För en månad sedan fyllde du 50. I samma veva var jag på väg till ökenlandet och kunde inte vara med på din födelsedagsfest. En flaska vin inhandlades till dess jag skulle återvända hem igen. Idag nås jag av det ofattbara att du inte längre finns bland oss. Olle, inte nu. Vi skulle ju dricka vin och åka på det årliga midsommartravet. Du fattas mig...
Jag går ut i hallen. Barometern på väggen intill är en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Olle fattas oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar