söndag 3 april 2011

Åsnans läte är en plåga. Varför ? brukar många fråga....



Under färden mot Tunis pekar Fritösen ut 13 par Herr och Fru Stork som häckar högst upp i telefonstolparna, varvid Majblomman, jag och Bullbagaren trycker våra näsor mot bilrutorna av förtjusning. Häftigt! och jag får ungefär samma känsla som när jag ser tranorna anlända till Light Valley om våren...

Inte så långt därifrån, närmare bestämt från Jämtland härstammar en kvinna som helt sonika tog sitt pick och pack och en konstnär från Götet, till Tunisien för cirkus 25 år sedan. De föll liksom jag pladask och har sedan dess blivit kvar. Och när surjämte möter hälsing kan inget annat än ljuv musik uppstå. Återigen en korsväg, likasinnad, samma värderingar och ideologi om vad som är viktigt att prioritera här i livet. Och i mångt och mycket har vi satt det på pränt också. Om än varken samtidigt, eller på samma sätt, men i samma syfte - att förmedla egna och andras upplevelser, händelser och skeenden i livets berg-och-dalbana...

På ökenlandsterrassen avnjuter jag ett av Monicas litterära verk - "Åsneboken, historien om åsnan Bimbo i Raf-Raf", utgiven på B4PRESS Göteborg 2009. Nästa åsna som korsar min väg kommer jag att se med helt nya ögon. Och nästa gång du ser en Volvo 740 eller 760 på vägarna, då vet du att det är Monicas konstnär som är pappa till den designen...