Undrar vad han tänkte, självmordsbombaren som idag tog sitt eget liv och raserade x antal andras. Jag skriver x för utöver de 14 döda och 20 skadade finns en hel hoper med vänner, bekanta, anhöriga, arbetsgivare och alla deras bekantas bekanta....
Han? Kanske det var en hon? Eller någonting mitt emellan...en shim...en Denna där som inte var vid sina sinnens fulla bruk. Platsen valdes med omsorg. Argana Café belägen mitt i smeten på torget Djemma el-Fna i staden Marrakech, i Marocko. Ett populärt och välbesökt turistmål...
Om man, kvinna och shim är vid sina sinnens fulla bruk, då kan man inte undgå dofterna, ljuden, henna-damer, tingeltangel, bling-bling och röken som stiger upp från träkolsgrillarna som tänds varje dag året runt sent på efterdagen när solen börjar gå ned. Ett myller av försäljare och turister, glada utrop och skratt...
Jag, precis som alla andra, njöt av kaffet och utsikten från terrassen ett par tre meter ovan myllret nere på torget. Åt andra hållet ser man de snöbeklädda topparna på Atlasbergen. Det är en mycket märklig och mäktig känsla. Snö, palmblad och omtjusare all inclusive. Tusen och en natt. Medeltiden. Jag tog några bilder innan gick jag ner för trappan. Ovanstående är den sista. Mot torget och ingången till Argana Café bakom ryggen. Hit kommer jag att bege mig igen. För just här är känslan av att vara vid liv extra stark. En euroforisk känsla av livsglädje. Har man den tar man inte ett liv. Inte sitt eget, inte någon annans. Denna där var död innan den tog sina steg uppför trappan...
