Hobs, hopp och homo

Fakeri borrar in sitt huvud i min skuldra, lägger armar kring min hals och kramar länge. "Maa Suéde" har återvänt och de nya skorna sitter som smäck. På var sitt håll har vi utökat ordförråden och lillebror Yousef är inte sen att haka på. Känslan av att kunna kommunicera någorlunda förståeligt är obeskrivbar. Rhibba bakar hobs, ställer fram en tallrik med makarona och alla pratar i mun på varandra. Vem som sen matar vem är oväsentligt. Mat är kärlek. Gränslös sådan oavsett i vilken form och under vilka former den än serveras...

Vandrar sakta hemåt, njuter av att vårvindar friska övergått i ett stilla varmt regn. Besvarar ett inkommande sms om "green bottle nectar-reunion" på Kejsarpalatset med nej tack - blir i hemmets lugna vrå, behöver nyheter från omvärlden. Förhoppningsvis positiva sådana. Dessutom är kvoten av kvartersskvaller redan fylld...

Via två satelliter zappar jag runt bland gamla, pågående och nya revolutioner. Sagt och gjort av alla dessa män. Och deras indoktrinerade söner. En lång TV-kväll övergick i sen natt och i arla morgonstund blir special message till mina vänner som är gay - Uganda is NOT an option!