måndag 18 juni 2012

Back to my roots


Vicken vecka! ...
Signade in i Light Valley när växtkraften i koloniträdgården är som bäst. Det växer så det knakar, en dessi på ett par dagar faktiskt. Är salig av lyckorus efter ett par härliga kvällar med mat&prat, varav en vid en stenhäll där jag badade som barn. Slängde in ett par rader om önskelåt till lokalradion - och vann - en kasse med suveränt goda bröd av olika sorter från ett av de lokala bagerierna. Vad jag svamlade om i luren när reportern ringde upp och la ut mig i direktsändning, har jag ingen aning. Skyndade vidare och fyndade för en spottstyver i de lokala köp- och säljgrupperna på fejan. I undergruppen Bortskänkes la jag ut en blänkare om gratis kulturväxter varvid sju personer raskt stegade in på kolonin med kassar, hinkar och släpvagn. Helt suveränt. Delad glädje, dubbel glädje... 


.


Alla klagar på vädret. Jag njuter i fulla drag. Hög, klar, frisk luft varvat med sol och många småskurar är perfekt för ogräsgallring. Det går nämligen mycket lättare att dra upp rötter när det vått i backen. Rätt blött blev det bokstavligt talat på mer än ett sätt i lördags...




Cruisingen i Light Valley drar massor av folk från när och fjärran till bygden. I princip varje kotte kommer fram ur stock och sten för att vara med om en nostalgitripp som heter duga. Fick tillfälle att uppleva gamla raggarminnen från passagerarsätet istället för på trottoaren. Ryste av välbehag av V8:ans muller och att åka nedcabbat. Innan kvällen avslutades på krogen gick vi hem till väninnans barn som nu är på god väg att bli vuxen. Texten på en av hennes tapeter fångade min blick. Det är så sant som det är tänkt och skrivet...




Vandrade hemåt framåt småtimmarna. Blåsan kunde inte hålla sig längre. Satt på huk under  buskaget vid den vackra bryggeribyggnaden när en tår brände till bakom ögonlocket. Mest av trötthet och sorg över de vänner som ej längre är kvar i livet. Men även av glädje att få återuppleva somriga minnen. "Knubbe" du fattas mig!...och en favorit i kassettbandspelaren var Lonesome Train med Robert Gordon från 1978




Till helgen väntar en travbana, ljuv musik och nice reunion med personer och platser som betytt väldigt mycket. Och lagt grunden till många av de värderingar jag har idag som vuxen...