Redo för Big Bang

Fattar inte, de brukar ju ligga i lådan...

Skulle ned i förrådet och packa in grejer och ta fram redan undanstuvade grejer. Men hittar inte den pyttlilla nyckeln till det pyttelilla hänglåset. Frysen nope, toan nope. Har vänt upp och ned på lägenheten. Men nope, nada key. Det bar emot men till slut fanns ingen återvändo - öppnar skåpet med stort DS - Dåligt Samvete - vars innandöme enbart är att finnas till utifall att nåt händer. Typ, kan-vara-bra-att-ha typ.....

Lite motvilligt dras köksluckan försiktigt åt sidan men hinner inte tänka tanken ut förrän köksgolvet fullständigt översvämmas av miljontals studsande korn. Svarta, vita, gröna, rosa...

Peppar. Omalda pepparkorn. Fattar inte varför inte NÅGON sett till att stänga påsarna. Ordenligt. Fattar inte heller VEM som införskaffat alla dessa påsar. Som grädde på moset och som om himlen öppnade sig, faller täta skurar av bikarbonat och malen kardemumma. Som lök på den berömda laxen dras korgen med "husapoteket" ned i farten.

Allt har, och tar sin tid. Även att sortera pepparkorn. Och piller. Ger upp och alla åker in i kvarnen till allmän blandning. Tar ett resolut beslut att rensa rejält. Fattar inte VEM som kommit på tanken att köpa sjuttielva förpackningar saffran. Finns ju ingen bakfreak här! Ut i soporna åker rosa sockerpiller från Japan anno -98, grekisk oregano anno -78 , lågblodtrycksmedicin anno -88. Och två rader valium och sobril som av någon anledning Någon glömt. För att inte tala om torkade enbär och burkar med stenhård honung vars sockerkristaller gjort massan hårdare än den svenska berggrunden.

Tre timmar och två lediga hyllplan senare är jag redo för The Big Bang. I´m ready så det räcker och blir över. In case nåt händer så har jag i alla fall fullständig kryddkoll. Och vad som är användbart i bistra tider. Som inte komma skall. De är ju redan här. Termometern visar -10. Och skulle det smälla till rejält och recessionera än mer i ekonomin så int kommer det gå nån nöd på mig int. I förebyggande syfte av analkande ekonomihosta har jag sparat lakritsroten. Gjort en kovändning och plockat upp Annans medikamenter ur soppåsen. You never no...

Nyckeln? Nope, inte där. Heller. Vänder mig om och trampsymaskinens bägge lådor liksom ler i mjugg, "-kolla kolla..här är vi!"

Nope, no, njet, le-le. Orkar inte röra i fler röror idag. Resten av kvällen ska nämligen ägnas åt att utröna varför jag upplåter så stor plats i mitt liv åt just gurkmeja...