Dedicated to Warhol

No comments...

Stugmakeover

Det blå staketet är efter idogt pusslande på plats. Nu roar jag mig med tanken på att den vitaknut-försedda stugan ska få en rejäl kulörmakeover nästa vår. Från traditionell Falu Röd till Falu Röd Svart. Med lite hjälp av programmet Paint växer nu en tänkbar modell fram på hårddisken. Långt ifrån färdigt, ännu längre från professionellt. De röda grannarna på ömse sidor min är invigda, har anammat och godkänt tanken på att jag vill ömsa skinn. So far, so good. Liv i luckan lär det nog vid bytet av knutflagga. Från traditionell Hälsingskt blå-gul-röd, till röd-vit från ökenland...

Happy B to both of us...

Det kom ett vykort idag;

"Grattis på födelsedagen 9.8

Hoppas den blir jättekul med god mat och dryck. Skål och kippis, men inte så du får krapola.

Kram cybersyster och grävarn".

"Sippan&Berra" - love you ..tack för påminnelsen!

På tal om ålder, bredd och längd - det sägs att skinkorna hasar ned ca 13 cm under en levnad. Tittar mig i backspegeln och Oops..ser inte bättre ut än att mina nog kommer att ligga i nivå med knävecken vid typ 85...

Ovanstående bild är coulourful Warhols starka och långa ben. Medan mina fyller udda nu på lördag, fyller hennes jämna. So Happy B to both of us - skål, kippis, elzahdik!

I skärgårdsetablissemanget lär nog en och annan får känna av krapola. Här på kolonin blir det dock lugna gatan...

Colourful world, part two

Thanks to Albert&Herbert in Bollnäs, my bathroom in deserthome has been more coulourful..

Black Beauty

Svar till nyfikne bloggaren Eva-Marie i Hoppes Hörna

Som svar till Eva-Maries inlägg i Hoppes Hörna;

Verkar jag leva ett spännade liv? Tjae, allt är ju relativt, typ gräset grönare på andra sidan typ. Men visst, jag är otroligt tacksam för att vakna varje morgon till en ny dag. Jag lever här och nu och möter dagen med Carpe punctum - fånga ögonblicket. Jag lever livet med alla mina sinnen för form, färg och fantasi. Ljud, doft, smaker, känslor, beröring. En livsnjutare av mentalt stora mått. Dessutom omgiven av spännande kreativa människor som livets alla korsvägar burit med sig. Somliga högst tillfälliga, andra mer permanent. Jag har flygit, farit och färdats åtskillliga sträckor. Fysiskt, mentalt och verbalt. Allt har och tar sin tid. Börjar så smått närma mig 50 och en tillbakablick i livets ryggsäck - ungdomsdrömmen om att vid pensionsåldern ha ett pörte där blå pöls saltstänkta vågor rullar in mot varm mjuk sand, har jag nu omsatt till verklighet. Många vänner och bekanta har den senaste tiden avlidit i allt för tidiga åldrar. Det är en starkt bidragande orsak till att jag strax före årsskiftet tog beslut om att göra verklighet av drömmen nu - inte sen, inte senare och definitivt inte så långt framåt som pensionsåldern. Hyr på obestämd tid. Här och nu. Att det blev just detta ökenland var ödet. Mer en slump än något långt från början planerat. Om det är och/eller blir permanent, på del-, halv- eller heltid behåller jag för mig själv...

I full blom

Den senaste veckans värmebölja har satt ordentlig fart på blomningen ute på kolonin. Äppelträdet är fullkomligt övereröst med blom och herrgårdspionen har dryga 30-talet blomställningar.

Va då style?

Ursprunglig svart övergick rätt snabbt till midjelångt solblekt rågblont som lagom till grundskoleavslutningen ersattes av musbrun cendré i chict välansat skick.

Gymnasiet blev synonymt med revoltens era. Det ljuva 70-talet avslutades med flytt från glesare bygder till 08:a och permanentkrus i bästa Streisand-stil a la musikalen Hair. Dock utan fladdrande schiffongscarf.

Om det var färgen eller kruset som inte föll dåvarande hjärtevän i form av kretensare i smaken, låter jag vara osagt. Hans systers skämda sax lät abrupt lockarna falla på en av öns otaliga bakgårdar.

80-tal? No comments. 90 blev desto mer intressant. Upptäckte att det faktiskt går att klippa sig själv - någorlunda hjälpligt. Tursamt nog fanns då en kraftig man med självfall varvid ojämnheter inte syntes så väl.

Färg kom på skum i liten plastflaska och höll några tvättar. Så praktiskt, bara att dra i lite. Och lite till. Och ännu mer. Oräkneliga mörkviolettrödfläckiga handdukar kasserades innan millenium-skiftet.

Qvinna lever som hon lär. Parollen "åldras med värdighet" innebar 2005 att det färgats färdigt. För gott.

Idag, ett par saxar och x antal gulgrå vid tinningarna senare är det ånyo dags för en makeover. Funderar skarpt på en kapning. Drar väl i lite slingor. Och själva stylingen får vårvindar friska fixa..

Jardin Majorelle

Jardin Majorelle
– en oas i koboltblått

Besöksträdgården Jardin Majorelle, belägen i utkanten av staden Marrakech i Marocko, är som ett förtjusande smycke, där den tongivande färgen är koboltblå. Trädgården skapades på 1920-talet av den franske arkitekten och konstnären Jacques Majorelle. Efter hans bortgång 1962 låg trädgården öde och växte igen till en dag i mitten av 1980-talet, då den välkände modeskaparen Yves Saint Laurent och hans vän Pierre Biergé tittade in. YSL och Biergé bodde då inne i Marrakech medina och hade redan börjat leta efter något nytt boende med trädgård och pool. De föll pladask för trädgårdens charm och 1984 kunde de köpa loss den lilla egendomen med tillhörande byggnader. Jardin Majorelle är sedan dess en året-runt-öppen trädgård. Jacque Majorelle använde den koboltblå funkisvillan som bas för sina utflykter i Nordafrika där han samlade in kaktusar och tropiska växter. Idag finns här en av världens största kaktussamlingar. Ateljén är museum för islamsk konst. YSL:s bostadshus, Villa Oasis som är belägen i en annan del av trädgården, har en ton av bränd lera på fasaden. Trädgården är uppbyggd som en liten labyrint, indelad i rum med avgränsande vattenkanaler, växter och pelargångar . Vatten är ständigt närvarande. Så även den koboltblå färgen i glatt samklang med krukor och urnor som går i citrongult, mintgrönt och blått. Majorelleträdgården är berömd i hela världen. Ett botaniskt paradis när det som är som bäst, fylld av grönska, färgprakt och mystik. Devisen ”endast ett blått klot gör ingen trädgård” är det nog åtskilliga av de 200 000 årliga besökare som kan skriva under på.

Allting är vitt ,vitt, vitt....eller?

Fick ett sms; "Taken och väggar är målade - Jättefint. Golven tisdag onsdag".

Kan inte hålla mig, lyfter luren och - Jäpp! Målarkludden har gjort klart tak och väggar. Det är vitt, jättevitt och jättefint säger Jojkan och när hon sagt nåt så är det så. Jag behöver inte oroa mig, det är bara så bra och vi babblar vidare om krukor och krukkärror, bollar sticklingar och strån. Båggan Villa - det måste vi bara ha, typ vi hörs till veckan typ. Klick.

Aaaahhhhh. Vitt. Härligt. Jättevitt ännu härligare. Färgstarka Warhol kommer att få spader. Edit förmodligen ruter. För att inte tala om Camelia med stenkoll på åtgågna klöver, den dan hon behagar att dyka ner. Steward får förmodligen hjärter - vitt, svart och vinrött diggas gold där. Vad esset i leken - Micha - kommer att tycka blir a la parollen den sorgen den dagen hennes rullator rullar in. Hmm..undrar i vilken nyans, alltså vit? Äggskalsvitt? Njae knappast för åt det hållet drog de bitvis fett fläckigt flammigt tidigare. Vit bruten med svart, Stockholmsvitt? Nope. Knappast. Det är nog vitt, bara vitt. Allting är vitt, vitt, vitt. Och om det inte är det, ej heller enligt gängse NCS - so what? Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt.

Colourful world

Mörkt, gråtrist och slaskigt har via bredband förbytts till colourful world. Warhol har greppat läget..shopar och illustrerar så tangentfingrar och catstrån ryker. Flitens lampa lyser. Må den lågan aldrig slockna. Koppla ihop henne med posteragenten Spanjorskan ? Hmm..inte så tokig idé faktiskt. Win-Win.

Ropen skalla - mer flus i blomkålen åt alla...