Så här på kvällskvisten och mitt i festplaneringsbestyren fångas min blick av en grej på nätupplagan av Aftonbladet - en länk till någon Sofia som i sin tur hänvisar till Mary på Webmill. Bägges nedplitade rader får mig att ta en ordentlig funderare - en tankenöt om huruvida quinna och man samt deras anhöriga låter, alt inte låter, sin blogg dö när man själv gått hädan. Intressant. Läs dom. Själv har jag ingen aning om, precis som med allt annat som man borde tänka på i den vevan, t.ex. att fixa det Vita arkivet, hur jag vill ha det. Inte för att jag tycker det är för tidigt. Men så där i största allmänhet i alla fall liksom finns annat att prioritera. I alla fall just nu. Fast, kanske ändå inte? Och skriva upp alla lösenord där kanske. Till de efterlevande vilka de nu än är, blir. Om saker och ting går sin gilla gång går nämligen mina kvarlåtenskaper till Allmänna arvsfonden. Hmm..njae, den dagen har de nog knappast tid att gå igenom alla mina lösenord om jag noterar dom i det arkivet. What the heck, det får bli ett testamente. Så småningom. Hmm...
Tog en stund innan jag hittade illustrationsbild. Det får bli ett betongblad. På högkant. No defense Camelia...
