...forts från ett äldre inlägg som handlade om mig och min brors relation, eller rättare sagt avsaknaden av den. Vi har knappt haft någon alls i 50 år men på senare tid har det blivit väldigt tätt på given. Mors ålderdom och nu idag övertagandet av hans gamla Merca. Sist men defnitivt allt annat än minst. Flipper;
.."Ta och sväng ner till båthamnen så får du se hur hon ser ut när hon ligger i vattnet. Kajplatsnumret är 66. Det är bra för dig att veta. Om det händer mig något"
Flipper är båt. För karlar är båtar honor. Och Flipper heter "Lilla My" men är allt annat än liten. Chocken när jag fick vetskapen om han/hon/dennes/dennas existens, har lagt sig. Såväl i bredd, längd och höjd. De e lugnt. Jag har koll. Stenkoll, noll koll. Nada typ på babord, styrbord, fender och ruff. Typ.
"ÅÅhh va fin hon är. Otroligt, vilket jobb du har lagt ned"
Och jag menar allvar. Min bror är pedant. Så in i vass, kobbar och skär. Jag är det inte. Och det vet han. Så när jag rattade ut från gårdsplanen skymtade jag en vemodigt fejs i backspegeln när han tog avsked av sin mångårigt pedantskötta kärra. Mercan är bil. För mig är bilar hanar och fortskaffningsmedel. Att frakta rumpan i från en punkt till en annan. Men styra Flipper. Nope. Never gona happend. Så don´t worry käre broder. Den dagen den sorgen och hoppas att det kommer dröja länge än men när den kommer så ska jag se till att Lilla My tas ordentligt om hand. Av någon annan än mig.
1 kommentar:
Nu blev jag nostalgisk. En mycket god vän till oss hade en Flipper modell, nånting. Han dog och frun klarade inte av den, så nu är det någon annan som styr Flippern mellan alla kobbar och skär.....
Skicka en kommentar