Har varit nyfiken på hur Fakeri har det på förskolan. Nu vet jag. Belägen i bottenvåningen på en villa i kvarteret bredvid sitt och som så vanligt förekommande med målade sagofigurer och djur på murarna som igenkänningstecken att det är barnens hus
Jag slog följe med barnens mamma och blev väl mottagen av personalen som består av 4 personer, ett föreståndarpar som driver stället samt två anställda kvinnor. Barnen är 21 till antalet och i åldrarna 4-7 år. De går 6 dagar i veckan, från kl 08-16 med avbrott för lunch mellan 12-14 då de går hem och äter. Avgiften per månad är 30 dinarer (ca 135kr).
Av barnens blickar att döma inser jag snabbt att jag nog är den första utlänning som satt sin fot här inne. Förmodligen även i de här kvarteren överhuvudtaget. Fakeri skiner som solen i Karlstad när föreståndarna berättar att jag är hans extramamma som bor i ett land långt borta. Lokalerna är nästintill överdekorerade från golv till tak med bokstäver, siffror, sagofigurer, teckningar och en massa kuliga saker. Även om huset är lite slitet har det en välkomnande atmosfär och en känsla av trygghet. Precis så där färgglatt och trivsamt som barn ska ha i sin omgivning.
Veckodagar och månader - föreståndaren visar hur de med rätt enkla men fungerande medel bedriver sin pedagogiska verksamhet. Allt i från alfabetets bokstäver, byggklotsar, ringar, trianglar, papper och ritpennor etc. Och mycket av materialet som använts tillverkar han själv. Inte en dator eller annan teknisk elektrisk pryl så långt ögat kan nå. Ute finns en sliten rutchbana och gungställning.
- Vi försöker så gott det går med vad vi kan få ihop. Vår målsättning för varje barn är individuellt anpassat men att de åtminstone ska få en bra grund för sin läs och skrivförståelse. Det bygger ju även på föräldrarnas ansvar och delaktighet. Till exempel så har vi ensamstående föräldrar som kämpar att få hjälp via socialen till månadsavgiften. Ibland går det, ibland inte. Och vi tar även emot föräldrarlösa barn också och fördelar resurserna lika för alla. Till de barn vars föräldrar som inte har råd att köpa egna målarböcker kopierar vi lösblad från böcker vi har sedan tidigare.
Fakeris fjäril - sedan ett drygt år tillbaka har vi vetat att han är underutvecklad i talet. Och med mamma som analfabet lär det knappast bli någon hemundervisning att tala om. Det är anledningen till att jag medfinansierar skolavgiften, den förnärvarande enda chansen för honom att inte halka efter allt för mycket.
- Han gör framsteg även om det går trögt men i övrigt är han en en glad, pigg och charmerande kille utan problem och han stormtrivs här, berättar föreståndarna när jag för min oro på tal.
Jag tackar värdparet för att jag fick tillfälle att ta del av verksamheten, lovade på stående fot i ökensanden att med hjälp av mina vänner och bekanta i Sverige försöka skramla ihop lite pengar, målarböcker, ritpapper och annat som de kan ha nytta av. Frun knipsar av en väldoftande ros vid muren och sträcker fram den med orden; - Tack för ditt engagemang hit är du alltid välkommen närsomhelst.
