Besöken av vovvar på kolonin duggar tätt dessa dagar. Efter att storväxte Santoz vilat klart i min säng dök hans polare Isa upp. En liten gullig, lite försynt och lurvigt mjuk ettårig tjej. Isa är en korsning av Bijon Habanes och Yorkshireterrier. Dagen därpå anlände Teo - det minsta vi sett här på kolonin. Knappt en deci på både höjd och längd. Hund eller katt? Det var fler än mig som på avstånd hade svårt att avgöra skillnaden. Dessutom så är Teos ansikte nästan på pricken likt ökenkatten Så Söt Man Kan Va, när han var som minst. Men Teo är en riktig vovve om än att han inte kommer att bli så speciellt stor, typ max 24 cm och hålla fjädervikt, typ 3 kg bara. Korsningen här är Chiuava eller hur det nu än stavas, Papillon och ett par andra konstiga såna där små som är poppis bland unga tjejer som sätter på en massa bling-bling på sina telningar. Jag skulle också kunna tänka mig att ha både katt och hund, även andra djur också men inte så länge jag ämnar resa utomlands. Tanken på att tvingas lämna bort mina vänner i karantän en tid, får mig att avstå. Visst, de kan ju stanna hemma medan jag är borta men så länge jag är borta ofta och länge, och periodvis mellan resorna borta på jobb hela dagarna – vad ska jag då med djur till? Nä, då är det bättre att göra en hjälpande insats för alla de djur man möter på sina färdväg. Ungefär som Ulla. Lika oförtrutet, behjärtansvärt och oegoistiskt tar hon hand om de sjuka och överblivna som andra ratat. Ser till att det får medikamenter, tak över huvudet, mat och massa kärlek, till dess att de klarar sig på egen hand igen. Heder åt sådana varma människor…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar