Morning has broken

Efter en vecka fylld av krupperier kommer ett efterlängat sms från Jojkan. Golvpolerar-gubben har satt fart på maskineriet och Femme du chambre gnor på som bara den. Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt.

Sahara by night

No comments Warhol&Cleo, I did it my way. But thanks anyway!

Flytt-pippi

Kolla in den här pippin. Söt va? Han bor i den högra blomkorgen som hänger på kolonin. Fast inte just nu eftersom han flyttade i höstas. Hmm..alltså han bor ju egentligen hos mig. Hmm..eller det gör han ju inte. Han har bara flyttat hit tillfälligt. Eftersom han egentligen bor någon annanstans. Eller. Nä. Börjar om..

Kolla in den här pippin. Söt va? Han bor i de vänstra blomkorgen, om man ser den inifrån kolonin. Fast inte just nu eftersom det är vinter. Då fryser han så han har flyttat. Hmm. Nä. Det har han inte. Han bor inne hos mig dit jag flyttade när det blev för kallt att bo ute på kolonin. Men nu är det snart vår och då är det så att han faktiskt är på väg hem. Igen. Till kolonin. Eller. Nä. Börjar om..

Kolla in den här pippin. Söt va? Han bor lite överallt. Flyttar bort hem när han fryser. Flyttar hem bort när det blir för varmt. Om jag fått pippi? Jäpp. Därför flyttar jag också snart ut till kolonin. Hmm. Nä. Börjar om..

Innan dess tar jag med mig pippi till ett annat pörte beläget i ett bort som han känner sig hemma i. Det blir nog bra det här..oss flyttfåglar emellan. Piiip-piiip....

On stage - Sippan & Berra

Alltså det här med nätkontakter kan ju vara helt fantastiskt, speciellt under parollen "Det finns inga okända, bara vänner man inte känner".

Till den kategorin hör Sippan&Berra. De är lika begistrad av söderns värme som undertecknad och verkar leva det ljuva livet med stor portion självironi. Idag damp ovanstående påskkort ned i den fysiska låddan. Trevligt! Och förstår att några minaret-barking dogs och golande tupp inte lär vålla er några större besvär.

Ser fram emot kommande glada meeting. Till dess - Kippis!

Happy Hipp Camelia...

Åååå med en enkel tulipan... Grattis Camelia!

Du förresten, va gammal och skrynklig...



(t) ditt pass gått och blitt. Det måste vi fixa. Hmmm...
Jag har nåt på lagret som kan släta ut några veckade sidor. Nänämänsan, ingen tibb från Skokrämens land, även om den är självskriven på Terrassen när du anländer dit.

Mannen i soffan basar över gården och ägorna där jag passade på att skörda lite råvaror till din födelsedagspresent. Men att hitta etiketten på hyllorna av Steen på ditt jobb, nope. Gå in på kontoret, snoka i beställningssortimentet? Nope. Finns inte där heller. Det här är nämligen lite di lusso, därtappat;

..siamo riusciti a mantenere una buona fragranza nei profumi tipici del vitigno..

Och av undertecknad mödosamt hemkört. Okey nyfiken i en strut - sök på Agricola Provenza...

Åååå när hon har tullat, ja då ska hon köras på en skottkärra fram.

Hipp hipp hurraaaa.

Hello Dolly, part two

Så var det dags att ge sig iväg. Slängde iväg några rader till kollegan Dolly bara för att checka om vi bägge är i fas med produktionsläget till nästa veckas deadlines. Svaret lät inte vänta på sig;

"Håller på att trimma kvasten - fick precis ny programvara från Moonlight Broom Service - ny mjukare landning.."

Ok, so hello Dolly, säg hej till publiken...

Äntligen! Men hantverkare..

Efter en mycket strulig utan brett band-dag så kommer en efterlängtad solglimt - via sms;

"Målarkludden har fixat och eftersom det blev lite färg över, så...

Kommer du snart?"

På något kallare breddgrader än kluddarn och Jojkans ligger en liten lammbog i stort behov av färg.

Konstaterar under bogvändningen..att rigga en grand menage på distans faktiskt funkar. I all fall när hantverkare som begriper vad ordet yrkesstolhet innebär. Såna korsvägar är livsexlixir. Och att det kommer att blir bra. Det har vi bestämt.

Sms:ar tillbaka;

Hälsa kluddarn! Jag kommer...

Vavare jasaa?

...eller rättare sagt skrev.....se föregående inläggs sista stycke..

Det breda bandet gick bokstavligt talat av i morse. Även den fasta telefonförbindelsen slogs ut. Jaha, vavare jasaa. Det var ju väntat.

Mina magic tangentfingrar står i telepatisk förmåga....ihop med den grävmaskinist..som utmed kusten lyckades kapa det breda band vars förgreningar vi i glesa bygder inåt land är så beroende av. Kan inte den berömda Någon ge grävande gubbar ledigt i god tid innan stora helger? Gärna ett par dygn efter också..

En arbetsdag har gått till spillo. Ja, jag vet. Jag skulle ju ha kunnat passa på att nyttjat den hastigt påkomna ledigheten -gått ut i den värmande vårsolen och njutit av härligheten. Men icke sa inte Nicke. Det sades av en kollega som greppade situationen direkt och började kommunicera mobilt. Det blev att hålla sig inne.

Intet är som väntans tider. Och nog fick vi vänta alltid. Inte förrän kl. 16.09 hoppade alla band och linor igång.

Nu blir det bokstavligen talat lång natts färd mot dagen - den skärande torsdagen. Fira påsk? Nope. Glöm det,för nu har mina magic tangentfingrar kryssat över den - i allas almanackor.

Happy Easter i bandet

Skaffa mobilt bredband och få en refilltelefon i påskägget.


???. Tack men no thanks. Visserligen finns behov av bättre fungerande kommunikationsapparat men har redan fullt upp med ovanstående leverantörs trasslande breda band. Och min något rundnätta lekamen lär knappast få plats innanför skalet hur färgglatt det än må vara. So sorry, bättre upp. Banda över nån annan lösning. Gärna färgglad. Thanks.

Till vänner, kända som okända - säger Glad Påsk redan nu..ty samma band som ovan har en viss förmåga att slappa till sig så fort det blir helg. Keep rock´n bland angeldon och streamade sillar.

Lyssna med ögat

Ta och fundera en stund på varför vi har två öron och två ögon men endast en mun...

Några bekanta i annan fundersam krets, ägnar sig professionellt åt att skulptrera i keramik. Jinis devis är att lyssna med ögat.

I avvaktan på att Jojkan ska sms:a att målarkludden gjort klart golvpoleringsköret i Terrassen, sitter övertecknad och funderar på hur och med vilka former och färger den ska prydas. Speciellt utomhus där förmodligen det mesta av livet i Skokrämens land kommer att tillbringas.

På en av Terrassens terrasser finns ett gäng uppstickande armeringsjärn.

Jinis underfundiga och vackert snurrigt rakubränt krakelerade "Galenskaper" får följa med i bagaget. Den kommer Warhol att gilla. Och den andre fiskrensarn Camelia likaså, den dan hon behagar att dyka upp. Och att hon gör, rätt snart jag vet.
För jag har lyssnat med ögat...

På "kanelen" på kanalen

Kvistabäcken är tyvärr för smal. Grovan något bredare men på tok för kort. Och motlutet bortåt Hybo funkar inte heller. Nej, riktiga kanalbitare söker sig till Europas äldsta grävda vattenväg - Canal du Midi. För säga vad man vill om kolbullar och pärgröt – ankleverpaté och stenkolsgrillade sniglar är inte helt fel mellan varven…

Sydfrankrikes Medelhavskust har en alldeles speciell dragningskraft och nu söker sig allt fler till de regioner som gränsar till Spanien. Till staden Montpellier är det lätt att ta sig från Sverige med flyg. Här bor man första och sista natten, deltar i det pulserande livet vid Place de Comidien, intar en gourmetmiddag på innestället Effet Mer och måhända även hyr en fyrbent kompis för en galopp utmed strandlinjen i Camargue. Däremellan drar man västerut till det lite lugnare livet ute i Languedoc-Roussillon. Efter en knapp timme utmed motorväg A9, är det dags att ta ned mot kusten och vingården Château de L´Hospitalet i vinappellationen Couteau du Languedoc.

Endast det bästa är gott nog. Den devisen gäller även för den f.d. elitrugbyspelaren Gérard Bertrand när han bjuder in till sitt högkvarter. En vistelse på Bertrands vingård är synonymt med utsökt goda viner, ljuv musik och konst i skön förening. Den ljumma brisen från havet ett par kilometer bort bär med sig de aromer av garrique – örter, enbär och den cederträdoftande busken cades som växer på det intilliggande kalkstensmassivet La Clape. Jazzens soul är för musik vad jorden är för vinet, anser Gérard Bertrand och till Château L´Hospitalet vallfärdar traktens creme de la creme till den årliga jazzfestivalen på den stora innergården. Upp emot 1000 besökare per kväll är inte ovanligt. Med L´Hospitalet som utgångspunkt är det lätt att hitta spännande utflyktsmål i omgivningar. I det närbelägna Narbonne-Plage njuter man av en stilla promenad utmed havet. Utmed den 24 mil långa Canal du Midi som går mellan städerna Toulouse och Agde är det lätt att hoppa ombord och åka med ett par delsträckor. I byn Tautavel, the European Centre of Prehistory, går man på spännande upptäcktsfärd i historien om Tautavelmannen och den samtida Neandertalmannen. Efter museibesöket intar man lunch och låter snålvattnet rinna över underbart ljuvligt goda vitlöksgratinerade sniglar eller ank- och gåslever med aprikoskompott och en av Bertrands Pinot Gris. Låt en sprudlande Muscat Toutavel sätta fart upptäckarlustan och ta en tur med minitåget som tuffar runt bland alla

vinrankor med ett stopp för ett uppfriskande dopp i klipplagunens blågröna vatten.

Avslutningsvis, för den som vill ratta en egen kanalbåt behövs ingen sjövana. Det räcker gott och väl med att kunna skilja på höger och vänster – men - och som en vän av vin uttryckte det: ”det har väl aldrig varit så lätt att bli på kanelen..som på den här kanalen…”

Ur tid är ledan

Om några minuter övergår Söndag i Måndag. Sista kvällsfikat och en snabb titt på några nätupplagor av news. Sätter närapå kaffet i halsen vid åsynen av rubrik. Citat; Den tidigare SvD-medarbetaren Kjell Swanberg har avlidit efter en kortare tids sjukdom. Han var under många år kåsör på Svenska Dagbladet och redaktör för tidningens kåserisida Marginalen. Slut citat.

Kjell Swanberg var mer än ovanstående. Han var mycket. Under större delen av mitt vuxna liv har hans röst och bokstäver fått mig att stanna upp. Jag har läst, lyssnat och skrattat ohejdat åt den anlagda tonen av självironi med ett bruk av språk som saknar motstycke. Hans parodier, satir, förmågan att fånga upp och förmedla händelser i vardagen har varit förlösande. För att inte tala om programmet Plattetyder med Bengan Wittström. Hel sanslöst roligt.

Jag går ut i hallen för att regla ytterdörren. Låser, sträcker ut handen för att slå av lyset. Barometern på väggen intill får mig att hejda rörelsen. Barometern, en påminnelse från uppväxtens dagar när en i min närhet gick och knackade på glaset för att kolla rådande och kommande lägen. Kanske inte enbart vädret, måhända även något annat läge. Det allmänna, varats tillstånd. Den som tidigare knackat går ej längre att fråga. Han fattas mig. Barometern är numera uppsatt utan funktion, mest som en slags affektionspryl. Jag går närmare, knackar på det glas på samma sätt som annan gjort innan mig. Jag har aldrig riktigt förstått tekniken bakom men fascinerats. Stora nålen på Ostadigt, den mindre på Mycket torrt. Kjell Swanberg fattas oss.

Tjuv är den som kommer över havet

Det gamla sardinska talesättet ”Tjuv är den som kommer över havet” får en kanske att fundera mer än en gång på ön som idylliskt resemål. Men faktum är att Sardinien nog har världsrekord i antalet invasioner och ockupationer från sjörövare, tjuvar och banditer. Redan de gamla grekerna typ, men det är en så lång historia att den inte får plats här. Sardinien är som en egen värld med ett eget språk, ungefär som Greklands Kreta och Sveriges Gotland. Självfallet allt i positiv bemärkelse om än att öbornas inställning till modernisering har gjort att de, med få lokala undantag, har halkat efter det italienska fastlandets mondäna livsstil. Här är ännu herdesamhällets hårda vardag påtaglig. Just oexploateringen gör det desto mer attraktivt. Och det är så där riktigt smaragdgrönt och pastellfärgat åt alla håll och kanter att en nordbos gråblå iris blir alldeles vimmelkantig.

En annan sida är det öde, karga och sorgsna. Det är lätt att bli bergtagen bland de mäktiga massiven där de glittrande sjöarna ger svalka åt folk och fä. Det är inte för intet som filmproducenten Sergio Leones använt Sardinien som inspelningsplats för ett flertal av sina filmer. Och det var även här som ”Q” överlämnade den kända Lotus-Esprit-bilen till James Bond i The Spy Who Loved Me.

Att bo på sardinsk lantgård är stort och att ge fåraherden ett handtag efter frukost kan bli en upplevelse i sig. Men att ligga still på den stora turistorten Alghero i norr är som att tillbringa en vecka innanför Visbys stadsmurar och påstå sig ha sett Gotland. Sardinien tarvar en hyrbil. Vägnätet är väl utbyggt och större vägar håller bra standard men räkna med att mellan varven se motorhuv och koffertlucka i backspegeln – samtidigt! Hårnålskuvor duggar tätt men inte tankställen eller McDonalds. Rätt var det är så rusar fåraherdarnas vallhundar ut från buskage utan förvarning. Deras viftande svansar är en synvilla – att bli klappad av en turist existerar inte i deras tankevärld. Släng dig på signalhornet och kör vidare och berusas av dofter från vild fänkål, timjan och myrten genom öppna rutor.

Räkna inte med att se hela ön på en vecka, det tar minst två. Räkna inte med att bli tjenixen-på-dixen med en sard. Att komma en sard inpå livet är hart när lika svårt som att ta sig obemärkt in i Nasas högkvarter. En sard skrattar sällan. De är lika buttra som bittermandeloljan de använder i de efterrättskakorna. Visserligen stolta och visar en viss gästfrihet men fullt upptagna med att fixa vardagens vedermödor. Den förlösande faktorn och det som kan få en sard att bjuda på ett glas myrtenlikör, är att nynna refrängen på ”Non potho reprosare”, första strofen på den omåttligt populära och sorgsna sången som kan liknas vid ”Jag väntar vid min mila medan timmarna ila”. Sanningen om Sardinien är att ön är lika utsökt god som en väl kyld Chardonnay och en vällagrad Chateau Neuf du Pape. För varje klunk vill man bara ha mer och mer. Våga resa hit, upplev och bli delaktig i en urkraft som saknar motstycke. Mäktigt, rustikt, bonnigt, svindlande och mellan varven så bedårande att man tappar andan.

Sex månader eller 60 år? Det finns en kust och en strandremsa för alla. Costa Verde, Costa Paradiso, Costa Rei. I gott sällskap med Tony Blair och Berlusconi hittas snabbt en favvo - Costa Smeralda - som på 60-talet byggdes av ett konsortium med Aga Khan i spetsen. Testa vinvägarna och besök några av de mer framstående producenterna såsom Feudidella Mosca, Cantina Di Asti, Piero Manchini, Cantina del Vermentino, Sella&Mosca och Cantina Jostu Puddu för att nämna några. Missa inte bergsbyarna Tiscali och Orgòsolo varvid den sistnämnda är känd som banditernas hemvist, en tvivelaktig berömmelse från Vittoria De Setas film. Här är lukten av krutstänk inte långt borta. Byborna gör allt för att leva upp till sitt rykte men mer som en kul grej än på blodigt allvar…

Mellan sprängfyllda knoppar och kvicka rötter

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, om än många gånger en mycket förvånad sådan. Vi som vet, vi vet och förvånad blev vi knappast av innehållet i de orange alternativt julklappsröda kuvertet, i år heller. Men det gäller att se om sina fastigheter. Håller takrännornas skarvar tätt och teglet för trycket? Uj, uj inge vidare till pensionsförsäkring det här inte. Lite väl påtagligt skvätter vårregnet på fjolårets ommålade fasad med traditionell koppargruvsfärg. Vita knutar? Jo men visst. Och fjolårets till bredden rekommenderad och råge kvalitetsjord påfyllda rabatter har sjunkit ihop, typ en halvmeter. För att inte tala om högen med trädgårdsplattor av kvinna mödosamt flyttad i syfte att underlätta för man med släp. Oops – plötsligt är karl ur sikte. Vart tog han vägen med sina tidigare påstådda käcka rötter. Jaha, jag måste ha hört fel, det var nog kvicka fötter. Synd, för här fanns ju en jättechans att citat; ”göra en punktinsats med direkt resultat som efter uträttat förvärv med största sannolikhet skulle lyfta hans manlighet”.

Slut citat. Den kursiva raden här ovan är plankad från en rapport som påvisar att könsstereotyper även existerar i trädgården. Hmm, jo det kan nog ligga rätt mycket i den svarta myllan av den varan. På våra lotter brukas dock täppan normalt och på ett mer jämställt sätt än vad rapporten utvisar. Lika mycket fika för lika mycket utfört arbete. That´s it men faktum är också att ”hemma på våran gård” håller fler kvinnor i spadar, borrmaskiner, kantklippare och sågar, än antalet män. Undrar du varför och hur det går till så är du välkommen på en visit i det land som inga gränser har, vare sig för möjligheter eller de kvicka rötter som kräver traditionell kvinnlig uthållighet, tålamod, omsorg och kärlek att bli av med. Men kvinna kastar nu nog sten i hittills av man oglasat växthus. Lovar på stående fot, i de blå kornens gödslade frodigt gröna matta, att inför nästa säsong, då ska det minsann jobbas hårt för att öka balansen på den fronten. Observera att DETTA ÄR INTE EN KONTAKTANNONS. I just love them men i det gröna så är det nog lika bra att man och kvinna gör det man och kvinna är bäst på. Jäpp, det blir nog bäst. Feminist? Nope. Säger väl som så många andra nuförtiden, det beror alldeles på vad du menar men du är alltid välkommen på en fika. Ty mellan sprängdfyllda knoppar, hammock och hängmatta finns alltid lite arbete som väntar. Se så, kom igen och greppa spaden men löka lagom. Fifty-fifty, it´s a deal?

Dessa fantastiska män och manliga munkar

..blev sugen på nåt gott..stegar in hos den lokale drivmedelsleverantören i kvarteret...

Å så vill jag ha en..ehh..en sån där..

Tillfällig light glömska troligtvis orsakad av alldeles för mycket nattligt sudd med bokstavsjobb påkallat av närmande av diverse deadlines, har jag tappat namnet på munkringar.

Du menar de här - "ungkarlsbulle"?

??? ...ehh..ja tack, jag tar en och en sån där av den där andra sorten som ligger ovanpå - en kvinnotopp!

..stegar ut ur butiken..sätter igång kaffebryggaren och i väntan på dess puttrande tar jag en tugga , blundar och försöker tänka på allt annat än föremålets utseende och eventuella övriga funktion..än just..att vara en sån där....

Salus per Aquavit & Swarovski

Missade finalen igår - vann rätt låt, var hon bra? Lika bra som...

...minns en episod från ett av mina förra liv...var under några år dansarrangör på lokal här i trakten, typ ni vet Lasse Stefanz&Lotta Engberg-stuket med Å hej å kramgoa låtar liksom bland mygg och knott på åttkantig utomhusbana. Vi brukade åka på arrangörsforum, en social grej för att umgås med orkestrar och andra likasinnade. Efter mycket hektiskt och guppande natt på vikens blå yta och med Skara Sommarland till bordsgranne, studsar vid frukost fram en ung alert tjej med stora ögon och fladdrande ögonfransar, idogt balanserande en snapsbricka i högsta hugg, och glatt utropandes; Goomorron och hejsan på er, vad önskas till ägget - Skåne eller varför inte Aquavit?

Perrelli - full av beundran för din redan då käcka attityd, grattis till vinsten!

..om än att jag glädjs än mer åt att du med åren bytt ut snaps mot Swarovski Crystals.

Salus per Sand & Aqua

Sov oroligt, drömde om kaktusar, deras vs mitt behov av sand och vatten. Mitt är tämligen konstant. Salus per Sand är ryggläge. Salus per Aqua - herrejiiiiseees, vi måste rigga nån form av pöl - på Terrassen!

Sms:ar Jojkan;

Psst jag har en liten dränkbar elpump med liten vattensnurra att göra fontän i kruka typ, tar med den.

...svaret lät inte vänta på sig;

Sanslöst - jag vaknade i morse och filosoferade om att ha någon form av fontän på uteplatsen.

...jag kontrar;

Psst håll utkik efter skrotad parabol!! Går att måla insidan blå alt mosaik till en fin dammfontän..ikeas vljus flyter.

Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt.

Allting är vitt ,vitt, vitt....eller?

Fick ett sms; "Taken och väggar är målade - Jättefint. Golven tisdag onsdag".

Kan inte hålla mig, lyfter luren och - Jäpp! Målarkludden har gjort klart tak och väggar. Det är vitt, jättevitt och jättefint säger Jojkan och när hon sagt nåt så är det så. Jag behöver inte oroa mig, det är bara så bra och vi babblar vidare om krukor och krukkärror, bollar sticklingar och strån. Båggan Villa - det måste vi bara ha, typ vi hörs till veckan typ. Klick.

Aaaahhhhh. Vitt. Härligt. Jättevitt ännu härligare. Färgstarka Warhol kommer att få spader. Edit förmodligen ruter. För att inte tala om Camelia med stenkoll på åtgågna klöver, den dan hon behagar att dyka ner. Steward får förmodligen hjärter - vitt, svart och vinrött diggas gold där. Vad esset i leken - Micha - kommer att tycka blir a la parollen den sorgen den dagen hennes rullator rullar in. Hmm..undrar i vilken nyans, alltså vit? Äggskalsvitt? Njae knappast för åt det hållet drog de bitvis fett fläckigt flammigt tidigare. Vit bruten med svart, Stockholmsvitt? Nope. Knappast. Det är nog vitt, bara vitt. Allting är vitt, vitt, vitt. Och om det inte är det, ej heller enligt gängse NCS - so what? Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt.

Cabin clear..och fiskrens

Snacket i och utanför bloggen har under veckan i mångt och mycket handlat om liv och liverne i fjärran land . Skokrämens land. Från och till hans land är det många som pendlar dessa dagar. Nyss var jag och Rosen där. Så även Piteå, Kurtan, Laila och Pinoccio. Nu lämnar Warhol när Edit anländer, och Evy som jag hittills inte träffat men kommer att göra framgent, har checkat in. Lovely har varit i annat land och nu landat i sitt andra hemland men bara för en snabb repack och styra kosan hem mot skosnörena igen. Troligtvis vid ungefär samma tidpunkt som jag och Ballongen gör en return. Han för att se om alla sina hus och jag mitt. Camelia å sin sida har checkat in på Terrassen via bredband. Hennes på klippan fast förankrade feet till trots, det lär nog inte dröja innan hon boardar en flight igen. Hon greppade läget (och annat) rätt bra sist. Nästa gång ska hon få meeta Warhol. Jag har på känn att de har mycket gemensamt. Två nomadsjälar som gillar fisk. Rensar fisk...

Att resa - att komma bort från något. Eller till något? Jag väljer det senare. Inte enbart som förflyttning mellan två punkter, utan att med öppna sinnen ta emot det som finns därimellan. Och det gjordes med besked häromsistens. I cabinen blev jag illamående efter intaget av erforderligt väl inslagen gourmet. Synd, för den var ju faktiskt rätt god. Och gratis.

It´s a deal?

..följden av förra fortset;

FdC är nu på plats och greppat pörtets behov av skurläge. Målarkludd har synat ytor, lagt huvud på sned och sagt ok. Jojkan pressar priset. It´s a deal typ ? Och så fick det bli. Enligt lokal uppgift är pris bra och av luttrad Konsulinna dessutom ansett som billigt. Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt.

Målarkluddens återkomst...

Yeeapeahh..läs Dagens höjdpunkt - ett livstecken från Jojkan..ett sms om att hon är på väg med femme du chambre till pörtet + målarkludden som varit gone with the wind ett tag men nu tydligen dykt upp igen. Från vart förtäljer dock icke historien. So what, nu är han tydligen på g för att checka läget om, hur och när nåt ev kan fixas. Klart är dock att FdC får fullt upp med sunkiga Kitch&WC ett tag. Jag coachar med sms på distans, men ropar inte hej förrän vi är över sanddynerna. Jojkan är bara så bäst. Det kommer att bli bra. Det har vi bestämt. Forts följer..

Warhols regnbåge

Warhol har en förmåga att se möjligheter. Hon tänker fritt och brett men inte alltid i vitt. Hennes world är colour. Jag spinner vidare. På nya pörtet finns en grand terrass försedd med två järnstolpar i vardera änden. Berget och borgen får illustrera goda grannar. Who knows om de kommer att gilla läget. Cross my fingers för att Jojkan anammar tänket - Warhols regnbåge.

Tänkt sluta jobba

" Till dig som någon gång tänkt sluta jobba. Öppna och se hur mycket du får i tjänstepension".

Kuvertet som damp ner i låddan är inte orange. Det är rött, julklappsrött. Det kliar inte i fingrarna av iver att öppna det. Kanske lika bra att låta det ligga kvar där på hallmattan eller så åker det med ut i pappersinsamlingen. Oöppnat. Det faktiska innehållet i budskapet vet jag redan. Lika starkt som harissa men inte lika angenäm eftersmak. Pension är nästa lön. Visst, den har jag på många olika sätt kunnat påverkat i tidigare faser av livet. Nu blev det av olika anledningar inte så som jag tänkte då, förr, ej heller senare. Medvetet men även omedvetet av omvärldsfaktorer och de korsvägar som livet burit med sig. Ännu är det inte för sent att välja. Greppa läget och rädda det som räddas kan. Om 15 år är det obönhörligt kalla fakta på kontot. Ingen återvändo, eller..?

Tänkt sluta jobba? Jag vill inte sluta jobba. Jobb är det som får mig att må bra, drivkraften att känna sig behövd och vara delaktig i processer. Att kreera med andra likasinnade. Återigen vänder jag på en stek. Håll fast en kort sekund. Varje dag är en möjlighet. Vem vet vad som händer sen. Det finns inga garantier. Citerar 70-års jubilaren Lill-Babs ; "Lev, lev, lev". Slut citat.

Ytor och fasader

En stund för reflektion och eftertanke, en summering av dagen. Inget ovanligt om än att den varit rätt händelserik. Övervägande positivt med många glada tillrop och hjärtliga skratt. Smolk i glädjebägaren är visit hos annans blogg. Inlägget där handlade om demokrati och yttrandefrihet i världen. Rätten att ta och få plats. Om varats tillstånd. Avslutat medvetet nedlåtande med självgodhet eller bara naiv plump okunskap obetänksamhet? Behöver släpppa och gå vidare men innan dess en tanke om ytor och fasader. Bilden - en illustration av åldrande, slapp torr fnöskig hud som av ett mödosamt liv har minst sin spänst och börjat krackelera. Jag har dem i min närhet. Även de vars känslomässiga inre börjat rämna av sjukdom, övergivenhet, sorg och saknad. Annan tolkning - ytliga fasader, de vi sätter upp för att dölja vårt innersta inre som ingen någonsin får komma i närheten av eller tumma på. Kanske det mörka, farligt medvetna, det förbjudna och högst privata. Tids nog blir spänningarna för stora när sanningen vill ut för att säga sitt. Trycket hårdnar, det pyser och jäser. Glipor blir till sprickor. Avgrunden som skymtar fram visar sig vara djupare än anat. I morgon en annan dag. Orka ta en annan väg och ge plats åt den som ej av egen förmåga eller regim har samma möjligheter som du.

Semla med distanserad automatik

Ett val innebär att man och kvinna med automatik väljer bort något annat. Nope, det gäller inte i Bullsweornas rike. Masmoudi & Semlor. Samma dag. Samtidigt. Fatta känslan...

En annan form av känsla har Jojkan just nu..frustration..över sin f.d. hyresvärd, målare och städerskor som tycks typ gone with the wind typ..hon ringde..fick ösa ur sig och jag tröstade med semla på distans och den fick oss att ta nya mentala tag ihop. Det kommer att gå bra. Det har vi bestämt.

...och ett par minuter senare kom nästa samtal - F meddelar att femme du chambre är återfunnen, hon har irrat omkring och inte riktigt hittat till vårt hus. Jag meddelar snabbt Jojkan som drog en lättnadens suck på promenaden med Konsulinnan som behövde lite luft. Återstår att lokalisera målarkluddarna. Keep you posted..

Thank´s to Google Earth..

..the red dot is my appartment, click on map for larger size..5 minutes to the beach...fatta känslan.

Mer av Dolly

Hon har ju humor också den här Dolly, bifogar hennes signum...

Hello Dolly

Ibland är ju folk för härliga. T.ex. en kollega vars utkomst mellan varven består av att invänta original från mig. Preciiis när dölinjer passeras har hon en otrolig förmåga att se allt från the bright sight of life. I nattlampans sken klonar hon sig själv, vänder på dygnet för att allt ska klaffa. Vi har aldrig träffats, har bara kontakt via nätet varvid jag inte har något original face på henne att visa upp. Hennes förslag på eget nick blev därmed "Dålli Kopia". Hmm..jag letar i högar med travar av bilder. Jäpp, här är den. So hello Dolly, säg hej till publiken!