Lördagskvällens pirayaparty i koloniföreningens servicehus avlöpte över förväntan. Medan 36 glada kolonister klämde suringars rom mellan fjällbrynta tunnbröd och råa lökar, föll mörkret över nejden. Kväll blev natt och medan marshallers lågor brann ut kom de sista entusiasterna in i andra andningen och höll igång fram till 4-blecket, konstaterndes glatt att nog är det något alldeles speciellt med kolonilivet, ungefär som föreningssekreteraren Fjärren uttrycker det;
" - Jag åker hit för att möta mig själv".
Så sant som det är sagt och när vi nu stänger för säsongen och säger adjö till sommaren välkomnar vi i samma veva våren...
