Trött och allt annat än fräsch äntrades vestibulen till ett av Atens alla härbärgen, beläget i kvarteren kring Centralstationen. Det var tidigt 80-tal tillika den sista kvällen på en lång och mycket mödosam tågluffarresa. Behov av logi var skriiande. Valet blev det första inom synhåll. Den manlige receptionisten tog på sig sitt vänligaste greek-leende;
”- Kalispera Miss Scandinavia, sorry sorry but no rooms left”
“- Kalispera, don´t be sorry but pleeeease”
”- Miss, sorry we have no room, sorry”
“- Sir, I understand but WHAT do you have?”
“- Hmm…sorry I have a what but have to show you what first but Scandinavia sorry, no good no design. The what its not good for miss”
“ - Okey, fine I´ll take it. How much?”
“ - Miss, I show you now, and if sleep I give much tomorrow. And if also give breakfast!”
… ???...
Hissen hade sett sina bästa dagar. Avsaknad av besiktningsinfo från hisstillverkaren var påtaglig. Säkerhetsanordning på gallerförsedd öppning obefintlig. Sakta och osäkert började resan upp till tredje våningen. En resa som kändes som om det var den sista - sista färden för all framtid - Forever and ever i bästa Demis Rossos-stil.
”- Ok miss, here is What but sorry no light but showertoilet outside here look and sorry, but I take you to bed”
...???...
Med sina händer lät han en lätt ryggpuff förflytta mig ett steg framåt till vad som verkade vara den enda möbeln i det becksvarta rummet – säng. Sorry sa Kalinichta och av pur utmattning sjönk jag ner mot sänggaveln, somnade påklädd direkt på stört.
Gryningsljus genom dörrspringa kittlade ögonfransar. Gråblå irisar började så sakteliga vakna upp och – vid åsynen av What - reste sig en mörbultad lekamen tvärtvärt upp ur rostig tältsäng vars fjädrar hade lossnat från sina fästen. Något snuddade huvudsvålen..
What var synonomt med förrådet för elcentralen till hotellet. Tre väggar från golv till tak belamrade av elmätare och säkringstavlor. Säkringar hängde ut genom hålor, kontaktlösa elsladdar dinglade huller om buller i en röra av knappast troligt tidigare sett slag - förutom på actionfilm – blott 20 centimeter ovan sängkudden. Bredden på rummet var tältsängens, längden en 30 centimeter till. Undertecknad ber att få lämna lakanets beskaffenhet därhän….
En snabbdusch, därefter en välfylld frukostbuffé. I receptionen väntade ”Sorry”;
”- Kalimera Scandinavia! Well sleep, breakfast good? Look here, so sorry but I have no much give, but here - take 15 drachma”
“- Thank you Sorry. For the best practise hostmanship I can remember, for breakfast and the unforgetable What-design, here – keep your 15 I give you 20 instead”.
“- Miss, thank you. I never forget Scandinaviadesign. Kalimera!”
Well. Våren är i antågande. Väl mött där men innan dess ämnar ”Miss Scandinavia” prova några logiställen till; ”Jag vet ett litet hotell”…
