Om några minuter övergår Söndag i Måndag. Sista kvällsfikat och en snabb titt på några nätupplagor av news. Sätter närapå kaffet i halsen vid åsynen av rubrik. Citat; Den tidigare SvD-medarbetaren Kjell Swanberg har avlidit efter en kortare tids sjukdom. Han var under många år kåsör på Svenska Dagbladet och redaktör för tidningens kåserisida Marginalen. Slut citat.
Kjell Swanberg var mer än ovanstående. Han var mycket. Under större delen av mitt vuxna liv har hans röst och bokstäver fått mig att stanna upp. Jag har läst, lyssnat och skrattat ohejdat åt den anlagda tonen av självironi med ett bruk av språk som saknar motstycke. Hans parodier, satir, förmågan att fånga upp och förmedla händelser i vardagen har varit förlösande. För att inte tala om programmet Plattetyder med Bengan Wittström. Hel sanslöst roligt.
Jag går ut i hallen för att regla ytterdörren. Låser, sträcker ut handen för att slå av lyset. Barometern på väggen intill får mig att hejda rörelsen. Barometern, en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en slags affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Kjell Swanberg fattas oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar