Kan själv

Gillar att ha små projekt att pyssla med här i ökenland. Brukar vara av lite varierande art och som oftast i avsaknad av erforderliga verktyg och materiel, kan resultatet blir rätt skiftande. Så även denna gång. Under parollen "Kan själv" och "går det så går det" användes en brödförskärare av vekare sort, varvid  pekfingret nu är permanent dekorerat for lifetime....

Har tillbringat några varma dagar på beachen med gammal ökenlandskännare som knoppar på Kejsarpalatset. Trevligt mat&prat - snickesnack om ditt&datt, vett&etikett, sans&sanslöst. Hon är numera tillfälligt dekorerad, utfört av annan gammal bekant... 

Efter en i vanlig ordning utsökt god middag på Folkrestaurangen invid medinamuren unnade vi oss ett par kaffedrinkar. Ett par kalla öl i värmen kan vara gott och den alkoholfria är rätt okey faktiskt. De utsökt goda vinerna som produceras här är bara ett måste till mat. Ihop med läckerbitar från gamla Svedala är det full pott. Trodde inte Hamma skulle gilla Västerbottenost men tjii fick jag. Snabbt åkte stekpannan fram och fick se den smälta ovanpå lammet... 

Precis som hemma firar man Mors Dag här. Gåvornas värde är lika varierande som storleken på givarens plånbok. Och det ju faktiskt tanken som räknas. Gläder mig åt att de torkade rosenbladen ökat i antal utan min medverkan....   

Från rosor till hibiskusar är steget inte långt här. Överallt och just nu i mängder och i olika färger vart man än går. Har svårt att fatta var den gula hibiskusen får sin växtkraft ifrån, speciellt med tanke på att skötsel och allmän omvårdnad åker berg och dalbana i takt med ägarens närvaro....   

Någon som också växer rätt snabbt nu är Fakeri. Både på höjd och mentalt. Han riktigt sprudlar av glädje att få gå på dagis och begreppet "Kan själv" har fått allt mer betydelse i hans utveckling. Igår fick jag äran att gå iväg och lämna honom på egen hand efter att vi ätit lunch hemma med mamman och lillebror. Föreståndarinnan blev överväldigad när hon öppnade kuvertet innehållande en gåva från okända vänner i ett land långt uppe i norr. Så special message till dig Kristina; mission är härmed completed. Kreativiteten på dagis flödar i färg och form. Och välkommen att följa med dit är du när som helst du är här...

VVPP

Tar en fikapaus mellan tvätt och städ. Ströläser rubrikerna i dagens blaska och konstaterar att inget är nytt under solen som i skrivande stund vilar bakom ett grått heltäckande täcke. Folk klagar på politiker, blir sjuka av arbetslöshet, oroar sig för höga priser på mat, energi och sina barns framtid. De lider med folket i Syrien, tittar på fotboll, har mobiler och kan precis som oss betala räkningar via den, och hoppas att turisterna ska återvända inom kort. Och de som väljer att göra det går ett fantastiskt, vänligt, spännande, upplevelserikt, färggrannt och blomsterrikt land till mötes....

Hibiskusen med de stora gula blommorna tycks göra allt för att jag ska få se dess skönhet varje dag innan hemfärd. Jäpp, det börjar så smått bli dags att räkna ned och som vanligt bär det emot. Men är i vanlig ordning oerhört tacksam för allt jag fått uppleva denna gång tillsammans med likasinnade. Det kollektiva toabesöket i Oudhna icke att förglömma. Att lämna Fläckis med barnaskaran Åraange, Tailor, Svansen och Gråben åt sitt öde känns i hjärteroten. Å andra sidan vet jag att de kommer att klara sig, mat och vatten finns i var gatuhörna....

Promenaden uppe på berget i hembyn med Fakeris farbror gav en rejäl mersmak av att utforska landets alla höjdpunkter. Känslan att trampa omkring i de gamla ruinerna av den franske generalens boningshus på bergssluttningen var obeskrivbar. Undrar vad han tänkte där han gick omkring och förmodligen liksom jag, plockade vild rosmarin, hejade på gigantiskt stora gräshoppor, lyfte på stenar för att titta på pyttesmå skorpioner, rostade kottar över öppen eld för att sedan pilla ut och äta kottfrön som snacks, och drack av det friska källvattnet...

Måhända på hur vackert, rent och fint det var. Idag, i runda slängar styft hundra år senare och vid foten av berget, kämpar Fakeris familj för sin överlevnad. Det myckna regnandet - och snö - som fallit under vintern nådde aldrig riktigt ända fram hit. Gårdens olivodling saknar konstbevattning. Någon bankkredit till bevattningspump är bara att glömma för den ålderstigna Grand Berber Papa. Jo, jag har fått frågan ...och också gjort ett antal tankevurpor...bl.a. om att dra igång gårdsturism sas modell "very basic rual natural living"...

Efterfrågan finns och skulle med rätt enkla medel kunna köra igång direkt tillsammans med Fakeris farbror som har lång och gedigen erfarenhet från jobb inom turismen i Madhia. Han är språkkunnig, berest och vet vad skillnaden på dåligt och gott värdskap kan innebära. Men ett hinder för denna och andra liknande satsningar ute på landsbygden kan stavas sopor. I enorma mängder, överallt. Lägg därtill katter, i mängder överallt. Få och öppna överfyllda sopkärl och massor av katter och en befolkning utan tillgång till kommunal sophämtning/sopkärl och bilden måhända klarnar....

Detta är enligt mitt synsätt värre problematik än diverse annat som pågår i det här landet. Börja sluta använda plastpåsar - VVPP - Våga Vägra Plastpåsar! Gör fler medvetna hållbara konsumtionsval, var rädd om denna vackra natur. Och parallellt från högre nivå där de ekonomiska resurserna finns - ta sopfrågan på allvar. Sök och ta hjälp ifrån länder med kunskap inom området. Om man har en vilja att hålla rent, visa den då! För miljön och kommande generationer. Inte för guds skull men det är hög tid att skifta fokus - från religionsfrågan till den miljökatastrof som uppdagats i kuststaden där industrin släpper ut förorenat vatten i Medelhavet. NU!

Hamma har många gånger förut tittat på bilder från Sverige, våra Hälsingegårdar, min hemby Light Valley omgärdad av Blue River Ljusnan och Chott Kyrk. Sedan flera år tillbaka har han ökat sin insikt om att Europa inte är det paradis som många utvandrade tunisier försökt utmåla det till. Han varken vill eller kommer att emigrera men skulle gärna åka på besök. "Det ser så otroligt fint och rent ut hos er". Och jag kan ju bara hålla med. Det är så mycket jag tycker om i detta Nordafrikanska land. Inte så mycket jag saknar faktiskt. Skulle i så fall vara doften av liljekonvalj och syren. Och en fungerande renhållningsapparat....

Sedan en tid tillbaka pågår en "Håll Tunisien Rent" kampanj. Jag försöker dra mitt strå till stacken så gått det går med spridande av informationen. Även att föregå med gott exempel. Kommer fortsättningsvis hjälpa till på stranden med att plocka skräp. Och att gå iväg med soppåsen till närmaste sopcontainer istället för att lägga den utanför porten, ser jag som en självklarhet.

Fakeris förskola

Har varit nyfiken på hur Fakeri har det på förskolan. Nu vet jag. Belägen i bottenvåningen på en villa i kvarteret bredvid sitt och som så vanligt förekommande med målade sagofigurer och djur på murarna som igenkänningstecken att det är barnens hus

Jag slog följe med barnens mamma och blev väl mottagen av personalen som består av 4 personer, ett föreståndarpar som driver stället samt två anställda kvinnor. Barnen är 21 till antalet och i åldrarna 4-7 år. De går 6 dagar i veckan, från kl 08-16 med avbrott för lunch mellan 12-14 då de går hem och äter. Avgiften per månad är 30 dinarer (ca 135kr).

Av barnens blickar att döma inser jag snabbt att jag nog är den första utlänning som satt sin fot här inne. Förmodligen även i de här kvarteren överhuvudtaget. Fakeri skiner som solen i Karlstad när föreståndarna berättar att jag är hans extramamma som bor i ett land långt borta. Lokalerna är nästintill överdekorerade från golv till tak med bokstäver, siffror, sagofigurer, teckningar och en massa kuliga saker. Även om huset är lite slitet har det en välkomnande atmosfär och en känsla av trygghet. Precis så där färgglatt och trivsamt som barn ska ha i sin omgivning. 

Veckodagar och månader - föreståndaren visar hur de med rätt enkla men fungerande medel bedriver sin pedagogiska verksamhet. Allt i från alfabetets bokstäver, byggklotsar, ringar, trianglar, papper och ritpennor etc. Och mycket av materialet som använts tillverkar han själv. Inte en dator eller annan teknisk elektrisk pryl så långt ögat kan nå. Ute finns en sliten rutchbana och gungställning.

- Vi försöker så gott det går med vad vi kan få ihop. Vår målsättning för varje barn är individuellt anpassat men att de åtminstone ska få en bra grund  för sin läs och skrivförståelse. Det bygger ju även på föräldrarnas ansvar och delaktighet. Till exempel så har vi ensamstående föräldrar som kämpar att få hjälp via socialen till månadsavgiften. Ibland går det, ibland inte. Och vi tar även emot föräldrarlösa barn också och fördelar resurserna lika för alla. Till de barn vars föräldrar som inte har råd att köpa egna målarböcker kopierar vi lösblad från böcker  vi har sedan tidigare.

Fakeris fjäril - sedan ett drygt år tillbaka har vi vetat att han är underutvecklad i talet. Och med mamma som analfabet lär det knappast bli någon hemundervisning att tala om. Det är anledningen till att jag medfinansierar skolavgiften, den förnärvarande enda chansen för honom att inte halka efter allt för mycket. 

- Han gör framsteg även om det går trögt men i övrigt är han en en glad, pigg och charmerande kille utan problem och han stormtrivs här, berättar föreståndarna när jag för min oro på tal. 

Jag tackar värdparet för att jag fick tillfälle att ta del av verksamheten, lovade på stående fot i ökensanden att med hjälp av mina vänner och bekanta i Sverige försöka skramla ihop lite pengar, målarböcker, ritpapper och annat som de kan ha nytta av. Frun knipsar av en väldoftande ros vid muren och sträcker fram den med orden; - Tack för ditt engagemang hit är du alltid välkommen närsomhelst.

Lökat lite lagom...

Drog ut en fasttrampad anglingskrok ur stövelsulan och rännde bland blommor och blader med Camelia på Klippan. Flyttade en Transparente Blanche från Rosehills till Ängslyckan med förhoppning om att vi inom snar framtid blir bjudna på äppelpaj....

Under parollen "På en välsorterad ökenterrass finns en liten örtsax och - en stor myrdosa" - Kejsarpalatsets Femme du chambre Halima Hobbi blir nog glad åt att slippa myrsamhället vars flitiga innevånare börjat dra sig inåt köket i Dar Annika gamla penthouse. Under iden vi ägnar oss åt reduktion där, får ruggen med Saxifraga gärna breda ut sig åt alla håll och kanter i järngrytan invid kolonitrappen här...

Lökade lite lagom genom att komplettera innehavet av asiatiska liljor med ytterligare ett par knölar av Star Gazer, samt ljuvligt blå små irisar. Allt i syfte att de ska yngla av sig så småningom. Både på kolonin och Hey Baberiba Street i kvarter a la Bagdad i Susah....

Ingen sommar utan väldoftande Heliotrop!!... eller vaniljtagetes som den även kallas. Ska nu testa om den trivs på ökenterassen. Violettes det har jag ju lovat Mme Properitaire ända sedan i November = check and done. Med i bagaget åker även växtnäring i form av praktiska brustabletter. Om det sen blir what could possible go wrong did, får jag återkomma om vid annat tillfälle...

Avslutningsvis - il pleut och vätan som faller utanför fönstret sätter rejäl fart nere i backen. Nu finns ingen återvändo. Det är vår och jag njuter av varje droppe.

Tasst fiiire

Veckan inleds med attans pannkaka av sömnbrist röda ögon. Även om jag till stor del är den bidragande orsaken till belägenheten - Gör om Gör rätt!! Har (nästan) alls inte tid i världen att sitta i telefonköer men någon måtta får det väl ändå vara. Är less på att behöva korrigera, efterlysa samt samt enerverande "tryck fem, press one, tassst fiiire..."

I övrigt har helgen varit bra. Sådär småputtrigt lagom i Mellanmjölkens land. Avyttrat lite mer av det som var kvar innan förra färd till grenseland och varit på koloniårsmöte. Bilens stötfångare sitter återigen där den ska och med hjälp av ett nytt batteri kommer vi igång lite bättre än tidigare. Det idoga snöfallet under fredagsnatten genererade i  krattning fläckvis. För blött. Och vått blev det på lördagens bröllop om än att jag åkte hem med kruttorr strupe....  

Riga - really? Nope, inte än på ett bra tag. Norge? Njaeea, ligger bra där det ligger. Ökenland? rygglägesabstinens svår, längtar efter Fakeri och tekannan på canounen. Vasaru Warsawa? Jovars, har ju lovat Bozenka att ligga ett par dagar. Jerusalem? vore bokstavligt talat kanonläge mot senhösten.Gotland? lagt kanske-kort ligger. Civilstånd? oförändrat läge...

Reality - veckans resor inskränker sig till närområdet varav en inre resa i form av att försöka återskapa och skriva ut minnesbilder från hela 2010. Lättare sagt än gjort när man för länge sidan lagt allt åt sidan. I skrivande stund nyss avklarat skifte av piggdekk och där av gummigubben direkt uppmanad om underskrift gällande allas vår säkerhet på vägen om nollvisionen i trafiken ska kunna hållas. Från 15:e till 30:a April. Just do it - done! .

2:a uthyres

Kom över 3 stycken lampor med blyinfattat glas via fejan idag. Blir perfekt till kolonin. Där har våren börjat visa sig. Rabarbern står i knopp och några enstaka snödroppar, violer och krokusar ger färg i den för övrigt brungrå skalan som dominerar rabatterna..... 

Har en ambition att starta vårbruket i helgen. Kratta, röja, städa och mysa. Satte på värmen idag och ett par värmande brasor i den lilla kaminen kommer att göra gott. Blir förmodligen lite staketsladder och mat&prat med ett antal likasinnade också. Trevligt. LIte sorgligt i all våryra är att ett par kolonister har satt ut sina stugor till försäljning. Sånt är livet, inget vara för evigt. För min egen del har jag en ambition att det ska bli en säsong till om än att jag redan nu anar att det blir i början och i slutet närvaron blir som mest...

Likaså i det andra pörtet. Är idag glad åt att jag ägnade en månad i början av året åt att röja ur förråd, skåp och lådor. Ännu gladare åt Alliansen. Säga vad man vill om dom och det är det många som gör, men dagens besked att bostadsrättsföreningarnas veto ska bort - att det ska bli lättare att hyra ut i andra hand -  gör det genast enklare att ta ett par avgörande beslut framgent. Men först ska kyl/frys och hallmatta bytas. Och vardagsrummets väggar förses med ny lyster. Går ut på balkongen och njuter av den värmande vårsolen när den går ned i väst. Fem lager tapeter varav den understa anno -62, är nog inte att leka med. Snart är det försommar. Lika bra att droppa idén om tadelakt och claystone. Det får bli roller....

The wall...

Kocken, som varit på en quick escape en vecka, återvände igår med varma hälsningar från "La Familla" i Sousse. Allt fler turister från allt fler länder går in för landning där nu. Det genererar "flus i blomkålen" åt min ökensons pappa varvid han kan köpa lamm till påsk. Det gleder meg om än att det skär till ordentligt i ökenhjärtat att inte kunna vara på plats där nu och kosa sig mot vitkalkad terrassvägg med kaskader av blomsterprakt i blick. Men skam den som ger sig - kommer tid och med lite godhjärtat bistånd av gamla och nya kontakter, kommer råd...även att besöka ovanstående hytta.

Mobiltäckningen här uppe på kalfjället är litt av Banana Lottery - intet är som väntans tider - de som verkligen skulle behöva nå mig säger sig inte komma fram alls, medan telefonabonnemangssäljare nere i Karlskrona, uppe i Kiruna och i Sundsvall lyckas göra det ett par gånger om dagen. Och har så gjort - i 7 veckors tid. Fatta!...enerverande...och mycket mentalt påfrestande att inte komma fram till de som väntar på besked från mig också = hit the wall flera gånger om i mail- och pappersvänderiet tillika i försök att nå whom-it-for-sure-concerns-gällande-proscenttrekk-och-fradrag på bägge sidor om gränsen. Jag är och jag finns, jag lever - redo och countdown för Alltinn, etat hit och verk dit. What so ever om än inte på plats. Som tröst i rådande rotröra landade ovanstående bild i mobilen för en stund sedan. Avsändare Dear Hunter och tacksamt försök till uppmuntran - hans bikkje Inka och Kaisa koser sig i sola mot hytteväggen, belägen i en dalgång ett par mil söder om Geilo. Och via fejan....när nätet är någorlunda i fas med satelliterna... tas del av statusuppdateringar hemma i Light Valley där folkens börjat ta fram krattorna...och satt fart på brandkåren som idag fick göra oplanerad utryckning hos gräsbrännarbekant. Dutti kIcka! Ellers learning by doing.

Avslutningsvis. Medan hemgång på 2,3 och/eller, 4 hjul eller räls/vingar i sällskap av The Frip Frogs nu beräknas till måndag efter påskhelgen, har en av mina bargäster påbörjat färden upp mot Kebnekaise. Mission - step by step rota rätt på rester av Herkules och finna kvarlevor från dom som gått in i väggen. För sista gången.

Taxi Makarouna

Sitter ute i solen - raggsocksmys och hytteverandakos omgiven av värmande solstrålar, takdropp och vårvindar friska. Försöker carpe punctum så gott det går, för enligt väderleksrapporten vankas både det ena och det andra inom de närmaste dygnen. Precis som vanligt alltså. Men whom är jag att complain. Skäms och jag gör det. Nere i ökenland har orkan och tyfoner ställt till det rätt rejält utmed kusten. "Baba" i nedanstående sms har fått mer jobb än förväntat med att reda ur rådande röra bland sönderblåsta parasoller och solmadrasser. Bland all bråte och högar av alger som vågorna vräkt i land står badhytten på sniskan. Men för det jobbet blir det inte mer flus i blomkålen är vanligt....

.

Jobbade kvällsskift i aquevit-fjös igår. På sniskan och lite mer därtill fanns gäster med gester varav en valde att ta vägen fram till bardisken via takåsarna. Men varför i jösse namn krångla till det. Det finns enklare sätt att närma sig en kvinna.....

Med tillit, ärlighet och respekt. Som exempel och service till mina icke svenskspråkiga vänner;



Got update Susah-report by the mobile desertline.  


"Aslam.mama.anika.baba.bah.flous.fakri.no.skol.louton.siniba.bon.lamisson.no.alouch.makarouna.fakri.yousef.tchess.chokron.anika.fakri¥ "


.....and replyed;


"mama.anika.labes.fi.norweige.behi.shamsa.fi.hytte.sabbato.capoutt.avril.taxi.makarouna.alouch.gelato.fakri.tu.me.manques.boussa.enti rohi!"


( is really thinking; "baba.bandito.mouch.normal.wallah.and.yes.the.title.of.my.forthcoming.book.of.my.exciting.life.will.be.taxi.makarouna.....;-)." )

Gräsbrand ?! You kidding me...

Bilden ovan togs i torsdags. Under parollen plötsligt så händer det, anlände våren om blott för några timmar. Solen värmde, snön smälte och satt med uppknäppt blus ute på tunet. Idag är det mestadels soldis, morgonen bjöd på lätt snöfall och -7. Mao myggfritt varvid rapporter som trillar in från andra sidan gränsen om stor fara för gräsbränder, känns en aning verklighetsfrämmande.....

Back to reality. Idag för ett år sedan styrde jag kosan härifrån, hem till Light Valley för en mycket snabb repack till ökenland den 8:e mars. Resväskorna var överfyllda med "nödkit" som överlämnades till Röda Korsets halvmåneförening hemma i Sousse där förnödenheter sorterades och fraktades över gränsen till behövande i Libyen. Mina svenska vänners generositet genererade även i att ett antal tunisier fick något varmt inombords. Och det är många som fortfarande behöver hjälp där nere. Fler än vad folk i gemene man haft kännedom om tidigare. Anar att mörkertalet i den för närvarande tillgängliga offentliga statistiken är stort. Försöker se det från den ljusa sidan och säger som min högt värderade Syster Yster i hembyn Zaghmar; "- Det finns alltid något man kan dela med sig av. Så länge det finns drickbart vatten, något att elda brödugnen med och oliver, finns hopp"

Vårväta

Lägger en i många avseende mycket känslomässig vårvåt helg till handlingarna. Var till civilisationen med Bozenka & Agga där vi möttes av kvittrande fåglar, droppande tak och byinnevånare som gick omkring med breda leenden  mot den värmande solen och tycktes inte nämnvärt bry sig att bli nedstänkta av förbipasserande bilar som forsade fram genom vattenpölarna. Efter en vecka med styv kulig kändes det underbart att flanera omkring med uppknäppt jacka i vindstilla läge. Besökte en bilverkstad som gav klartecken till Pärlan att droppa in när som helst behov uppstår. Tillbaks uppe på fjället kom besked att bekants dotter avlidit efter lång kamp mot leukemi. Cancer är helvetet på jorden för både de som drabbas och deras närstående. Been there, done that. Att "Gud tar de bästa först" är ingen tröst. Kort därpå började glädjetårar rinna. Tack vare streamad livesändning på nätet hurrades hemmalaget i bandy fram till seger mot ett lag från gnällbältet. Kumlabruttorna får faktiskt ursäkta men en comeback i elitserien är min hembygds ljusa dal värd flera gånger om. In real life dök gamla bekanta upp på fika i pörtet. Ett kärt återseende och på köpet en rejäl dos kunskap om hur på bästa sätt fånga och tillaga fjällripor. Engelska settern Inka hade gärna sett att husse & CO stannat till nästa helg då "hunn-ränn" Grand Prix går av stapeln här i spåren. En titt in våra respektive agendor och beslut togs om annat spår, annan tid och annan plats. Därefter togs shoes made for walking ut på uppfriskande promenad. Avslutade helgen med att byta vatten på bortresta roomate Vaijdas grönskande röda vårlök. Och för Fakeri & Yousefs framtida hälsas väl och ve i ökenland, sattes en offentlig Nej Tack-signatur mot exploatering av skiffergas, se infolänk nedan...i den finns videoklipp från Dailymotion på engelska.

http://adibs1.hautetfort.com/archive/2012/02/23/le-gaz-de-schiste-ou-le-suicide-collectif-programme-du-peupl.html

Lite yr at no

Står ute på brokvisten och kollar in flaggstängerna och sportlovsfirare som åker på höjd och längd. Borde gå ut på långprommis för att byta syre men är inte 100% kurant efter nästäppan och tre på rad helt sömnlösa nätter. Sånt sliter rätt rejält och var ju inte i form när jag kom heller. Är mer än yr i planeten men skam den som ger sig - det är ju så hälsosamt och stärkande i fjällen. Ny planlegging =  vänder gamla blad, kavlar upp ärmarna och tar nya tag om poolkanten...

Checkat yr dot no och enligt senaste vaervarsel har de hårda vindarna dragit iväg över till grenseland. På plussidan läggs två bofinkar som dök upp från tomma intet igår. Fågelkvitter är rätt ovanligt här uppe. På väg att signa in i helgen är ett par gamla bekanta jägare från fjolåret. Om de lyckas fånga någon fjällripa återstår att se. Har fri dag imorgon och ser fram emot att dra ner till "city" tillsammans med beloved Bozenka - en temperaturhöjare försedd med stort hjärta och plats för många härliga skratt. Ska jaga rätt på nya jobbardojjor och komplettera nödproviant ...till Pärlan som står stilla ute på tunet till dess att blidväder anländer och att de små frön, som likasinnad vänlig vän av Tunisien så framsynt såg till att leverera innan avfärden hit, ser nordlyset ur myllan... 

På nästa ukes planering står bland annat; ta verandasnö väck för att ge plats åt solstolar,  sätta ihop produktnyheter och artikel om pioner, tacka ja eller nej till uppdragsförfrågningar, samt resebokningar.  Om, när och i vilken ordning det blir Light Valley, Sousse, Warzawa, Lublin, Riga och Gotland, är i dagsläget ett oskrivet blad men känns betryggande att en pappersterapeut är inblandad. Klart är dock att de blad som nu växer på ökenterrassen kommer att bli ompysslade även kommande vecka. Och det känns bra. För den som vill ta sig en titt där finns ett ypperligt tillfälle genom att delta på Vinresan som anordnas av min vän Ante Eriksson innehavare av Anterra Vin i Stockholm.,  http://www.anterra.se  och skulle inte våren passa går det att åka dit med charter längre fram i år också. Just do it!

Ribbit brrr ribbit brrr...

Efter många om, x antal män och två kvinnor har jag landat uppe på Norges tak för lite uppfriskande "höghöjdsträning". Men att ta sig upp hit var lättare sagt än gjort. Redan på Gardemoens flygplats anade jag oråd när planet kanade in mot hangaren. Blev ombedda att gå försiktigt när vi skulle kliva av. I avvaktan på tåget mot Ringebu delades en bärs med ett par italienare som anlänt från Rom där det var trafikkaos pga snön. Tåget kom och gick på utsatt tid. Sjönk ner i den varma kupén och slumrade till ett par timmar. Väl framme på stationen möttes jag upp av två likasinnande - en efterlängtad reunion a la "Boschka boschka" och sen bar det iväg. Men inte så långt. Väderomslaget hade gjort vägarna såphala varvid den lilla japanska minibussen inte mäktade med att få fäste. Till slut gav vi upp och ringde till omtänksam vars innehav av bröytebil skulle ta oss på släp...

Men tji, det gick inte heller som planerat. Vi lämnade japanen nere i dalen och mitt bagage åkte upp på flaket. 10 meter framåt, 30 meter bakåt. 10 meter framåt, 30 meter bakåt osv. Sträckan som normalt tar ca 20 minuter blev 1,5 timme. Och under tiden satt vi fem pers i hytten och planerade vem som möjligtvis skulle kunna tänka sig ta emot oss för nattlogi...

Till slut fick vi fäste och segade oss upp på fjellet.  Blev varmt emottagen i gamla jobbarpörtet av kollegan Vaijda som hade ställt i ordning fika. Snacktrevlig natt blev morgon. Slog upp de blågrå och blickade ut på vacker vinterskrud. Pärlan? Jo, han är kvar och blir så fram till dess att våren...måhända även sommar... gör sitt antågande. Känns inte som om det är någon idé att planera mer en dag i taget nu. Erkännas bör att innan avfärd gjorde jag påsk. Tuppen sitter resklar med sikte på ökenland. Och där fryser folk. Kallaste vintern på mycket länge. Snö i bergen och i Sahara, även i närheten av byn Zaghmar där Fakeri & Yousefs farmor och farfar bor. En by är helt avskuren från omvärlden pga 1 meter snö. Helikoptrar har droppat 1,5 ton mat från luften. Gasen har tagit slut, inga transporter kan ta sig fram och leverera vare sig gasflaskor eller grillkol så att de kan sätta fart på värmande cous cousgrytor. Och att samla in torra kvistar för att få fart på brasorna är liksom inte en option eftersom allt brännbart är blött. Pratade med Fakeri idag, skickade iväg bidrag till förskolepeng och fick köldrapport i retur av mamman och pappan, varvid The Frip Frogs greppade nödläget direkt och försöker nu reda ut rådande trådröra..... "Ribbit brrr, ribbit brrr..."

"Annika, get your gun! "

"- Inga gamla leksaker till salu?

"- Nope, inga bilar eller brandbilar. Men Nitro Powder Solvent. Sånt har jag"


"- Va e de?

"- Rengöring för skjutvapen"


" - Kul e de ra?

"- Ingen aning, har bara lukta på korken"




http://www.shootersforum.com/tips-comments/55750-old-bottle-hoppes-nitro-solvent-gone-foul.html




Blast from the past -Klarinettolja någon?

Soprent - Salute!

Förrådsrapport;  step by step. Ivar ser ut att ha funnit sig tillrätta och kommer att husera där i avvaktan på nytt hem till våren. Julgranen? Åh nä, den är inte längre till salu. Har åkt ut i kylan där den hör hemma...tillsammans med grannens spark. Men en spark har jag kvar och den delar jag ut alldeles gratis till Italiens regering som skuldbelagt sina invånare för växande sopberg istället för att fixa till en fungerande sophantering. Något som nu EU-domstolen fastslagit är en kränkning av mänskliga rättigheter (se artikel i SVD).  Jag höjer grappan och utropar Salute!

I övrigt tycker jag det finns mycket bra, sevärt och gott i Italien. Varje region har sin charm. Har haft förmånen att resa omkring där i olika ärenden - tågluffat, gjort reportage, plockat svamp, mellanlandat och deltagit i olivoljans motsvarighet till Oscars galan - Ercole di Olivario. Fiiint värre var det, nya kunskaper och ett alla-sinnenas-minne för livet. Ett par veckors rundtur i bil på Sardinien inclusive, se tidigare blogginlägg "Tjuv är den som kommer över havet" från 2008. Bakgrundsbilden jag använder här i bloggmallen tog jag där, en bit nedåt på östkusten, inte långt ifrån där Berlusconi och Blair dansade tango i tanga ute på terrasserna. Nåväl, nu är det historia. Blickar in i framtiden och där en trädgårdsvän nu tar ett rejält kliv här i Light Valley i form av POMERANSHUSET . Knippen av lavendellikasinnade och cirkeln av små citroner gröngula är allt annat än sluten. En bra gissning är att den kommer vidga sig och de kommer göra soprent där inne i utbudet av varor rätt rejält. Primäröppning i April. Just do it!

R. I. P. Pörtet

‎"A-märkt" 
"Annikas Pörte...när jag jobbade i parken åt Fred och Roger hade jag den här lilla stugan som övernattningspörte. Bytte lås, fönster och knutbrädor. Målade rubbet, gjorde i ordning trädgårdsland, rabatter och en bred gångstig med gräsklipparen så att fler än jag skulle kunna ta sig fram till slänten vid stentrappen. Rensade upp vid strandkanten och botten från tusentals glasbitar och porslin. På den gamla goda tiden användes stugan till omklädningsrum för de som spelade på friluftteatern. Förmodligen även som krypin åt den som skötte båttrafiken över älven. När Mr Tupp tog över bad jag att, mot betalning, få vara kvar och fortsätta underhållet. Svaret uteblev helt och hållet. En liten tår bränner bakom ögonlocket varje gång jag ser förfallet."

Ovanstående text är kopierat från ett av mina inlägg i Facebook-gruppen Föreningarnas Park, som jag var med och startade i början av förra året tillsammans med Icka Cavallin m.fl.. Målsättningen var att få upp ögonen på folk här i bygden för vår vackra pärla Ljusdals Folkpark. Ropen skalla - parken åt alla! Personlig ambition i sammanhanget var att återigen - som högst tillfällig "husockupant" -  få möjlighet att erbjuda många frivilliga arbetstimmar och material för upprustning av Pörtet. Akut åtgärd var att få bort det stora lärkträdets nedersta tunga grenar som låg och tryckte på taket och den lilla skorstenen. Glädjande nog och efter många kvinnor, om och män, gick parken tillbaka till kommunens ägo. Sen hann det bli vinter och med den anlände "Berit" och "Dagmar"....

Mitt kära 

PÖRTE

*  någon gång på 1930-talet (?)

har lämnat mig och många
byggnadskulturhistoriskt intresserade vänner
i sorg och saknad

Ljusdal  Januari 2012

ANNIKA
__________

Slumra gott, Du kära boning
Hav tack för allt skydd Du gett
Jag skall i hjärtat bära
Ditt minne i rikt och stort
__________

Stormarna såg till att jordfästningen ägde rum direkt på plats. Alla som då var frånvarande och önskar hedra den bortgångne framgent,  rekommenderas att aldrig släppa skötsel och underhåll av Ljusdals Folkpark och dess byggnader vind för våg åt utomstående.

Drygt en dessi

Har nyss kommit hem från Jarse och tackar underbara Jennifer på Lill-Babs Caffär för lika underbar "färdkost" att ta med på tågresan. Innan dess klämde jag hennes utsökt goda och krämiga tomat- & basilikasoppa med Västerbottenost och fick sällskap vid bordet av Staffan Naturbruk, son och sambo. Dom erbjud mig plats i bil men det visade sig att det finns fler som har samma kondensproblem som Pärlan, varvid vi även delade tågkuppe hem.....

Borde väl egentligen tänka på figuren men hade avverkat en 3 km promenad strax innan så jag tyckte kaloriintaget gick jämnt upp med väderleken +-0. Dessutom plumsat omkring i en dryg dessi nysnö. Efter drygt halva sträckan inne på Järvzoo mörknade himlen och sen bara föll det, tätt tätt tätt...

...till fransosernas stora glädje. Och när mini-mysken visade sig och vargarna började leka med varandra var succén ett faktum...

Efter rundturen fick de tillfälle att ta sig en titt inne i Rovdjurscentret och hur det kan kännas när Nalle vill ha lift...

Ja, det var väl allt jag hade att säga idag. En helt vanlig söndag in The Land of Lill-Babs.....

( Special message to Camelia på Klippan;  tack för skjutsen  Du har en dessi cupcake att hämta!)

Knugen är väck!

On stage - Koloniluringen. Tänkte inte handla något men den här krabaten var svår att motstå. Han kommer att göra sig bra mot mot Falusvart kolonivägg året runt, varvid PPA - pris per användning  blir minimalt eftersom investeringen i slutänden blev blygsamma 0 kronor...... 

...jag bytte in honom mot en handväska och fick en kompott med ljuslyktor i härlig färgton på köpet. I ett av mina förra liv samlade jag på lyktor och diverse annat med för den delen. Precis som mina föräldrar gjort...

.

...och det har genererat i rätt bra koll på ting från olika tidsepoker, även gångbart pris för köp och sälj. I föräldrahemmet på Trädgårdsgatan fanns en förkärlek till trädgårdsskötsel, bärplockning, sportfiske, auktioner och - kungahuset. Helgens loppis-hit blev just samlartallrikarna. Inte i pris men mentalt. Tvekade att ta med dom eftersom tallrikar knappt omsätts nuförtiden. Speciellt inte med de här motiven. Döm om min förvåning och har nog skrivit loppishistoria - dom såldes innan vi ens hade öppnat!!! Gillar att kungahuset varit den främsta reklampelaren för Sverige i modern tid. Men nu är han alltså väck. Och jag har inte ett dugg dåligt samvete för det....

....ej heller att bokstavsklotsar hamnat i ett hem där pedagogiska leksaker prioriteras. Det känns bra. En del fasttigmanssilver putsas nu av bekanta som tidigare gjort sig av med sitt ärvda. Känns ännu bättre. X antal obekanta har placerat dukar på sina bord, satt i nya blixtlås, läser rader jag redan läst och lyssnar till musik som inte längre är ljuv i mina öron. Känns underbart. Och har en stark känsla av att mamma skulle glädja sig åt att Brf:s uthyrningslägenhet försetts med några av hennes vävda löpare, att barn som vistas tillfälligt på Kvinnojouren kan skapa med virknål och garner under tiden deras egen mamma trasslar ut sina mentala härvor, och att syster-yster i ökenlandsbyn Zaghmar kommer lägga handen på mormors vävsked. Sist men inte minst - att Fakeri & Yousef inte på något sätt kommer att gå lottlösa ur det hele... 

....men mycket av handens hantverk, tillhörande utrustning och tillbehör kommer alltid på något sätt att finnas kvar. Vart,  när och hur förblir i skrivande stund obesvarad fråga. Ska ju ha och göra något som pensionär året runt. På tal om den tidningen. En som medverkat där så länge jag kan minnas är bygdens dotter. Surfade in på sajten och vad skådar mina blågrå iris. "På grund av varubrist är butiken tyvärr stängd tillsvidare". Men Hallååååå Barbro. Nästa gång du dyker upp på kolonin fäller jag krokben utanför staketet - signa in och gör färdigt ditt överkast!!

Camelia på Klippan är försedd med insikt och klar tanke - "Större typ av bil på nästa resa. Eller container". Funderar starkt på uthyrning; "Jag dukar ditt bord", "Sätt guldant på tillvaron", "Mormors spetsar", eller nåt i den stilen. Köpa husbil och nomad look a like åka inom/utomlands och riken runt. Sätter ambulerande attributör med finns-något-för-alla rekvisita på visitkortet. Med tillägg inspicient - fotandes presumtiva inspelningsplatser åt filmbolag; "-Aaamerrrrrrka here I come..."

.

...ungefär som Pappas faster Stina på den tiden det begav sig då hon lämnade potatisupptagning i Kilbo och gick ombord på Swedish American Liners M/S Kungsholm och M/S Gripsholm för att söka lyckan over there. Åkte mellan världskrigen, for hem,tillbaka och hem. Av fotoalbumen att döma levde hon ett bra liv, hade många vänner som hon reste omkring med till olika spännande platser. Snirklig skrivstil bakom varje foto berättar om Washington och Hollywood. Om jag fattat det hela rätt arbetade hon som husa eller kammarjungru åt Mr E.A. Stuart, dåvarande ägare till mjölkfarmen Carnation Farm med innovationen Condensed Milk - mjölkpulver. Sedermera bildades Nestlé som sålde den stora egendomen till en stiftelse vars verksamhet idag bedriver Camp Korey. Klicka på länken så får ni se lite glimtar av vad Stina varit med om, och om Campen....

Caranation Farm

Camp Korey

Funderar starkt på att åka dit och söka rätt på den yngre generationen av Stuart och överlämna fotoalbumen till gårdens museum. Med Nestlé, en researrangör och ett kryssningsrederi som tilltänkta sponsorer. Men innan dess bjuda in mina kvarvarande äldre släktingar här till ett rundabordssamtal med förhoppning att de vid åsynen av Stinas grejer kan plocka fram ur minnet de pusselbitar jag nu saknar. Det blir startskottet för vad jag ämnar att sätta på pränt - en dokumentationsblogg om Stina, eller rättare sagt Christina som var hennes namn. Önskar att jag kunde ha henne vid min sida nu. Liksom mig var hon ogift utan barn och med en nyfikenhet som hette duga. Vi skulle samtala om våra respektive reseäventyr, och måhända även jämföra granntuppen i mitt ökenland med "Den japanska tuppen i Stuarts front hall, 12 år gammal å en stjärt ungefär 3 yard lång". Som barn gillade jag att plocka utsökt goda krusbär i hennes trädgård belägen på gångavstånd från där jag bor nu. Ska ta mig en promenad dit till våren och se om några buskar tinar fram under snön. Och om de gör det, knacka på och be att få ta ett skott. Tar nu med mig albumet ner i sänghalmen och förundras över att först idag, fyra sekel efter hennes bortgång, förstår jag varför jag alltid sneglat på den lilla gräddkannan i vitrinskåpet. Ta en närmare titt på sängkammarfotot i collaget här ovan! Till vänster om blomvasen på den vita byrån....