tisdag 31 januari 2012

Soprent - Salute!


Förrådsrapport;  step by step. Ivar ser ut att ha funnit sig tillrätta och kommer att husera där i avvaktan på nytt hem till våren. Julgranen? Åh nä, den är inte längre till salu. Har åkt ut i kylan där den hör hemma...tillsammans med grannens spark. Men en spark har jag kvar och den delar jag ut alldeles gratis till Italiens regering som skuldbelagt sina invånare för växande sopberg istället för att fixa till en fungerande sophantering. Något som nu EU-domstolen fastslagit är en kränkning av mänskliga rättigheter (se artikel i SVD).  Jag höjer grappan och utropar Salute!





I övrigt tycker jag det finns mycket bra, sevärt och gott i Italien. Varje region har sin charm. Har haft förmånen att resa omkring där i olika ärenden - tågluffat, gjort reportage, plockat svamp, mellanlandat och deltagit i olivoljans motsvarighet till Oscars galan - Ercole di Olivario. Fiiint värre var det, nya kunskaper och ett alla-sinnenas-minne för livet. Ett par veckors rundtur i bil på Sardinien inclusive, se tidigare blogginlägg "Tjuv är den som kommer över havet" från 2008. Bakgrundsbilden jag använder här i bloggmallen tog jag där, en bit nedåt på östkusten, inte långt ifrån där Berlusconi och Blair dansade tango i tanga ute på terrasserna. Nåväl, nu är det historia. Blickar in i framtiden och där en trädgårdsvän nu tar ett rejält kliv här i Light Valley i form av POMERANSHUSET . Knippen av lavendellikasinnade och cirkeln av små citroner gröngula är allt annat än sluten. En bra gissning är att den kommer vidga sig och de kommer göra soprent där inne i utbudet av varor rätt rejält. Primäröppning i April. Just do it!





måndag 30 januari 2012

R. I. P. Pörtet

"A-märkt" 
"Annikas Pörte...när jag jobbade i parken åt Fred och Roger hade jag den här lilla stugan som övernattningspörte. Bytte lås, fönster och knutbrädor. Målade rubbet, gjorde i ordning trädgårdsland, rabatter och en bred gångstig med gräsklipparen så att fler än jag skulle kunna ta sig fram till slänten vid stentrappen. Rensade upp vid strandkanten och botten från tusentals glasbitar och porslin. På den gamla goda tiden användes stugan till omklädningsrum för de som spelade på friluftteatern. Förmodligen även som krypin åt den som skötte båttrafiken över älven. När Mr Tupp tog över bad jag att, mot betalning, få vara kvar och fortsätta underhållet. Svaret uteblev helt och hållet. En liten tår bränner bakom ögonlocket varje gång jag ser förfallet."






Ovanstående text är kopierat från ett av mina inlägg i Facebook-gruppen Föreningarnas Park, som jag var med och startade i början av förra året tillsammans med Icka Cavallin m.fl.. Målsättningen var att få upp ögonen på folk här i bygden för vår vackra pärla Ljusdals Folkpark. Ropen skalla - parken åt alla! Personlig ambition i sammanhanget var att återigen - som högst tillfällig "husockupant" -  få möjlighet att erbjuda många frivilliga arbetstimmar och material för upprustning av Pörtet. Akut åtgärd var att få bort det stora lärkträdets nedersta tunga grenar som låg och tryckte på taket och den lilla skorstenen. Glädjande nog och efter många kvinnor, om och män, gick parken tillbaka till kommunens ägo. Sen hann det bli vinter och med den anlände "Berit" och "Dagmar"....



Mitt kära 
PÖRTE
*  någon gång på 1930-talet (?)
har lämnat mig och många
byggnadskulturhistoriskt intresserade vänner
i sorg och saknad

Ljusdal  Januari 2012
ANNIKA
__________

Slumra gott, Du kära boning
Hav tack för allt skydd Du gett
Jag skall i hjärtat bära
Ditt minne i rikt och stort
__________

Stormarna såg till att jordfästningen ägde rum direkt på plats. Alla som då var frånvarande och önskar hedra den bortgångne framgent,  rekommenderas att aldrig släppa skötsel och underhåll av Ljusdals Folkpark och dess byggnader vind för våg åt utomstående.


söndag 22 januari 2012

Drygt en dessi

Har nyss kommit hem från Jarse och tackar underbara Jennifer på Lill-Babs Caffär för lika underbar "färdkost" att ta med på tågresan. Innan dess klämde jag hennes utsökt goda och krämiga tomat- & basilikasoppa med Västerbottenost och fick sällskap vid bordet av Staffan Naturbruk, son och sambo. Dom erbjud mig plats i bil men det visade sig att det finns fler som har samma kondensproblem som Pärlan, varvid vi även delade tågkuppe hem.....




Borde väl egentligen tänka på figuren men hade avverkat en 3 km promenad strax innan så jag tyckte kaloriintaget gick jämnt upp med väderleken +-0. Dessutom plumsat omkring i en dryg dessi nysnö. Efter drygt halva sträckan inne på Järvzoo mörknade himlen och sen bara föll det, tätt tätt tätt...



...till fransosernas stora glädje. Och när mini-mysken visade sig och vargarna började leka med varandra var succén ett faktum...





Efter rundturen fick de tillfälle att ta sig en titt inne i Rovdjurscentret och hur det kan kännas när Nalle vill ha lift...




Ja, det var väl allt jag hade att säga idag. En helt vanlig söndag in The Land of Lill-Babs.....



( Special message to Camelia på Klippan;  tack för skjutsen  Du har en dessi cupcake att hämta!)

tisdag 17 januari 2012

Knugen är väck!



On stage - Koloniluringen. Tänkte inte handla något men den här krabaten var svår att motstå. Han kommer att göra sig bra mot mot Falusvart kolonivägg året runt, varvid PPA - pris per användning  blir minimalt eftersom investeringen i slutänden blev blygsamma 0 kronor...... 


...jag bytte in honom mot en handväska och fick en kompott med ljuslyktor i härlig färgton på köpet. I ett av mina förra liv samlade jag på lyktor och diverse annat med för den delen. Precis som mina föräldrar gjort...


.

...och det har genererat i rätt bra koll på ting från olika tidsepoker, även gångbart pris för köp och sälj. I föräldrahemmet på Trädgårdsgatan fanns en förkärlek till trädgårdsskötsel, bärplockning, sportfiske, auktioner och - kungahuset. Helgens loppis-hit blev just samlartallrikarna. Inte i pris men mentalt. Tvekade att ta med dom eftersom tallrikar knappt omsätts nuförtiden. Speciellt inte med de här motiven. Döm om min förvåning och har nog skrivit loppishistoria - dom såldes innan vi ens hade öppnat!!! Gillar att kungahuset varit den främsta reklampelaren för Sverige i modern tid. Men nu är han alltså väck. Och jag har inte ett dugg dåligt samvete för det....




....ej heller att bokstavsklotsar hamnat i ett hem där pedagogiska leksaker prioriteras. Det känns bra. En del fasttigmanssilver putsas nu av bekanta som tidigare gjort sig av med sitt ärvda. Känns ännu bättre. X antal obekanta har placerat dukar på sina bord, satt i nya blixtlås, läser rader jag redan läst och lyssnar till musik som inte längre är ljuv i mina öron. Känns underbart. Och har en stark känsla av att mamma skulle glädja sig åt att Brf:s uthyrningslägenhet försetts med några av hennes vävda löpare, att barn som vistas tillfälligt på Kvinnojouren kan skapa med virknål och garner under tiden deras egen mamma trasslar ut sina mentala härvor, och att syster-yster i ökenlandsbyn Zaghmar kommer lägga handen på mormors vävsked. Sist men inte minst - att Fakeri & Yousef inte på något sätt kommer att gå lottlösa ur det hele... 




....men mycket av handens hantverk, tillhörande utrustning och tillbehör kommer alltid på något sätt att finnas kvar. Vart,  när och hur förblir i skrivande stund obesvarad fråga. Ska ju ha och göra något som pensionär året runt. På tal om den tidningen. En som medverkat där så länge jag kan minnas är bygdens dotter. Surfade in på sajten och vad skådar mina blågrå iris. "På grund av varubrist är butiken tyvärr stängd tillsvidare". Men Hallååååå Barbro. Nästa gång du dyker upp på kolonin fäller jag krokben utanför staketet - signa in och gör färdigt ditt överkast!!




Camelia på Klippan är försedd med insikt och klar tanke - "Större typ av bil på nästa resa. Eller container". Funderar starkt på uthyrning; "Jag dukar ditt bord", "Sätt guldant på tillvaron", "Mormors spetsar", eller nåt i den stilen. Köpa husbil och nomad look a like åka inom/utomlands och riken runt. Sätter ambulerande attributör med finns-något-för-alla rekvisita på visitkortet. Med tillägg inspicient - fotandes presumtiva inspelningsplatser åt filmbolag; "-Aaamerrrrrrka here I come..."



.
...ungefär som Pappas faster Stina på den tiden det begav sig då hon lämnade potatisupptagning i Kilbo och gick ombord på Swedish American Liners M/S Kungsholm och M/S Gripsholm för att söka lyckan over there. Åkte mellan världskrigen, for hem,tillbaka och hem. Av fotoalbumen att döma levde hon ett bra liv, hade många vänner som hon reste omkring med till olika spännande platser. Snirklig skrivstil bakom varje foto berättar om Washington och Hollywood. Om jag fattat det hela rätt arbetade hon som husa eller kammarjungru åt Mr E.A. Stuart, dåvarande ägare till mjölkfarmen Carnation Farm med innovationen Condensed Milk - mjölkpulver. Sedermera bildades Nestlé som sålde den stora egendomen till en stiftelse vars verksamhet idag bedriver Camp Korey. Klicka på länken så får ni se lite glimtar av vad Stina varit med om, och om Campen....



Funderar starkt på att åka dit och söka rätt på den yngre generationen av Stuart och överlämna fotoalbumen till gårdens museum. Med Nestlé, en researrangör och ett kryssningsrederi som tilltänkta sponsorer. Men innan dess bjuda in mina kvarvarande äldre släktingar här till ett rundabordssamtal med förhoppning att de vid åsynen av Stinas grejer kan plocka fram ur minnet de pusselbitar jag nu saknar. Det blir startskottet för vad jag ämnar att sätta på pränt - en dokumentationsblogg om Stina, eller rättare sagt Christina som var hennes namn. Önskar att jag kunde ha henne vid min sida nu. Liksom mig var hon ogift utan barn och med en nyfikenhet som hette duga. Vi skulle samtala om våra respektive reseäventyr, och måhända även jämföra granntuppen i mitt ökenland med "Den japanska tuppen i Stuarts front hall, 12 år gammal å en stjärt ungefär 3 yard lång". Som barn gillade jag att plocka utsökt goda krusbär i hennes trädgård belägen på gångavstånd från där jag bor nu. Ska ta mig en promenad dit till våren och se om några buskar tinar fram under snön. Och om de gör det, knacka på och be att få ta ett skott. Tar nu med mig albumet ner i sänghalmen och förundras över att först idag, fyra sekel efter hennes bortgång, förstår jag varför jag alltid sneglat på den lilla gräddkannan i vitrinskåpet. Ta en närmare titt på sängkammarfotot i collaget här ovan! Till vänster om blomvasen på den vita byrån....  


fredag 6 januari 2012

Unplugged i Harsa

Plötsligt så händer det....blev idag en påminnelse om att vara extra vaksam att kolla tjocklek på isarna just nu. Även en påminnelse för de som är utrustad med bandvagn att inte köra unplugged  För när som helst kan behov av floating uppstå vilket en f.d. arbetskamrat fick erfara idag.....



 I övrigt så var det riktigt med flyt hela dagen idag. Extra kul var det att få hälsa Merhaba fi Harsa till gruppen med fransoser eftersom det visade sig att två av dem är tunisier - Sousse mötte Zaghouan, typ  och vi hade en lång och givande dialog om ditt och datt. Efter en härlig tur med hundspann i gnistrande solsken var det dags för skoter och tramp med snöskor....


Under tiden bärgades vagnen vilket visade sig inte vara det lättaste eftersom isen hade blivit seg som kola vid vaken och vek sig under den 5 ton tunga tyngden. Och med så lågt vattendjup och sörja inunder sög det fast riktigt ordentligt. Även om erforderliga pluggar suttit i hade den nog inte flutit alls.   9 timmar senare rullade bärgningsbilen hemöver och den skjutsen har jag Grubb att tacka för. I morgon bär det iväg till Järvzoo igen. Lunch ute på isen och därefter angling. Resten av kvällen kommer att tillbringas åt floating  i badkaret. Au revoir.
.