Etta på koloni-toppen. Och botten...

Klicka på rubriken här ovan och lyssna på Elaine Simon. Kan med råge säga att denna låt varit en riktig långkörare på koloni-toppen denna sommar. Men Il pleut ("det regnar" på franska) annat än vattendroppar på kolonin också. Igår kväll när jag gick ut på verandatrappen gjorde jag den makabra upptäckten att den berömde Någon kapat bort de tre nedre grenarna på björken belägen mitt emot min tomt, i kanten på allmänningen. Fick hjärtsnörp, andnöd. Trodde jag såg i syne..

För några år sedan gallrade vi bort några björkar där. Vi närmaste sörjande blev tillfrågade vilka vi ville ha kvar som skulle fungera som insynsskydd, ge skugga etc. Alternativt tas bort för att släppa in mer sol på tomten. Just denna valde jag skulle vara kvar och planerade placeringen av min syrenberså utifrån denna för att eleminera insyn från nyfikna skvallergrannar mitt emot. I sommar då björkens nedre grenar har nått preciiiiiiis den perfekta längden och ihop med bersån som vuxit sig frodig och fin, har det blivit exakt som jag förväntat. Det var inte syne. Nu är grenarna puts väck och några grenar kommer knappast att växa ut just där. Åtminstone inte på överskådlig tid. Det kommer ta år. Igår fällde jag krokodiltårar. Och jag grät i morse när jag gick in till grannen, vars måg varit honom behjälplig med "tillsnyggningen" av björkarna vid deras stuga, där nedhängande grenar är i vägen för stora åkgräsklipparen. Det min björks grenar inte är. De visste att jag var här igår. Jag såg att de såg mig. Jag gick in igen en sväng för att sätta på kaffebryggare. Under tiden gick mågen loss på "min" björk. Utan tillstymmelse till ansats att fråga och gjordes enligt utsago i god tro. En måg som inte har någon egen stuga här, än mindre tillbringar 5 av årets 12 månader här. Som jag.

Men kära nån. Eller rättare sagt män. Varför tro när något går att ta reda på? Som igår. På två röda hade jag gett svar direkt med vändande andetag; NEEEEJ, AAAALDRIG I LIVET, KOMMER INTE PÅ FRÅGA, NJET, NO, LE. Frågan är om det hjälpt. Nu förtiden då ett Nej inte alltid tas och respekteras som ett Nej, what so ever....

Jag och Flipper, part two

...forts från ett äldre inlägg som handlade om mig och min brors relation, eller rättare sagt avsaknaden av den. Vi har knappt haft någon alls i 50 år men på senare tid har det blivit väldigt tätt på given. Mors ålderdom och nu idag övertagandet av hans gamla Merca. Sist men defnitivt allt annat än minst. Flipper;

.."Ta och sväng ner till båthamnen så får du se hur hon ser ut när hon ligger i vattnet. Kajplatsnumret är 66. Det är bra för dig att veta. Om det händer mig något"

Flipper är båt. För karlar är båtar honor. Och Flipper heter "Lilla My" men är allt annat än liten. Chocken när jag fick vetskapen om han/hon/dennes/dennas existens, har lagt sig. Såväl i bredd, längd och höjd. De e lugnt. Jag har koll. Stenkoll, noll koll. Nada typ på babord, styrbord, fender och ruff. Typ.

"ÅÅhh va fin hon är. Otroligt, vilket jobb du har lagt ned"

Och jag menar allvar. Min bror är pedant. Så in i vass, kobbar och skär. Jag är det inte. Och det vet han. Så när jag rattade ut från gårdsplanen skymtade jag en vemodigt fejs i backspegeln när han tog avsked av sin mångårigt pedantskötta kärra. Mercan är bil. För mig är bilar hanar och fortskaffningsmedel. Att frakta rumpan i från en punkt till en annan. Men styra Flipper. Nope. Never gona happend. Så don´t worry käre broder. Den dagen den sorgen och hoppas att det kommer dröja länge än men när den kommer så ska jag se till att Lilla My tas ordentligt om hand. Av någon annan än mig.