Som svar till Eva-Maries inlägg i Hoppes Hörna;
Verkar jag leva ett spännade liv? Tjae, allt är ju relativt, typ gräset grönare på andra sidan typ. Men visst, jag är otroligt tacksam för att vakna varje morgon till en ny dag. Jag lever här och nu och möter dagen med Carpe punctum - fånga ögonblicket. Jag lever livet med alla mina sinnen för form, färg och fantasi. Ljud, doft, smaker, känslor, beröring. En livsnjutare av mentalt stora mått. Dessutom omgiven av spännande kreativa människor som livets alla korsvägar burit med sig. Somliga högst tillfälliga, andra mer permanent. Jag har flygit, farit och färdats åtskillliga sträckor. Fysiskt, mentalt och verbalt. Allt har och tar sin tid. Börjar så smått närma mig 50 och en tillbakablick i livets ryggsäck - ungdomsdrömmen om att vid pensionsåldern ha ett pörte där blå pöls saltstänkta vågor rullar in mot varm mjuk sand, har jag nu omsatt till verklighet. Många vänner och bekanta har den senaste tiden avlidit i allt för tidiga åldrar. Det är en starkt bidragande orsak till att jag strax före årsskiftet tog beslut om att göra verklighet av drömmen nu - inte sen, inte senare och definitivt inte så långt framåt som pensionsåldern. Hyr på obestämd tid. Här och nu. Att det blev just detta ökenland var ödet. Mer en slump än något långt från början planerat. Om det är och/eller blir permanent, på del-, halv- eller heltid behåller jag för mig själv...
