommit över staketet…

Tar Du av dig skorna?

En bekants bekants bekant hyr en lägenhet av en privat hyresvärd. Med jämna mellanrum brukar värden titta till sina hyresgäster för att kolla läget. Och det är väl helt i sin ordning med lite social samvaro med den som föder en samtidigt en check att allt funkar och är till belåtenhet. Det som hyresgästerna inte tycker är så där riktigt okey är att han har ovanan att kliva in i deras pörten helt oanmäld och/eller när de inte är hemma. Med skorna på..oavsett väderlek..varvid smutsiga fotprints syns lite här och där när han varit där. Inte okey alls. Nope. Respekt!

” Ta av dig skoooorna, o ja ja ja jaa..

Ovan nämnda hyresvärd beslöt att göra vissa förbättrande åtgärder i fastighetens badrum vilket hyresgästerna såg fram emot. Värden meddelade datum för igångsättandet varvid hyresgästerna planerade in det i sin kalender. Mannen i den aktuella familjen jobbar nattskift och brukar sussa gott fram emot 14-snåret på eftermiddagarna. En morgon, kl. 06.30, vaknade han med ett ryck. Gnuggandes sina sömndruckna ögon skymtade han en okänd profil vid sänggaveln. En hantverkare. Den av hyresvärden anlitade entreprenörens underleverantörs hantverkare hade anlänt. En dag för tidigt. Även han bärandes skorna på. I sovrummet. Inte okey alls. Nope. Efter x antal telefonsamtal med hyresvärden, som skyllde ifrån sig på sin underentreprenör, gav familjefadern upp. Tog en snabbdusch, stängde sovrumsdörren och begav sig hemifrån för att hantverkaren skulle få arbeta ifred. I badrummet.

” Varje gång du tar av dig skorna så medge att det känns
skönt….”

Ovan nämnda familj anlände till sitt hem senare samma dag. Och vad skådade deras blå iris om inte lortiga fotprints - överallt. Inte enbart i hall och i badrum. Nope. I vardagsrum samt i bägge sovrummen. I föräldrarnas sovrum var dessutom dubbelsängen flyttad en aning och hade färska skador av något som skavt rätt rejält mot gaveln. På kanten av täcket fanns gruskorn, ungefär som om någon klivit upp i sängen med skorna på. Hyresvärden erhöll ytterligare samtal vars exakta ordagranna innehåll ej lämpar sig i tryck men för att göra en lång historia, som i skrivande stund ej är riktigt utredd, handlade det om huruvida hantverkaren haft anledning att överhuvud träda in i något annat rum än hall och badrum, varför han flyttat på sängen och dessutom klivit upp och i sängen – med skorna på…

” Ta av dig skorna, o o o...”

Jag har och bär skor. Sedan förra numret har även jag iklätt mig rollen som hyresvärd. Även om det är av ringa omfattning så visar jag respekt för min hyresgäst. Jag tar av mig skorna när jag är på besök och dessutom – i god tid innan meddelar min ankomst och håller såväl datum som tid. Fattas bara annat. Visst är det lätt att fastna i vanor och ovanor men vart har tillit och respekten tagit vägen? För att inte tala om yrkesstoltheten. Jag bara undrar men lämnar denna historia därhän så länge. Med Povel Ramels skönsjungande stämma i färskt minne, ber jag att få tillönska er läsare en riktigt härligt avkopplande sommar och semester. Själv kommer jag att tillbringa den utan skor så ofta jag kan. Prova du också..

A heart of gold...

Året var 1978, landet Grekland, ön Kreta, byn Hersonissos. Första resan utomlands. Jag minns den som om det var igår...

Hotellet hette Eva, bouzouki-restaurangen Leftis och servitören Stavros. Vi tog motorcrossen till Heraklion. Ur jukeboxen på caféet ljöd "Kung Fu Fighting" och "Across the ocean for a heart of gold"...

Den pittoreska fiskebyn har blivit turistghetto. Hotellet och restaurangen har fått ge vika för andra verksamheter.
30 år. Ingenting är längre som förut.
Alla är för länge sedan borta...

Dofter, smaker och beröringar har dröjt sig kvar.
Författaren heter Theodor Kallifatides.
På nattduksbordet ligger "Plogen och Svärdet".
Slår upp första sidan. Tårar rinner...

Skrubbar och garderober, part two

Vedklyvarns hustru har via mail kontrat förra inlägget om skrubbar. Tar mig friheten att klistra in det här så kanske hon kommer sig för att kommentera direkt i bloggen framgent ;

- Kul att du tog med skrubben, det är en jävla bra skrubb att slänga en sur och grinig gubbe och vips så är han som ny när han kommer ut, tror inte att det finns nåt drickbart där heller, det är väl lukten av ved, jakt och hästpiss som startar förvandlingen, och så kan man ju leka skrubbleken när det blir tråkigt. Jag har sagt att jag aldrig skall till X-land heller och ABSOLUT inte Vedklyvarn, men om jag ändrar mej så åker han in i skrubben och Vips så har vi beställt resa dit. Vem vet!


"Tänk dig att ha en man i skrubben, i en ask bland andra grejer när som helst så plockar jag fram min lilla ask".

Ur led är spindeln

Så var dagen D avklarad - årets kontrollbesiktning. Hade inte lika tur som förra året då det blev streck i protokollet. Höger spindelled är glapp..nån som har en begagnad på lager?

Saknar min gamla Fiat Uno Turbo (jäpp 100 hk!) om än att det var en och annan pyspunka på den tiden. Nuvarande Opel börjar få konstiga fläckar...kanske dags att falla till föga och gifta sig med nån rik knös. Nån som har en begagnad på lager?

Jardin Majorelle

Jardin Majorelle
– en oas i koboltblått

Besöksträdgården Jardin Majorelle, belägen i utkanten av staden Marrakech i Marocko, är som ett förtjusande smycke, där den tongivande färgen är koboltblå. Trädgården skapades på 1920-talet av den franske arkitekten och konstnären Jacques Majorelle. Efter hans bortgång 1962 låg trädgården öde och växte igen till en dag i mitten av 1980-talet, då den välkände modeskaparen Yves Saint Laurent och hans vän Pierre Biergé tittade in. YSL och Biergé bodde då inne i Marrakech medina och hade redan börjat leta efter något nytt boende med trädgård och pool. De föll pladask för trädgårdens charm och 1984 kunde de köpa loss den lilla egendomen med tillhörande byggnader. Jardin Majorelle är sedan dess en året-runt-öppen trädgård. Jacque Majorelle använde den koboltblå funkisvillan som bas för sina utflykter i Nordafrika där han samlade in kaktusar och tropiska växter. Idag finns här en av världens största kaktussamlingar. Ateljén är museum för islamsk konst. YSL:s bostadshus, Villa Oasis som är belägen i en annan del av trädgården, har en ton av bränd lera på fasaden. Trädgården är uppbyggd som en liten labyrint, indelad i rum med avgränsande vattenkanaler, växter och pelargångar . Vatten är ständigt närvarande. Så även den koboltblå färgen i glatt samklang med krukor och urnor som går i citrongult, mintgrönt och blått. Majorelleträdgården är berömd i hela världen. Ett botaniskt paradis när det som är som bäst, fylld av grönska, färgprakt och mystik. Devisen ”endast ett blått klot gör ingen trädgård” är det nog åtskilliga av de 200 000 årliga besökare som kan skriva under på.

Skrubbar och garderober

Det kom ett mail;

"Ska du till X-land igen, det har blivit ditt andra hemland, va? Jag beställde thai-resan för 1 månad sen och då var hotellet vi ville bo på fullt??!!!! helt otroligt, har sagt att jag aldrig skulle dit. För ett tag sen fråga jag Vedklyvarn om vi skulle sticka dit, han skulle inte åka.... nu... och när fan ska du åka då sa jag,,,,, när jag blir gammal sa han... då sa jag att det är du ju redan, han titta på mej gick in in skrubben och funderade. Vi åker väl då, sa han när han kom ut. Den skrubben är bra, haha en positiv skrubb".

Det kom ett skåp;

Behovet av någon form av förvaring i sovrummet var skriiande men utbudet av skrubbar och garderober i Terrass-pörtet lika med noll. En repa på byn med Edit och Warhol resulterade i ett förtjusande skåp, helt i min stil dessutom icke stiltypiskt för landet i fråga. Visserligen med några skavanker såsom avsaknad av vänster dörrspegel men so what, det är lätt fixat. Nyfikne Jojkan började pilla bakom tyget på spegeln; "Kolla, det ligger något här!". Försiktigt lossade vi tyget och vad skådade våra blågrå irisar om inte kalenderbilder på det som definitivt är såååå typiskt för detta lands manliga innevånares huvudsakliga intresse - bollar av läder..

Det här skåpet är bra, haha ett positivt skåp..

"Tänk dig att ha en man i skåpet, i en ask bland andra grejer, när som helst så plockar jag fram min lilla ask..."

Mellan sprängfyllda knoppar och kvicka rötter

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, om än många gånger en mycket förvånad sådan. Vi som vet, vi vet och förvånad blev vi knappast av innehållet i de orange alternativt julklappsröda kuvertet, i år heller. Men det gäller att se om sina fastigheter. Håller takrännornas skarvar tätt och teglet för trycket? Uj, uj inge vidare till pensionsförsäkring det här inte. Lite väl påtagligt skvätter vårregnet på fjolårets ommålade fasad med traditionell koppargruvsfärg. Vita knutar? Jo men visst. Och fjolårets till bredden rekommenderad och råge kvalitetsjord påfyllda rabatter har sjunkit ihop, typ en halvmeter. För att inte tala om högen med trädgårdsplattor av kvinna mödosamt flyttad i syfte att underlätta för man med släp. Oops – plötsligt är karl ur sikte. Vart tog han vägen med sina tidigare påstådda käcka rötter. Jaha, jag måste ha hört fel, det var nog kvicka fötter. Synd, för här fanns ju en jättechans att citat; ”göra en punktinsats med direkt resultat som efter uträttat förvärv med största sannolikhet skulle lyfta hans manlighet”.

Slut citat. Den kursiva raden här ovan är plankad från en rapport som påvisar att könsstereotyper även existerar i trädgården. Hmm, jo det kan nog ligga rätt mycket i den svarta myllan av den varan. På våra lotter brukas dock täppan normalt och på ett mer jämställt sätt än vad rapporten utvisar. Lika mycket fika för lika mycket utfört arbete. That´s it men faktum är också att ”hemma på våran gård” håller fler kvinnor i spadar, borrmaskiner, kantklippare och sågar, än antalet män. Undrar du varför och hur det går till så är du välkommen på en visit i det land som inga gränser har, vare sig för möjligheter eller de kvicka rötter som kräver traditionell kvinnlig uthållighet, tålamod, omsorg och kärlek att bli av med. Men kvinna kastar nu nog sten i hittills av man oglasat växthus. Lovar på stående fot, i de blå kornens gödslade frodigt gröna matta, att inför nästa säsong, då ska det minsann jobbas hårt för att öka balansen på den fronten. Observera att DETTA ÄR INTE EN KONTAKTANNONS. I just love them men i det gröna så är det nog lika bra att man och kvinna gör det man och kvinna är bäst på. Jäpp, det blir nog bäst. Feminist? Nope. Säger väl som så många andra nuförtiden, det beror alldeles på vad du menar men du är alltid välkommen på en fika. Ty mellan sprängdfyllda knoppar, hammock och hängmatta finns alltid lite arbete som väntar. Se så, kom igen och greppa spaden men löka lagom. Fifty-fifty, it´s a deal?

Dessa fantastiska män och manliga munkar

..blev sugen på nåt gott..stegar in hos den lokale drivmedelsleverantören i kvarteret...

Å så vill jag ha en..ehh..en sån där..

Tillfällig light glömska troligtvis orsakad av alldeles för mycket nattligt sudd med bokstavsjobb påkallat av närmande av diverse deadlines, har jag tappat namnet på munkringar.

Du menar de här - "ungkarlsbulle"?

??? ...ehh..ja tack, jag tar en och en sån där av den där andra sorten som ligger ovanpå - en kvinnotopp!

..stegar ut ur butiken..sätter igång kaffebryggaren och i väntan på dess puttrande tar jag en tugga , blundar och försöker tänka på allt annat än föremålets utseende och eventuella övriga funktion..än just..att vara en sån där....

Få betalt för ett ligg

Trött och allt annat än fräsch äntrades vestibulen till ett av Atens alla härbärgen, beläget i kvarteren kring Centralstationen. Det var tidigt 80-tal tillika den sista kvällen på en lång och mycket mödosam tågluffarresa. Behov av logi var skriiande. Valet blev det första inom synhåll. Den manlige receptionisten tog på sig sitt vänligaste greek-leende;

”- Kalispera Miss Scandinavia, sorry sorry but no rooms left”
“- Kalispera, don´t be sorry but pleeeease”
”- Miss, sorry we have no room, sorry”
“- Sir, I understand but WHAT do you have?”
“- Hmm…sorry I have a what but have to show you what first but Scandinavia sorry, no good no design. The what its not good for miss”
“ - Okey, fine I´ll take it. How much?”
“ - Miss, I show you now, and if sleep I give much tomorrow. And if also give breakfast!”

… ???...

Hissen hade sett sina bästa dagar. Avsaknad av besiktningsinfo från hisstillverkaren var påtaglig. Säkerhetsanordning på gallerförsedd öppning obefintlig. Sakta och osäkert började resan upp till tredje våningen. En resa som kändes som om det var den sista - sista färden för all framtid - Forever and ever i bästa Demis Rossos-stil.

”- Ok miss, here is What but sorry no light but showertoilet outside here look and sorry, but I take you to bed”

...???...

Med sina händer lät han en lätt ryggpuff förflytta mig ett steg framåt till vad som verkade vara den enda möbeln i det becksvarta rummet – säng. Sorry sa Kalinichta och av pur utmattning sjönk jag ner mot sänggaveln, somnade påklädd direkt på stört.

Gryningsljus genom dörrspringa kittlade ögonfransar. Gråblå irisar började så sakteliga vakna upp och – vid åsynen av What - reste sig en mörbultad lekamen tvärtvärt upp ur rostig tältsäng vars fjädrar hade lossnat från sina fästen. Något snuddade huvudsvålen..

What var synonomt med förrådet för elcentralen till hotellet. Tre väggar från golv till tak belamrade av elmätare och säkringstavlor. Säkringar hängde ut genom hålor, kontaktlösa elsladdar dinglade huller om buller i en röra av knappast troligt tidigare sett slag - förutom på actionfilm – blott 20 centimeter ovan sängkudden. Bredden på rummet var tältsängens, längden en 30 centimeter till. Undertecknad ber att få lämna lakanets beskaffenhet därhän….

En snabbdusch, därefter en välfylld frukostbuffé. I receptionen väntade ”Sorry”;

”- Kalimera Scandinavia! Well sleep, breakfast good? Look here, so sorry but I have no much give, but here - take 15 drachma”
“- Thank you Sorry. For the best practise hostmanship I can remember, for breakfast and the unforgetable What-design, here – keep your 15 I give you 20 instead”.
“- Miss, thank you. I never forget Scandinaviadesign. Kalimera!”

Well. Våren är i antågande. Väl mött där men innan dess ämnar ”Miss Scandinavia” prova några logiställen till; ”Jag vet ett litet hotell”…