" Till dig som någon gång tänkt sluta jobba. Öppna och se hur mycket du får i tjänstepension".
Kuvertet som damp ner i låddan är inte orange. Det är rött, julklappsrött. Det kliar inte i fingrarna av iver att öppna det. Kanske lika bra att låta det ligga kvar där på hallmattan eller så åker det med ut i pappersinsamlingen. Oöppnat. Det faktiska innehållet i budskapet vet jag redan. Lika starkt som harissa men inte lika angenäm eftersmak. Pension är nästa lön. Visst, den har jag på många olika sätt kunnat påverkat i tidigare faser av livet. Nu blev det av olika anledningar inte så som jag tänkte då, förr, ej heller senare. Medvetet men även omedvetet av omvärldsfaktorer och de korsvägar som livet burit med sig. Ännu är det inte för sent att välja. Greppa läget och rädda det som räddas kan. Om 15 år är det obönhörligt kalla fakta på kontot. Ingen återvändo, eller..?
Tänkt sluta jobba? Jag vill inte sluta jobba. Jobb är det som får mig att må bra, drivkraften att känna sig behövd och vara delaktig i processer. Att kreera med andra likasinnade. Återigen vänder jag på en stek. Håll fast en kort sekund. Varje dag är en möjlighet. Vem vet vad som händer sen. Det finns inga garantier. Citerar 70-års jubilaren Lill-Babs ; "Lev, lev, lev". Slut citat.
