Jag såg inte plankan, ej heller de spikar som stack rätt upp. Med hela min tyngd och fusk-foppa på foten, gick spikarna genom gummisulan. Det stack till lite så jag tittade ned och upptäckte att skon satt fast. Inte bara skon, vid försök att ta ur foten ur skon insåg jag att hela foten satt fast. Drog försiktigt bort plankan, kollade de två stickhålen i trampdynan och torkade bort det lilla blodvite som uppstått. Forsatte att lyfta och bära staket...
Två timmar och många burna staketdelar senare tog vi paus för att åka och äta lite mat. Bytte skor men uj, uj. Foten hade börjat svälla upp. Under lunchen började en outhärdlig smärta att göra sig påmind. Raskt iväg till akuten och på tröskeln in till undersökningsrummet höll jag på att svimma av en ihållande smärta...
2 starka alvedon, rullstol till röntgen, stelkrampsspruta och iförd krycka anlände jag till apoteket för att hämta ut en 7-dagars antibiotikakur; "- Du kan bli lite lös i magen av de här", upplyste biträdet...
VAH, lös i magen..har nyss kvicknat till från en veckas mer än vad man kalla lös-i-magen-vecka. Ska eländet aldrig ta slut? Nåväl, ska inte klaga. Staketet ligger nu på hög i kolonin i avvaktan på att sättas upp och det kommer att bli så bra till mina rosor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar