En medina är en mini-stad i staden, en muromsluten trygg värld där allt du kan tänkas behöva för leasure and pleasure finns tillgängligt på gångavstånd. För vissa är det ett sätt att leva, för somliga att överleva. En som inte gjort det sedan mitt förra besök, har lämnat efter sig både problem och möjligheter för de efterlevande. Med hans bortgång blev påpassliga något rikare, och mini-staden en turistattraktion fattigare...
Kliver omkring i högar av murbruk med nybyggare och arkitekt. Individualisters drömmars problem medlas till en massa av möjligheter med målsättningen att i slutänden bli så optimalt cosy och praktiskt som möjligt under givna ekonomiska ramar. Om än att de nog kommer att tänjas på såväl bredd och höjd i materia och material...
Konkreta beslut tas och medan betongen torkar njuter vi av solnedgång och sista böneutropet från minareterna. Lagom till middagen anländer ett yngre garde vars drömmar bokstavligt stavas Europa - "Paradiset"- frihet, jobb, pengar. Som om inget vore nytt under ökensolen men de senaste dagarna har en strimma hopp getts till de tusen och åter tusentals som jobbar inom fosfastindustrin nere i Gafsa - nya investeringar och produktionsenheter sägs i press vara på g. Summan av den utlovade kardemumman blir "-Det har direktörerna i Sfax sagt så länge. Vi tror det först när vi ser det på plats"...
Resten av kvällen ägnas åt en BBC World News dokumentär om typ alla dessa män och deras indoktrinerade söner och sen dividerar män och kvinna om hur pass "Ghadaffi Farwell Party" ligger till på Betson. Får manligt följe hem i mörka gränder till väntande taxi. "-Madama, när kommer alla dina vänner...vi behöver er...för de kommer väl tillbaka...de måste de göra. Det har de ju lovat"...
