Cousbook

Tunisier är ett folk fylld av humor, något jag aldrig betvivlat men inte förrän nu när Ben Ali är gone with the wind of Jasmin revolution, inser jag de facto deras bubblande känsla inombords för hur kan de släppa loss ordentligt. Vilket de gör med råge. Om allt. I bilen på väg hem till hembyn sätter Mohamed in en kassett med Tunisiens svar på Bosse Parnevik - Hedi Waled Balah. Hans imitation av Ben Alis röst är outstanding. Hans fejkade telefondialog mellan Ben Ali och Saddam Hussein ang rysk vodka, är obetalbar. Alla fnissar hysteriskt...

Vi färdas genom ett landskap som aldrig varit så grönt och frodigt som just i år. Om det är av slump, ödet eller vädrets makter sia ännu de lärde lokalt. Att tro kan försätta berg må så vara men inbillning är det inte. Något eller Någon har efter 23 år gjort det ovanligt frodigt här på slättlandet vid foten av ett av landets högsta berg. Luften är hög, ren och klar. Vi kaffepausar, kliver omkring i grönskan av väldoftande kamomill, lavendel och oregano...

Väl framme vid "Route de Cactus" möter släktingarna upp med glada tillrop och otaliga kindpussar. Fakeri tröttnar snabbt på "halledudanimejvastordublivit", tar min hand i sin och vi drar iväg för att hälsa på gårdens alla två- och fyrbenta djur. Behöver väl knappast berätta att antalet reducerades en smula under helgen...

Efter några timmars rundtur till fots bland tistlar och törnen, har kunskapen om och ordförrådet av vilka vilda växter som är ätbara utökats. Mycket tack vare Maroen och Sonjas Dotter, som går i 9:e klass och till skillnad från resten av kusinhögen, kan konversera någorlunda på franska. Hon lägger av ett rungande garv när jag först berättar om hur alla i alla länder följt revolutionen på distans, och därefter föreslår att vi kan adda varandra på Fejan. "- Madame Anníka - inget nät i skolan heller, här kör vi bara med "Cousbook" - couscous... till frukost, lunch, mellanmål och kvällsmat...

Långa härliga dagars färd övergick i sena fullmånenätter invid puttrande grytor och pysande tekannor. Vaknar en aningen mentalt mörbultad av att Grand Berber-Mama sätter en deg bredvid min huvudkudde. Brödbak, slakt och ogräsrensning i bönland, varvas med skattjakt med barnaskaran ute på kaktusfält och i olivlund, där jag har ett alldeles eget vårdträd...

Mer än så här varken får eller behöver ni veta. Resten är privat. End of story.

Ruta och ränder

Efter gårdagens flera timmar långt och mycket givande samtal med ytterligare en likasinnad, tog jag en rask promenad och mötte Olivlunden och Finskan på vägen. Beslut togs om fika framgent. Betade av mailen där ett från min Cybersysters systrar i Tomatland fick mig att dra rejält på smilbanden - kitos!!. Knallade över till Kejsarpalatset för att avhandla diverse planer och planering. Konstaterar att somliga är tillbaka på ruta ett och ger dom en välment push framåt för ett innehållsrikare liv. Kväll övergick i sen natt och tog en välbehövlig sovmorgon. Gnuggade bort sömntutorna och upptäckte solen. Vecklade ut benhögen, tog med kaffet ut på terrassen och sjönk ner i solstolen. Underbart blev väldigt kort. "-Vart är du? Kom NU!".

Hade förträngt att det var idag jag lovat att hjälpa Lollan med flytt av lite småsaker till både mitt och andras pörten. Det bar snabbt iväg med anlitat Izuzu-flak. Väl framme var det bara att ise att "små" även innebar stort. Och tungt. Efter två timmars kånkande landade jag en smula utmattad hos Madrassfolket där massa bus med glada små barn tog vid. Taxichauffören som får äran att tjäna några flus, rynkar demonstrativt på näsan när jag kliver in. Odören som sprider sig i bilen är omissigenkänlig. Jag tittar förvånat på honom och han desto mer intensivt på mig. Fattar nada förrän jag fäller ner sminkspegeln på solskyddet - cous-cous i håret, ok so what? Vrider spegeln, och möts av fartränder med barnbajs på axeln...

Korsvägar

Yesterday I visited Croissant Rouge in Sousse and delivered the suitcase. Every day arrives 6 women from a nearby Pharmacy for sort collected medicines, food etc, for further transport to the Libyan border. They are all very very grateful for the focus we have on their organisation, also impressed of the sms-money the Red Cross in Sweden got, and hope you´ll continue to contribute and welcome you to pay them a visit if you travel to Tunisia. I spent 3,5 hours there also attending a meeting with the admanistration staff, planning activities such as next caravan to the border upcoming weekend, how to use Faebook more efficient/translate it to english and how to get more volontairs (also by tourists on holiday) to help the poor people that actually live in the city of Sousse, Akouda, Erriadh, Sidi Belahmid. There are plenty of them, suffering from food, medicines, clothes and a shelter for the night. I just want to say THANK YOU and I´ll keep you posted whats happening during my stay here and will continue to have my private plusgiroaccount open 634 72 90 - 6.

Korsvägar. Allt går igen och alla går i cirklar. Folk kommer och går på vägar som korsar varandra. Under ovanstående möte anländer Majblomman, ditkallad av en volontär vars broder hon delar pörte med. Ett pörte vars ägare är bekant med min vän Steward. Vi tar en fika, summerar mötet och konstaterar att vi utöver humanitära insatser och bekanta, har mer gemensamt såsom jobbinriktningar. Och långa promenader. Skulle inte förvåna mig alls om vi under dessa hittar fler gemensamma nämnare. Ungefär som jag gjort med Den Vackra, Insidern och Olivlunden, som finns med på denna veckas Att-träffa lista. Plus Lollan som lockas av 4,5 minutes walk till Kejsarpalatset varvid pörtenycklar återigen kommer att snurra runt ett tag. Kors och tvärs, hit och dit. Att alla vägar bär till Rom må vara hur sagt och sant som helst. Uppmanar liksom Robban Broberg att citat "Ni som livets mening söken, försök i en öken!"

Hobs, hopp och homo

Fakeri borrar in sitt huvud i min skuldra, lägger armar kring min hals och kramar länge. "Maa Suéde" har återvänt och de nya skorna sitter som smäck. På var sitt håll har vi utökat ordförråden och lillebror Yousef är inte sen att haka på. Känslan av att kunna kommunicera någorlunda förståeligt är obeskrivbar. Rhibba bakar hobs, ställer fram en tallrik med makarona och alla pratar i mun på varandra. Vem som sen matar vem är oväsentligt. Mat är kärlek. Gränslös sådan oavsett i vilken form och under vilka former den än serveras...

Vandrar sakta hemåt, njuter av att vårvindar friska övergått i ett stilla varmt regn. Besvarar ett inkommande sms om "green bottle nectar-reunion" på Kejsarpalatset med nej tack - blir i hemmets lugna vrå, behöver nyheter från omvärlden. Förhoppningsvis positiva sådana. Dessutom är kvoten av kvartersskvaller redan fylld...

Via två satelliter zappar jag runt bland gamla, pågående och nya revolutioner. Sagt och gjort av alla dessa män. Och deras indoktrinerade söner. En lång TV-kväll övergick i sen natt och i arla morgonstund blir special message till mina vänner som är gay - Uganda is NOT an option!

Frihet har ett pris

Spenderat ett par timmar nere i centre ville med likasinnad. En summering av varats tillstånd i ökenland. Före, under och efter. Hur pass gott egentligen gratis är och att frihet har ett pris. Vad som faktiskt hänt vs vad som påståtts skett, här, hur, varför och av vem. Alla dessa vem som upplever frihet till ett pris som satts ungefär där nästippen tar slut, men som även fungerat som öron- och ögonöppnare. Meningar och sanningar har ju med råge varit mer än tudelade. Både här på plats och i det som presenterats via press, radio, TV, Facebook och Twitter. Även om man delar värdegrunder kan åsikter gå i sär. Även om detta är vi överens. Och så bör det också vara om man föresatt sig att ha kontinuitet i utbyten. Gemensam erfarenhet och insikt om tilltro att tunisierna med kraft, energi, utbildning och intellekt nu kommer att skapa sig en ljus framtid i regionen, det tummar vi inte ett ögonblick på. Dilemmat hur förvara hyacintlökar på bästa sätt är en svårare nöt att knäcka och blir avrundningen av vår träff.

Jag viker in på "Skogatan" och går strandpromenaden på väg hem. Friska vårvindar bär med sig vitt vågskum upp på Boujaafar. Folk är ute, fikar, äter, skrattar, shoppar. Och pratar. Högt och ljudligt om allt. Folk hälsar, ler, vinkar, hälsar välkommen och läser tidningar. Jag ser tidningar jag inte sett här förut. Eftersom de inte varit tillåtna. Och de som funnits har varit censurerade, som internet. Möjligheterna att vara uppkopplad här är flera. Från och med idag surfar jag runt med en usb-sticka på 7 mb. Till ett pris som mer än råge är värd den hastighetshöjande skillnaden på 6, 885 mb/sek.

Tre engelska likasinnande är nu i antågande. Barbeque står på kvällens program. Anar att temat för kvällens dialog redan är givet - "There´s a hole in the bucket. But why?"

Skärpning!

Efter nästan på dagen 8 månaders uppehåll - I´m back. Allt enligt ett systerligt önskemål från Tomatland och lovade i ett vagt ögonblick att skärpa mig. Vad som varit har varit. Nu är det nu som gäller. Under tiden snösmältningen tar fart på kolonin åker jag till ökenland och kupar potatis en sväng. Höres och störes!

http://www.facebook.com/event.php?eid=158384220883386

Änglar, finns dom?

I livets berg-och-dalbana gav gårdagen en bitter eftersmak. Droppen som fick bägaren att rinna över har sargat långt in i själen. Jag vet att änglar finns. Inte här och nu men sen. Tunisia, tu me manque...

Färden går vidare

Mission snart completed...jobbet i Norge. Efter påskhelgen bär det iväg hemåt en sväng. Ska packa om och bege mig bort till mitt andra hem. Where ever you are, be careful out there og vi snakkes, ha de!

Bloggträda

Först kom ett varsel, några timmar senare en ingivelse som fick mig att gå ut på terrassen och tillägna denna ros. I efterskott har det visade sig att i just i de minuterna bilden togs slocknade ett liv. Jag hann inte hem. Det är det som är meningen med livet, att inte hinna allt alla gånger, för allt har och tar sin tid. Även att blogga. Det har varit träda ett tag och kommer så att förbli en tid. Where ever you are, be careful out there.

Ljus återkomst

Hastar in en sväng bara för att säga att jag i all hast är på väg. Mörkret har nämligen börjat falla även på andra breddgrader. Anar att Gecko och Gecka idogt väntar på glödlampsbyte så att de kan värma sig i lampans sken och se sina presumtiva byten lite bättre. Återkommer när mission är completed.

Angelica hänger på Tomrik

Min väninna www.angelicawiik.se har hängt sina bilder på www.tomrik.se bar & kök som öppnar snart. Adress Österlånggatan 7 i Gamla Stan, Stockholm.

Hyllvärmare går upp i rök

Sippan&Berra förnekar sig aldrig. Den kolhydratfria dieten är förnärvarande lagd på hyllan i värmen. Och av bilden att döma har de traditionella vattenpiporna ersatts med annat rökverk. Ja jag säger bara - go for it folks, se nu till att ni fyller på fettlagren riktigt ordentligt ty snart stundar magra juletider! SSS..S...

Spånar vidare

Har försökt fått in rutinen att varje dag ta en rask promenad. Dels för att byta syre, dels för att ventilera och utbyta tankevurpor med likasinnad. Vi vänder ut och in på alla möjligheter varvid några lagts på hög. Nu är det bara att spåna vidare...

Intelligens inte ett plus

Det var inte bättre förr. Det är sämre nu...


http://pb.arbetsformedlingen.se/Standard/SokViaYrke/VisaPlatsannonsViaYrke.aspx?ids=1599636&yo=11&returntourl=http%3a%2f%2fplatsbanken.arbetsformedlingen.se%2fStandard%2fSokViaYrke%2fSokresultatViaYrke.aspx%3fq%3ds(ga(ld(199))yo(11))c(E5F738B7)

Vila i himmel blå

En helt underbar höstdag idag. Kolonin och jag går i träda. För första gången sedan 1987 har jag haft ett helt svampplockarfritt år. Så befriande. Himlen är blå och där vill jag vila. Snart är det vår...

Oh mighty va grönt...

Patrik kom, sågs och besegrades. Men lämnade, försedd med ny tatoo, rätt mycket eftersmak också. God sådan. Såsom en härlig mix av mighty greens blandad med osötad apelsinjuice. Rena rama vitaminkicken men som tarvar rätt mycket fluss som inte finns i blomkålen just nu. I avvaktan på bättre (avgångs-) tider rotar Nordinskan fram en sprillans ny oanvänd blender "-Jag har två, den här blir perfa att ta med till ökenland, mixa o trixa". Är full av tacksamhet för goda vänners omsorg om allas vårt väl och ve så här på ålderns höst - shukran!

Good and bad

Good news - till våren kommer det att finnas fler flighter attvälja på till mitt älskade ökenland

Bad news - det snöar och våren är allt annat än här

Redan saknad

Bara tre dagar kvar i ökenland. Det skär i hjärttrakten att återigen ta farväl av älskade Sotis. Ska se till att nye hyresgästen Stefan ställer ut lite tuna på terrassen mellan varven. Värre blir det med Fakeri som kallar mig "Maa" (mamma) och kryper upp i min famn när livet känns svårt. "Enhebeck, enti rohi.."

Blir sittandes

För att göra en lång historia något kortare - har en hel del ogjort, blir sittandes framför burken ett par dagar för att komma ikapp. Keep you posted...

Ingen aning grisskärt

Svininfected or not - har inte den grisskäraste aning om vad det står och det har inte avsändaren cybersyster Sippan med bihang Berra heller, vilket gör att de toppar min hitlista med bekanta som alltid har nåt kul på lager. Om kullagren i deras nyinköpta excavator är i gott skick, visar sig så småningom. Dig it Berra, dig it! SSS....