Ur tid är ledan

För en månad sedan fyllde du 50. I samma veva var jag på väg till ökenlandet och kunde inte vara med på din födelsedagsfest. En flaska vin inhandlades till dess jag skulle återvända hem igen. Idag nås jag av det ofattbara att du inte längre finns bland oss. Olle, inte nu. Vi skulle ju dricka vin och åka på det årliga midsommartravet. Du fattas mig...

Jag går ut i hallen. Barometern på väggen intill är en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Olle fattas oss.

Ekivok-röra, tupp och tärningar

Man bör ju vara rädd om sina hyresgäster så jag tänkte jag skulle liva upp min inför hennes nästa arrivel. Hittade lite smått o gott till badrummet - plastpasteller i stil med vad man kan hitta på frippen i ökenland.

I avvaktan på henne så blir det nog time för några DM och GT med Warhol och Edit. De kommer att få pilla olives med glaspinnar a la tupp, tomtar och tärningar...och "ekivok-röra" drinken med lite ärtgrön recycling-plastretro from the early 50ths Over There. Och i det så sockerbefriande liv de nu lever kan de räkna drink-kalorier på underläggen. Svälja eller inte svälja, fatta känslan..

Terrassen kommer att prydas med lite bling-bling i svartsilveraluminiumplastläder. Jag gillar prylar med två funktioner - solcellslamporna blir mysbelysning på nattkröken, på dagen döljer dom uppstickande armeringsjärn. Touché.

Ur led är spindeln

Så var dagen D avklarad - årets kontrollbesiktning. Hade inte lika tur som förra året då det blev streck i protokollet. Höger spindelled är glapp..nån som har en begagnad på lager?

Saknar min gamla Fiat Uno Turbo (jäpp 100 hk!) om än att det var en och annan pyspunka på den tiden. Nuvarande Opel börjar få konstiga fläckar...kanske dags att falla till föga och gifta sig med nån rik knös. Nån som har en begagnad på lager?

Jardin Majorelle

Jardin Majorelle
– en oas i koboltblått

Besöksträdgården Jardin Majorelle, belägen i utkanten av staden Marrakech i Marocko, är som ett förtjusande smycke, där den tongivande färgen är koboltblå. Trädgården skapades på 1920-talet av den franske arkitekten och konstnären Jacques Majorelle. Efter hans bortgång 1962 låg trädgården öde och växte igen till en dag i mitten av 1980-talet, då den välkände modeskaparen Yves Saint Laurent och hans vän Pierre Biergé tittade in. YSL och Biergé bodde då inne i Marrakech medina och hade redan börjat leta efter något nytt boende med trädgård och pool. De föll pladask för trädgårdens charm och 1984 kunde de köpa loss den lilla egendomen med tillhörande byggnader. Jardin Majorelle är sedan dess en året-runt-öppen trädgård. Jacque Majorelle använde den koboltblå funkisvillan som bas för sina utflykter i Nordafrika där han samlade in kaktusar och tropiska växter. Idag finns här en av världens största kaktussamlingar. Ateljén är museum för islamsk konst. YSL:s bostadshus, Villa Oasis som är belägen i en annan del av trädgården, har en ton av bränd lera på fasaden. Trädgården är uppbyggd som en liten labyrint, indelad i rum med avgränsande vattenkanaler, växter och pelargångar . Vatten är ständigt närvarande. Så även den koboltblå färgen i glatt samklang med krukor och urnor som går i citrongult, mintgrönt och blått. Majorelleträdgården är berömd i hela världen. Ett botaniskt paradis när det som är som bäst, fylld av grönska, färgprakt och mystik. Devisen ”endast ett blått klot gör ingen trädgård” är det nog åtskilliga av de 200 000 årliga besökare som kan skriva under på.

Achat wanted, part two

Ancien fontains, locks...yes, give me a call.