Ursprunglig svart övergick rätt snabbt till midjelångt solblekt rågblont som lagom till grundskoleavslutningen ersattes av musbrun cendré i chict välansat skick.
Gymnasiet blev synonymt med revoltens era. Det ljuva 70-talet avslutades med flytt från glesare bygder till 08:a och permanentkrus i bästa Streisand-stil a la musikalen Hair. Dock utan fladdrande schiffongscarf.
Om det var färgen eller kruset som inte föll dåvarande hjärtevän i form av kretensare i smaken, låter jag vara osagt. Hans systers skämda sax lät abrupt lockarna falla på en av öns otaliga bakgårdar.
80-tal? No comments. 90 blev desto mer intressant. Upptäckte att det faktiskt går att klippa sig själv - någorlunda hjälpligt. Tursamt nog fanns då en kraftig man med självfall varvid ojämnheter inte syntes så väl.
Färg kom på skum i liten plastflaska och höll några tvättar. Så praktiskt, bara att dra i lite. Och lite till. Och ännu mer. Oräkneliga mörkviolettrödfläckiga handdukar kasserades innan millenium-skiftet.
Qvinna lever som hon lär. Parollen "åldras med värdighet" innebar 2005 att det färgats färdigt. För gott.
Idag, ett par saxar och x antal gulgrå vid tinningarna senare är det ånyo dags för en makeover. Funderar skarpt på en kapning. Drar väl i lite slingor. Och själva stylingen får vårvindar friska fixa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar