Ciao Italia!

"Prada", come sta?

Grazie, è stata una magnifica serata. Spero di revederla presto...

Cari saluti da Svezia.

Krapola och komockor

Hört talas om krapola? Inte jag heller, inte förrän idag då det kom ett mail från Sippan&Berra -mina kippis-vänner i ökenland..till vardags boende i tomatland...

När somliga pratar om tre semester-P; Pass, piller och plånbok väljer Sippan&Berra tre semester-S; Supa, Sola, Slappa..med måtta förståss eftersom råsupandet har de aldrig riktigt förstått sig på (nää vem har väl det), allra minst att betala en dyr resa och supa för att sen ha en riktig krapola dagen efter...

Medan Berra i egenskap av proffessionell dögrävare gnor på som bäst i körrgårn, kryper Sippan omkring bland komockorna i gödslat jordgubbsland. Undrar vilket som är värst..eller bäst...

Nåväl, det kommer vi att utforska mer när ses framgent, förr eller senare. Om det blir i sällskap av krapola återstår att se. Att det blir ett glatt återseende vet vi redan. Att det blir i någon form av land, det är vi fullständigt övertygade om. Fram till dess fortsätter vi med den avkopplande sysselsättningen att rensa ogräs och nollställa hjärnorna..

Party party, part two

Warhol and I discovered that we are born at the same day. Of the reason that we aren´t going to be at the same place that special day, instead we "pre-celebreated" ourselfs in advance together with some friends, food and wine.

Swedish meatballs at midsummer

Mitt första midsommarfirande i ökenland innebar att stå och trilla swedish meatballs i 40-gradig värme till de 35-talet svenskar som sen eftermiddag mötte upp hemma hos Christina i hennes faschionabla palace. Det blev strykande åtgång på såväl köttbullar och knäckebröd som sill och lax. Gotländsk sommarnatt i all ära - midsommarnatt i ökenland rekommenderas härmed å det varmaste..

Tankvärd nötgröt

"Hans ögon var blanka och glödande,
när vinet om aftonen flöt..
Han fick mig utan bemödande,
ty kvällen var tämligen blöt..
Nu finner jag sällskapet dödande,
och ser att jag varit ett nöt..
Ty hans blickar känns föga förförande,
över morgonens havregrynsgröt.."

Kolonist, ja visst! Part four

"Hugg din egen ved och den värmer dig två gånger"

En mentalt vemodig vecka avslutades med en pingsthelg fylld av njutning. Termometern visade +25 varvid jeans och luvtröja raskt ersattes av bikini, ett klädesplagg som visade sig vara ett mindre lyckat val...för rensning av hallonhäck...

Upptäckte till min stora glädje att vindruvorna överlevt vintern.
En ranka av okänd sort invid verandaknuten bär bladknoppar.
Och lavendelruggarna framför furtstubron har börjat skifta färg.
Inte illa för zonläge 5-6...

Lånade Camelias släpvagn och drog iväg en sväng till Recyclingplace.
Där gäller det att blunda hårt inför alla andras avlagda coola prylar som är frestande att ta med tillbaka...

Ställde iordning Medelhavsplatsen. Vänner av Vin - Fru Kamp&Lumumba - kom på sedvanligt vis via pedaler.
Efter världsproblemlösar-snack vid solnedgång intogs after-grill framför värmande kaminbrasa inomhus, konstaterandes "egen härd är guld värd"...

På "kanelen" på kanalen

Kvistabäcken är tyvärr för smal. Grovan något bredare men på tok för kort. Och motlutet bortåt Hybo funkar inte heller. Nej, riktiga kanalbitare söker sig till Europas äldsta grävda vattenväg - Canal du Midi. För säga vad man vill om kolbullar och pärgröt – ankleverpaté och stenkolsgrillade sniglar är inte helt fel mellan varven…

Sydfrankrikes Medelhavskust har en alldeles speciell dragningskraft och nu söker sig allt fler till de regioner som gränsar till Spanien. Till staden Montpellier är det lätt att ta sig från Sverige med flyg. Här bor man första och sista natten, deltar i det pulserande livet vid Place de Comidien, intar en gourmetmiddag på innestället Effet Mer och måhända även hyr en fyrbent kompis för en galopp utmed strandlinjen i Camargue. Däremellan drar man västerut till det lite lugnare livet ute i Languedoc-Roussillon. Efter en knapp timme utmed motorväg A9, är det dags att ta ned mot kusten och vingården Château de L´Hospitalet i vinappellationen Couteau du Languedoc.

Endast det bästa är gott nog. Den devisen gäller även för den f.d. elitrugbyspelaren Gérard Bertrand när han bjuder in till sitt högkvarter. En vistelse på Bertrands vingård är synonymt med utsökt goda viner, ljuv musik och konst i skön förening. Den ljumma brisen från havet ett par kilometer bort bär med sig de aromer av garrique – örter, enbär och den cederträdoftande busken cades som växer på det intilliggande kalkstensmassivet La Clape. Jazzens soul är för musik vad jorden är för vinet, anser Gérard Bertrand och till Château L´Hospitalet vallfärdar traktens creme de la creme till den årliga jazzfestivalen på den stora innergården. Upp emot 1000 besökare per kväll är inte ovanligt. Med L´Hospitalet som utgångspunkt är det lätt att hitta spännande utflyktsmål i omgivningar. I det närbelägna Narbonne-Plage njuter man av en stilla promenad utmed havet. Utmed den 24 mil långa Canal du Midi som går mellan städerna Toulouse och Agde är det lätt att hoppa ombord och åka med ett par delsträckor. I byn Tautavel, the European Centre of Prehistory, går man på spännande upptäcktsfärd i historien om Tautavelmannen och den samtida Neandertalmannen. Efter museibesöket intar man lunch och låter snålvattnet rinna över underbart ljuvligt goda vitlöksgratinerade sniglar eller ank- och gåslever med aprikoskompott och en av Bertrands Pinot Gris. Låt en sprudlande Muscat Toutavel sätta fart upptäckarlustan och ta en tur med minitåget som tuffar runt bland alla

vinrankor med ett stopp för ett uppfriskande dopp i klipplagunens blågröna vatten.

Avslutningsvis, för den som vill ratta en egen kanalbåt behövs ingen sjövana. Det räcker gott och väl med att kunna skilja på höger och vänster – men - och som en vän av vin uttryckte det: ”det har väl aldrig varit så lätt att bli på kanelen..som på den här kanalen…”