Sparris och pelargoner

Var på kvartalsträff med f.d. jobbarpolarna Fighting & Spirit igår. Gott, färgstarkt och alltid lika trevligt. Vi gladdes åt att Fighting äntligen fått sin Pelargon-altan färdig. En tidig kväll blev sen natt under tiden vi avhandlade diverse litteratur, distansstudier, jobb och hur jobbigt andra har det, tankegångar i livets sista skede och och de eventuella tankar man och quinna har därefter när de lämnat jordelivet. Nu är det höst...

Livets pussel

Ska inte klaga, livet är rätt bra just nu och har lyckats pussla ihop tillvaron efter att ha flackat omkring i diverse pörten inom och utom länder ända sedan förra hösten. Avklarat är två omgångar magsjuka, en penicillinkur och två fotspikar lagda åt sidan. Ok, staket är inte uppsatt än men quinna ska väl ha nåt att göra i höst också. Minns i november den ljuva september...

Flackar och far gör många bekanta just nu; Jojkan brottas med mygg och turister så långt upp i norr man komma medan Warhol lämnat sydliga södern för happy hippa här hemma. Camelia, som brottats med djupa rötter under sitt pörte hela sommaren, förbereder en escape till södern. Destination i nuläge okänt..gissningsvis blir det Terrassen en sväng och dit vill även Kumlabruttorna åka men har för lite fluss i blomkålen just nu. Min cybersyster Sippan & hennes dögrävare Berra har bokat SSS-biljetter till pörte nästgårds mitt. Å andra sidan har andra bokat biljetter hem till dom också, så nu har de fullt upp med gäster, ryssar och andra gäster som fiskar efter både det ena och det andra. Micha har varit och kollat in turk på burk, dessutom proud att funnit lite grönskande kullar bland irländska vätskor. Sunda? Nope...

Gissningsvis far lille Jonatan tur och retur till dagis varje dag nu och till dig lille gogubbe - om du läser det här så ser du att dina tre pusselbitar har hittat hem...

Long lonely nights...

Special message to Sivol;

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar som komma skall...

...so quinna - Go for it!

Livets labyrint

Gamla bekanta, såsom skolkamrater och såna som jag inte träffat på väldigt länge, hör av sig ibland. För att kolla allmänna läget typ. Även jag är den som tar initiativet till dito. Kan vara kul att slänga några ord om ditt och datt, typ hur livets labyrint tett sig för bägge parter de senaste åren...

Sällan brukar det resultera i något möte utan det stannar telefonledes. Ett undantag är "Sigge 5-7". Hade tillfället att gå ut och räkfrossa med henne nu i slutet på juli. Sanslöst kul och skalningstiden gick med blixtens hastighet under tiden vi slängde räk- och andra käftar...

En av mina allra första barndomskamrater flyttade från kvarteret när jag var 7 år. Föräldrarna hade beslutat att flytta för att prova lyckan på annat håll. Vi grät floder när vi skiljdes och gav varandra en varsin vänskapsring...

Rykten säger nu att hon är skitzo - fastnat i en mental labyrint för bra precis 30 år sedan. Jag har min ring kvar. Undrar om hon har det också. Lyfter telefonluren men tvekar för vem av de två är det som kommer att svara, det kommer jag nog aldrig riktigt att få reda på...

Är det någon som läser det här och har goda råd att ge so keep in touch!

Teddybear to Facheri

En liten vän som jag önskar allt gott. Om livet skulle kännas allt för svårt så har han till tröst fått en nallebjörn av mig. Facheri - suss gott love you..

Barn, avkoppling och barnkoppel

Läser på sajten Allt om barn, om det par som glömde bort sitt barn på flygplatsen. De missade att checka in knodden och inte förrän ombord, dessutom när planet var uppe i luften, gjordes upptäckten typ "vart har ungen tatt vägen?". Snacka om att ha kopplat av...

Läser notis i kvällstidnings nätupplaga om att barnkoppel är "nyhet". Inte. Jag gick i barnkoppel för snart 50 år sedan så vidare värst nytt är det alltså inte. Finns de som nu förfasar sig över detta förfaringssätt att ha koll på sina knoddar. Själv har jag inga åsikter alls...dessutom - eftersom jag inte har några egna barn så får jag inte ha några åsikter om barn..

Regret!! Visst har jag åsikter och eftersom jag råder alena över vad som skrivs här så; barnkoppel vore bra att ha till knoddar i lite högre åldrar än gängse 1-3 år. Typ upp emot 18 år skulle inte skada i vissa fall...

Huruvida undertecknad erhållit några sviter efter egen koppling låter jag andra bedöma...

Kärt barn, men namnet?

Läser en notis om vilka namn som inte Skatteverket godkänner att man ger sitt barn, typ Tequila. Kommer oförsynt att tänka på en händelse i somras - dopet av min väninnas barnbarn.

"- Benny Elisabet, I Faderns och Sonens och..."

....??????????

Vi i församlingen närvarande drog efter andan för att i nästa sekund brista ut i sammanhanget hysteriska skrattanfall.

"Nä män ursäkta, vad är det jag stå och säger",..sa den mycket till åren kommen och för dagen inhyrde prällen. "Ni ska veta att vi präster har det rätt stressigt mellan varven. Jag döpte och vigde igår, vigsel igen nu på förmiddagen och bruden hette Elisabet, nästan som ditt Elias".

Elias - än är du för liten att läsa men så här ett par dagar i förskott - Grattis på 1-årsdagen från "Plast-Mommo".