Gamla bekanta, såsom skolkamrater och såna som jag inte träffat på väldigt länge, hör av sig ibland. För att kolla allmänna läget typ. Även jag är den som tar initiativet till dito. Kan vara kul att slänga några ord om ditt och datt, typ hur livets labyrint tett sig för bägge parter de senaste åren...
Sällan brukar det resultera i något möte utan det stannar telefonledes. Ett undantag är "Sigge 5-7". Hade tillfället att gå ut och räkfrossa med henne nu i slutet på juli. Sanslöst kul och skalningstiden gick med blixtens hastighet under tiden vi slängde räk- och andra käftar...
En av mina allra första barndomskamrater flyttade från kvarteret när jag var 7 år. Föräldrarna hade beslutat att flytta för att prova lyckan på annat håll. Vi grät floder när vi skiljdes och gav varandra en varsin vänskapsring...
Rykten säger nu att hon är skitzo - fastnat i en mental labyrint för bra precis 30 år sedan. Jag har min ring kvar. Undrar om hon har det också. Lyfter telefonluren men tvekar för vem av de två är det som kommer att svara, det kommer jag nog aldrig riktigt att få reda på...
Är det någon som läser det här och har goda råd att ge so keep in touch!
2 kommentarer:
Annika, go for it ...ring upp henne även om inte ev mår så bra .En vänliga röst från en vän är bara så uppskattat.Det glädjer en in i själen.
Ok tack, ska fundera...för jag kommer bli oerhört ledsen om hon inte känner igen mig och/eller inte vill prata alls..
Skicka en kommentar