Mer fluss i blomkålen

Kan inte dra mig till minnes att jag varit med om någon hyressänkning. Det motsatta brukar ju vara det allmänna läget, åtminstone i allmännyttans bestånd. Är väl så där lagomt intresserad av fonder och aktier, har någorlunda koll på rådande PPM läge och inga större förändringar är gjorda i den privata portföljen. Ryssland får ligga kvar ett tag till. Annat är det med intresset för valutakurser. Där kan man och kvinna med lite planering i dessa dagar göra skapliga klipp. I och med att dollarn styr den kurs i det land där undertecknads hyrda Terrass är belägen, så har en lite nätt sänkning av den månatliga hyran uppenbarat sig. Närmare bestämt 39 kr. Inte illa. Med lite mer fluss i blomkålen så kan det vara time för investment åt både det ena och det andra hållet. Å vad en liten gumma kan gno-o-o..

Sugar in the morning, sugar in...

Inspirerad av Warhol och Jojkans sockerfria leverne (?!?!?! up-date comments please) har även jag börjat dra in på sockerkonsumtionen. Men som bekant, inga regler utan undantag och sådana har jag alldeles för många av på lager. I skafferiet. En hel påse. Dock inte i samma storlek som de nedre på bild. De ligger och frestar i ett konditori i centrala Lissabon. Mått i diameter? Ca 12 cm...

Rena rama beach-kitsch

Nyss hemkommen från gruvort i norr konstateras att i vänkretsen nu råder rena rama reshysterin;

Pippi Hare med family drar till Burgas. Jojkan med tillbehör lämnar myltapörtet för ett par veckor i ökenland i samma veva som Polska amigos anländer till samma airport..i samma veva som Pitepalten..i samma veva som Laila och Åsna som ämnar checka in på Kejsarpalatset ett par hundskall bort från Terrassen. Warhol och Edit? Tja, har de inte börjat röra på sig än så kommer väl ett meddelande om check-ut inom kort. Vem som är kvar när undertecknad anländer återstår att se. Men innan dess - hit är en tillfälligt sommarinneboende blomvattnerska på väg att anlända. Check-in, check-out, chackchucka beach-kitsch...

Pungpinor och murklor

Det kom ett mail;

Hej, vilket jäkla skitväder, vi som tänkte åka ut och leta lite murklor, hitta några häromdan. Inte så lätt att gå med kryckor på skogsvägar, ser väl ut som en jävla vingmutter men vad gör det om 100 år. Om du har vägarna förbi kan du väl komma in och känna på pungen....


TACK!..för det eminenta erbjudandet. Visserligen har jag många strängar på min lyra, om än att klämpungeri inte tillhör vardagssysslorna precis, varvid jag lämnar walk over för att inte orsaka ägaren pungpina i onödan.


* Pungpinan kallas det område som ligger mellan Skarpnäck, Bagarmossen och Kärrtorp. Namnet sägs komma från den krog med namnet Pungpinan som en gång i tiden låg här. På Pungpinan tömde man sin penningapung, därav namnet; man "pinade" pungen.

* Bilden här ovan är tagen från en busshållplats i Jukkasjärvi och får här illustrera Vedklyvarparets bulldogg vars pung behöver tränas inför kommande utställningsdomares nitiska ögon och flinka fingrar.

Uppehåll tom söndag

Oh boy, fick nyss ett exklusivt erbjudande från Vedklyvarns fru. Till vissa delar handlar det liksom förra inlägget om koppel. Kommer nog att ta lite tid att smälta det här, läs = jag gör uppehåll med bloggande till och med söndag. Ingen bild nu? Sorry, till erbjudandet har jag ingen som är tillräckligt anständig..

Barn, avkoppling och barnkoppel

Läser på sajten Allt om barn, om det par som glömde bort sitt barn på flygplatsen. De missade att checka in knodden och inte förrän ombord, dessutom när planet var uppe i luften, gjordes upptäckten typ "vart har ungen tatt vägen?". Snacka om att ha kopplat av...

Läser notis i kvällstidnings nätupplaga om att barnkoppel är "nyhet". Inte. Jag gick i barnkoppel för snart 50 år sedan så vidare värst nytt är det alltså inte. Finns de som nu förfasar sig över detta förfaringssätt att ha koll på sina knoddar. Själv har jag inga åsikter alls...dessutom - eftersom jag inte har några egna barn så får jag inte ha några åsikter om barn..

Regret!! Visst har jag åsikter och eftersom jag råder alena över vad som skrivs här så; barnkoppel vore bra att ha till knoddar i lite högre åldrar än gängse 1-3 år. Typ upp emot 18 år skulle inte skada i vissa fall...

Huruvida undertecknad erhållit några sviter efter egen koppling låter jag andra bedöma...

Plattityder

Vissa människor är ju för sköna som till exempel den nyligen pensionerade Redaktörn med fru. De gillar det goda i livet och tillbringar sin tillvaro med härliga attityder om ditt och datt. I våra dialoger är det hjärtligt högt i tak och de har också ett pörte där de brukar pyssla och påta i svart mylla. De är nästintill lika pryltokiga som undertecknad. I helgen dök de upp på koloni-loppis och frun var inte sen att förse sig med det mesta av det bästa. "Det här är bra att ha, och de här och nä men titta, visst vore det väl bra med trädgårdsplattor", sa frun varvid Redaktörn räknade antalet plattor i högen och nickade jakande till svar. "Och bänkspis?". "Hmm, vi kan väl fundera", kontrade han och började kolla spisens mått och funktion medan jag försedde frun med frön från fjolårets klematis.

Vid slutet av sista loppisdagen fanns diverse grejer kvar men jag hade på känn att nån skulle höra av sig i efterhand. 36 timmar och några solskensstrålar senare återvände jag till kolonin för att ta reda på lite småprylar. En vit papperslapp fladdrar på uteverandan;

Hej Annika. Har hämtat plattorna. Tog också spisen (Du får betalt sen). Fam X-son.

"Det som göms i snö.."

Den enda helgen som fanns till förfogande för koloni-loppis började med yvigt snöfall, snålblåst och minusgrader. Brr...men skam den som ger sig och likt narcisserna skakade jag av mig flingorna för att ta emot besökare som trotsat vädrets makter och gett sig ut på promenad. Fru Kamp dök upp med lite gamla prylar och på söndagen sken åter solen och det mesta av det bästa såldes. På kvällen tände vi ljus för vår väninna som på fredagsnatten somnade in för gott efter en lång tid av sjukdom. Lilla vackra Anna, du fattas oss så oerhört mycket...

Nån som sett mitt bikiniväder?

Fredag morgon 07:18..drar upp kökspersiennen...

Vart tog förra helgens 25-plusgradiga bikiniväder vägen?

For sale

"Hellre lite damm i hörnen än ett rent helvete"

Har intresse för gamla prylar. Alldeles för många. Och har haft det länge. En lot med Mykolo av Ternell har dammat färdigt =Blocket nästa. Där sålde jag idag en gammal cykel. Där köpte jag förra året motorsågen med tillhörande helgalvade sågbock som nu åker ut på annons igen. På tur står även ett par litografier av PG Thelander föreställande ett par ekivoka potatisar, fluga och rädisa. De hängde bra i början på 70-talet. Inte på innevarande väggar. Skåp, garderober och förråd är till bredden fylld med prylar. Det är fullt överallt. För att inte tala om ute på kolonin. Mycket är rätt bra grejer men används sällan eller aldrig. Bara ligger och samlar damm.

Va då style?

Ursprunglig svart övergick rätt snabbt till midjelångt solblekt rågblont som lagom till grundskoleavslutningen ersattes av musbrun cendré i chict välansat skick.

Gymnasiet blev synonymt med revoltens era. Det ljuva 70-talet avslutades med flytt från glesare bygder till 08:a och permanentkrus i bästa Streisand-stil a la musikalen Hair. Dock utan fladdrande schiffongscarf.

Om det var färgen eller kruset som inte föll dåvarande hjärtevän i form av kretensare i smaken, låter jag vara osagt. Hans systers skämda sax lät abrupt lockarna falla på en av öns otaliga bakgårdar.

80-tal? No comments. 90 blev desto mer intressant. Upptäckte att det faktiskt går att klippa sig själv - någorlunda hjälpligt. Tursamt nog fanns då en kraftig man med självfall varvid ojämnheter inte syntes så väl.

Färg kom på skum i liten plastflaska och höll några tvättar. Så praktiskt, bara att dra i lite. Och lite till. Och ännu mer. Oräkneliga mörkviolettrödfläckiga handdukar kasserades innan millenium-skiftet.

Qvinna lever som hon lär. Parollen "åldras med värdighet" innebar 2005 att det färgats färdigt. För gott.

Idag, ett par saxar och x antal gulgrå vid tinningarna senare är det ånyo dags för en makeover. Funderar skarpt på en kapning. Drar väl i lite slingor. Och själva stylingen får vårvindar friska fixa..

Tankvärd nötgröt

"Hans ögon var blanka och glödande,
när vinet om aftonen flöt..
Han fick mig utan bemödande,
ty kvällen var tämligen blöt..
Nu finner jag sällskapet dödande,
och ser att jag varit ett nöt..
Ty hans blickar känns föga förförande,
över morgonens havregrynsgröt.."

A heart of gold...

Året var 1978, landet Grekland, ön Kreta, byn Hersonissos. Första resan utomlands. Jag minns den som om det var igår...

Hotellet hette Eva, bouzouki-restaurangen Leftis och servitören Stavros. Vi tog motorcrossen till Heraklion. Ur jukeboxen på caféet ljöd "Kung Fu Fighting" och "Across the ocean for a heart of gold"...

Den pittoreska fiskebyn har blivit turistghetto. Hotellet och restaurangen har fått ge vika för andra verksamheter.
30 år. Ingenting är längre som förut.
Alla är för länge sedan borta...

Dofter, smaker och beröringar har dröjt sig kvar.
Författaren heter Theodor Kallifatides.
På nattduksbordet ligger "Plogen och Svärdet".
Slår upp första sidan. Tårar rinner...

Skrubbar och garderober, part two

Vedklyvarns hustru har via mail kontrat förra inlägget om skrubbar. Tar mig friheten att klistra in det här så kanske hon kommer sig för att kommentera direkt i bloggen framgent ;

- Kul att du tog med skrubben, det är en jävla bra skrubb att slänga en sur och grinig gubbe och vips så är han som ny när han kommer ut, tror inte att det finns nåt drickbart där heller, det är väl lukten av ved, jakt och hästpiss som startar förvandlingen, och så kan man ju leka skrubbleken när det blir tråkigt. Jag har sagt att jag aldrig skall till X-land heller och ABSOLUT inte Vedklyvarn, men om jag ändrar mej så åker han in i skrubben och Vips så har vi beställt resa dit. Vem vet!


"Tänk dig att ha en man i skrubben, i en ask bland andra grejer när som helst så plockar jag fram min lilla ask".

Kolonist, ja visst! Part four

"Hugg din egen ved och den värmer dig två gånger"

En mentalt vemodig vecka avslutades med en pingsthelg fylld av njutning. Termometern visade +25 varvid jeans och luvtröja raskt ersattes av bikini, ett klädesplagg som visade sig vara ett mindre lyckat val...för rensning av hallonhäck...

Upptäckte till min stora glädje att vindruvorna överlevt vintern.
En ranka av okänd sort invid verandaknuten bär bladknoppar.
Och lavendelruggarna framför furtstubron har börjat skifta färg.
Inte illa för zonläge 5-6...

Lånade Camelias släpvagn och drog iväg en sväng till Recyclingplace.
Där gäller det att blunda hårt inför alla andras avlagda coola prylar som är frestande att ta med tillbaka...

Ställde iordning Medelhavsplatsen. Vänner av Vin - Fru Kamp&Lumumba - kom på sedvanligt vis via pedaler.
Efter världsproblemlösar-snack vid solnedgång intogs after-grill framför värmande kaminbrasa inomhus, konstaterandes "egen härd är guld värd"...

Ur tid är ledan

För en månad sedan fyllde du 50. I samma veva var jag på väg till ökenlandet och kunde inte vara med på din födelsedagsfest. En flaska vin inhandlades till dess jag skulle återvända hem igen. Idag nås jag av det ofattbara att du inte längre finns bland oss. Olle, inte nu. Vi skulle ju dricka vin och åka på det årliga midsommartravet. Du fattas mig...

Jag går ut i hallen. Barometern på väggen intill är en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Olle fattas oss.

Ekivok-röra, tupp och tärningar

Man bör ju vara rädd om sina hyresgäster så jag tänkte jag skulle liva upp min inför hennes nästa arrivel. Hittade lite smått o gott till badrummet - plastpasteller i stil med vad man kan hitta på frippen i ökenland.

I avvaktan på henne så blir det nog time för några DM och GT med Warhol och Edit. De kommer att få pilla olives med glaspinnar a la tupp, tomtar och tärningar...och "ekivok-röra" drinken med lite ärtgrön recycling-plastretro from the early 50ths Over There. Och i det så sockerbefriande liv de nu lever kan de räkna drink-kalorier på underläggen. Svälja eller inte svälja, fatta känslan..

Terrassen kommer att prydas med lite bling-bling i svartsilveraluminiumplastläder. Jag gillar prylar med två funktioner - solcellslamporna blir mysbelysning på nattkröken, på dagen döljer dom uppstickande armeringsjärn. Touché.

Ur led är spindeln

Så var dagen D avklarad - årets kontrollbesiktning. Hade inte lika tur som förra året då det blev streck i protokollet. Höger spindelled är glapp..nån som har en begagnad på lager?

Saknar min gamla Fiat Uno Turbo (jäpp 100 hk!) om än att det var en och annan pyspunka på den tiden. Nuvarande Opel börjar få konstiga fläckar...kanske dags att falla till föga och gifta sig med nån rik knös. Nån som har en begagnad på lager?

Jardin Majorelle

Jardin Majorelle
– en oas i koboltblått

Besöksträdgården Jardin Majorelle, belägen i utkanten av staden Marrakech i Marocko, är som ett förtjusande smycke, där den tongivande färgen är koboltblå. Trädgården skapades på 1920-talet av den franske arkitekten och konstnären Jacques Majorelle. Efter hans bortgång 1962 låg trädgården öde och växte igen till en dag i mitten av 1980-talet, då den välkände modeskaparen Yves Saint Laurent och hans vän Pierre Biergé tittade in. YSL och Biergé bodde då inne i Marrakech medina och hade redan börjat leta efter något nytt boende med trädgård och pool. De föll pladask för trädgårdens charm och 1984 kunde de köpa loss den lilla egendomen med tillhörande byggnader. Jardin Majorelle är sedan dess en året-runt-öppen trädgård. Jacque Majorelle använde den koboltblå funkisvillan som bas för sina utflykter i Nordafrika där han samlade in kaktusar och tropiska växter. Idag finns här en av världens största kaktussamlingar. Ateljén är museum för islamsk konst. YSL:s bostadshus, Villa Oasis som är belägen i en annan del av trädgården, har en ton av bränd lera på fasaden. Trädgården är uppbyggd som en liten labyrint, indelad i rum med avgränsande vattenkanaler, växter och pelargångar . Vatten är ständigt närvarande. Så även den koboltblå färgen i glatt samklang med krukor och urnor som går i citrongult, mintgrönt och blått. Majorelleträdgården är berömd i hela världen. Ett botaniskt paradis när det som är som bäst, fylld av grönska, färgprakt och mystik. Devisen ”endast ett blått klot gör ingen trädgård” är det nog åtskilliga av de 200 000 årliga besökare som kan skriva under på.

Achat wanted, part two

Ancien fontains, locks...yes, give me a call.