Slölyssnar på TVn där reprisen från fredagens frågesportprogram Vem vet mest pågår för fullt. Har svårt att koncentra mig. Hör frågorna genom ett töcken. 10 poäng historia. Allmänbildning har blåst iväg med höstvindar. Uthängda kläder på balkong har rasat ned från galge.
Jag vet inte mest. Jag tror det är höst. Det känns så. Historien har upprepat sig. Det jag fått höra ville jag inte tro på. Ville veta men ändå inte. Rädd för svaret. Ofrånkomligt. Nu har han berättat själv. Cancer.
Går ut på balkongen och tar in kläderna. Byter kanal. Stänger av. Funderar på allt han sa. Minnen flimrar. Den som vet mest - varför? Körteln gisslar 1 på 900. Per år. En vän i fjol och nu honom. Varför? Ingen svarar. Tårar rinner. Loggar ut. Stänger av. Packar väskan. Åker bort och stänger av. För att komma tillbaka.
Jag vet inte mest. Jag tror det är höst. Det känns så. Historien har upprepat sig. Det jag fått höra ville jag inte tro på. Ville veta men ändå inte. Rädd för svaret. Ofrånkomligt. Nu har han berättat själv. Cancer.
Går ut på balkongen och tar in kläderna. Byter kanal. Stänger av. Funderar på allt han sa. Minnen flimrar. Den som vet mest - varför? Körteln gisslar 1 på 900. Per år. En vän i fjol och nu honom. Varför? Ingen svarar. Tårar rinner. Loggar ut. Stänger av. Packar väskan. Åker bort och stänger av. För att komma tillbaka.
..och jag kom tillbaka och åkte igen. Medan jag varit borta har jag funderat på vår sista samtal. Det var den 28 september och du var på väg att få besked om tid, längden på den tid du hade kvar. Vi befarade att det skulle vara 3 månader. Och så blev det, exakt på dagen. 28 december. Begravningen är i morgon. Jag kommer inte att vara där. Du var ensam och din sista önskan var att få dö ensam. Begravningar var det värsta du visste. Suss gott vännen, Du saknas mig.
1 kommentar:
Ännu en oönskad påminnelse om att livet är skört, att försöka leva här och nu, kram
Skicka en kommentar