Vill inte julgran...

var ner till stranden igår men badade inte. Är blekare nu än när jag kom hit för tre veckor sedan. Ska väl ha något att se fram emot till nästa år också. Tittar på vänners utlagda adventspynt (?) på fejan o tänker "vill inte julgran" men har besvarat ett julgransmail från Frankrike med  "Oui, vill jättegärna". Lär bli en hel del Light Valley kring jul och nyår...den södra förorten inclusive. Nu ska jag gå och kräkas och gråta några skvättar. Varje take off härifrån är ångestladdad, å andra sidan är det en dag närmare nästa landning. Och en mellanlandning i Rom innebär ju alltid gott kaffe. Hoppas Pärlan står kvar - orörd - där jag lämnade den - och startar - på torsdag kväll så jag tar mig upp till julgranarna på kalfjället. Sen blir det nog rena rama julkulerallyt fram till Lucia. Tackar Mosen med fru Samira för trevlig lunch och hjälpsamme Mourad på Orange TN som bidragit till att dessa rader överhuvudtaget gick att publicera idag- Höres o störes...

Mitt lilla träd

Tittar på vajande cypresser och mörka moln som tornar upp i fjärran. Drar nog ihop sig till litet oväder. Lika bra att plocka av oliverna innan blåsten tar dem, eller att grannens Svanslös spatserar förbi på terrasskanten och river ner dom av bara farten. Är så förtjust i mitt lilla träd...

Minns som det var igår, dagen i juni 2009 då den lilla ca 50 cm höga plantan sattes. Och första skörden glömmer jag aldrig. Nu har det vuxit mig rejält över huvudet. Är i runda slängar dryga två meter högt. Det borde få lite större plats runt fötterna. Är så förtjust i mitt lilla träd...

Till Stefan

För 3 resp. 30 år sedan. Som om det varit igår....

End of beginning

Since all good things must come to an end, effected from today it did. Neither all of a sudden, nor unexpected. We just didn´t realise that it wasn´t the end of the beginning of something new. Times goes by and during this years we didn´t waste it. And a rose is just a rose...

Hallström&Nisses, Folke och Jag

Tegel - sand, vatten, lera och eld. Naturens eget material när det är som bäst tillika det som byggnadsfirman Hallström&Nisses valde för 50 år sedan när de uppförde flerbostadshuset där jag häckar mellan varven. Det mesta av originalinredningen finns kvar. Och det håller och kommer hålla i många år till eftersom det på den gamla goda tiden tillverkades för att hålla livet ut. Förnärvarande går jag kräftgång ute på den smala balkongen, kryssar mellan glaspartier, aluminiumprofiler och en samling kuriosa från några av jordklotets runda hörn och tidspoker....

Till saken hör att ett av de andra husen i kvarteret har beslutat att bygga ut sina befintliga balkonger ett par meter med stora glaskassetter uppifrån och ned. Det har medfört att de som redan tidigare kostat på att glasa in nu måste avyttra sina skjutpartier. Och det illa kvickt. Och jäpp - jag hakade på direkt och har nu med väldigt omtänksam och praktiskt lagd bekant, flyttat över materialet till mitt pörte. I runda slängar ett undvikande att göra av med drygt 10 papp genom att köpa sprillans nytt. Förmodligen en sudd till också eftersom två breda persienner och en grön filtmatta ingick i köpet...

Syrenlila och gräsgrönt är inte en kulörkombination jag vanligtvis skulle välja och ihop med allt övrigt som mestadels går i industribetong-grått, svart, vitt och ejpålängeputsade-kopparbunkar och Höganäsbrunt, får nålfiltmattan ses som en högst tillfällig om än praktisk installation. Ungefär som gamla mors gamla Singer  som för länge sedan trampat färdigt. Men på compact balcony blir maskinbordets smala skiva perfekt mellan de två 70-talsstolarna i teak. Det svarta järnunderredet gillas nog av befintlig mosaikstol köpt i 08:a på Söders Ringväg. Den hängande "korgen" - ett reseminne från reseledarutbildningen på  80-talets Mallis när jag gav en mycket enträgen mallorcin "korgen", får hänga med ett tag till. Har en ambition att detta inklusive en del pryttlar med lokal affections även kan falla presumtiv hyresgäst i smaken...

I övrigt är jag livet oerhört tacksam. Bland sorg och saknad av god vän som hastigt gick bort nyligen, och grannen Mary som somnat in för gott sittandes vid sitt köksbord, gläds jag åt annan bekant som efter drygt ett halvår har kommit upp från stillasittandes till på fötter igen, bokstavligt talat. Det har varit en sommar som gjort rejäla avtryck i mitt innersta. Drygt två känslomässigt starka månader där alla sinnen har satts på prov i de nordiska sommarkvällarnas ljus. Med några få, och mycket trevliga och kul undantag, har jag medvetet valt att tillbringa dom på solokvist i hemmets lugna vrå. Allt i syfte att bara vara, vila hjärnan en smula, sortera, studera och omprioritera en del saker. Och göra mig av med saker! Inte långt kvar till jul, plastgran Någon? Men innan kulorna tas fram ska Greta ut på tur, gnussa sadel i långt motlut och medlut hem till tuppen Folke. Det var nämligen lite för mycket kackel på gården sist vi träffades att våra respektive röster knappt hördes...

Även om det luktar höst och augustidimmorna börjat tätna finns mycket kvar att njuta av. Min trädgård har växt mig över huvudet flera gånger om. Färgprakt och dofter från pioner, rosor och liljor är obetalbart. I år är det verkligen bärens år. Buskarnas grenar är tunga av klasar. Hallon till frukost och middag., krusbär väntar på att bli kompott och marmelad, svatra vinbär till juice...

Kanoten har på kort tid nått all time high när det gäller PPA pris per användning. Helt underbart att glida fram i sakta mak på älven mot sjön via ån...

Påbörjar första av tre återstående veckor på sommarvicket som Norwegian customer service technical support, ett jobb som ger ökad insikt i och kunskap om hur pass mångfacetterade norska dialekter kan vara. Sen får vi te, sa Lipton...vad som händer, vart vingarna bär efter den 31:a och vilket språk som kommer att vara användbart. Boscka Bozenka var väldigt bestämd i sin åsikt per telefon idag om vartåt det borde luta. om hon får bestämma, vilket hon inte gör. En sak är i alla fall säker, eller rättare sagt två; prognosen har kommit, nu mangles definitiva besked från svenskt verk och etaten i grenseland. Efter gör om gör rätt har inget nytt anlänt, en huvudbry som läggs i mappen berg-och dalbana rapporten. Fram till dess dimper det nog ner prognos om väder också, om än att den nog förmodligen inte stämmer den här gången heller. Vare sig man är och/eller använder yr i Norge, Sverige eller i ökenland.

Kufen, Kaj och Kockum

Det bör sägas först som sist. Jag gillar 08:a....

Av flera anledningar har jag inte varit inne i city på drygt tre år. Det var i allra högsta grad på tiden för ett reunion med både folk och fä. Signade in hos likasinnad på Hallandsgatan där det bjöds på allehanda delikatesser och gratis underhållning genom köksfönstret. Vad respektive balkonggranne mittemot ägnade fredagkvällen åt låter vi vara osagt. Deras nickname måhända ger en ledtråd; Kufen, Tjocka rökande paret, Bögen, Blottaren, Idrottaren och Partybrudarna....

Lördagen bjöd på uppehållsväder. Packade ryggor och lunkade genom Söder till Tanto Norra Koloniträdgårdsförening där vi pysslade om blommor och  blader, grillade korv, drack vin och njöt av varats tillstånd. Och tog mängder av bilder förstås. Sveriges främsta författare av trädgårdslitteratur i modern tid, var i full färd med att skörda koreansk sallad och trädgårdssyra. Hon såg till att jag fick med mig en Gråmynta och en Norrlandslök hem. Den senare är steril och har gett mången trädgårdsentusiast huvudbry om dess ursprung. Ska bli intressant att se huruvida den trivs här i Light Valley...

Dag blev sen eftermiddag och vi vandrade vidare i lunden utmed Årstaviken och tog ett kort ölstopp på Skrovets lilla veranda. Kvällen ägnades åt Street Food-festival på www.hoskaj.se där vi bestämt träff med Ante på www.anterra.se och gjorde nya bekantskaper medan gamla bekanta anlände och slog följe vid bordet. Tre vinsorter, tre maträtter och tre timmar senare nannades kuddarna... 

Söndagens inplanerade båttur till Fjäderholmarna ställdes in på grund av vädret. Rökta räkor kommer nämligen mer till sin rätt när de är torra. Packade ihop och styrde kosan hemåt. Valde gamla Uppsala vägen istället för E4:an. Stannade till vid några loppisskyltar och gjorde ett par 5 kronors fynd - en rödvit emaljerade tallrik i skick som ny från Kockums och ett handdrejat krus av Arne Säfström. X antal gamla och numera nedlagda bensinmackar passerade revy. Svängde in på en grusväg bakom en kyrka . I ett uthus var två yngre tjejer i färd med att packa ihop sina loppisprylar för dagen. Och glada blev dom att bli av med en glasskål. Rapsfälten vid ladorna strax norr om Månkarbo lyste lika gula som den gamla art deco skålen från anrika glasbruket Bohemia grön. Rattade ut från gårdsplanen och en mintfärgad PV Duett 544  passerade Pärlans grill. Scenen var som tagen ur filmen Änglagård. 

Kastrullresa i raggaridyllen

Sitter och småler åt kvällsblaskans rubriksättning av Jerkas premiärgigg nästgårds. "...får en extra kick i raggaridyllen". Tja, det kan också vara ett sätt att se på Light Valley Södra, dvs Järvsö där det för övrigt varit fullt med krängande knallar och fullständigt byst av nostalgitrippar hela helgen. Och inte bara där. In The Land of Lill-Babs duggar loppisskyltar tätt överallt i Juli månad...

Vi kolonister körde Öppet Hus & Backluckeloppis på lördagen. Med tanke på konkurrensen från övriga loppisar får vi vara nöjda med antal besökare. Det finns alltid en köpare, det gäller bara att träffas. Många ville köpa farmor och farfars gamla träbord. Men nääe, not for sale!...

Precis som vanligt såldes det oväntade och inte det jag hoppats på, men är nöjd med utfallet eftersom jag inte hade så mycket kvalitetsprylar att erbjuda, med undantag av golfsetet som fortfarande är kvar för 350kr om någon är intresserad. Det fanns det däremot på ett par bord mitt emot. En hylla till koloniväggen på inglasade verandan, en stor hög ljusstake får i mån av bagageplats hänga med till ökenland, samt en glasskål av känd design för ynka 5 kr...

Lite, eller rättare sagt mycket, dyrare blev det under söndagen då jag hämtade upp Camelia på Klippan och satte fart mot Fala för ett typ "kvitt-kvitt-kommer-aldrig-igen" skobyte. Till saken hör en begynnande halkus valkus varvid jag drar mig för att gå in sprillans nya skor. Tack vare fejans köp- och sälj grupper går det att hitta knappt använda men ingådda kvalitetsskor av skinn i skick som nya för en tiondel av nypriset. Och sälja sina egna "hyllvärmare" till bra pris också. Dagens mellanskillnad plus ett par hundra till gick helt oplanerat åt på en bråkdel av en sekund. För under parollen plötsligt hände det när vi tog en sväng på byns största loppis, drogs mina irisar till konstglas av känt fabrikat. Retrodesign a la 50-tal. Alla tre i syfte att avyttra med god vinstmarginal vid senare tillfälle...

Tackar mina antikvitetsintresserade föräldrar postumt. Toppar med en av mina före detta chefer tillika innehavare av en av landets mest välrennomerade auktionsbyråer. Inte minst dennes medhjälpare som jag träffar kontinuerligt för att dryfta varats tillstånd...och silverstämplar. Ingen kunskap är för tung att bära. Det gäller i allra högsta grad antikt & slikt, nött & stött, allmoge, art deco och jugend. Blev ståendes framför ett bord vars försäljare jämförelsevis hör till det yngre gardet. Tar upp fatet och drar fingret utmed kanten i jakt på erforderlig stämpel varvid hon utbrister;
"-DET DÄR är det många som tittat på"
"-Nöjer mig inte med att titta. Varsego jämna riksdaler". ...

Tre Selma Lagerlöf senare och dök ner i grässvålen under ett annat bord. Lite av halleluja-dudanemej-känsla vid åsynen av en halvliters emaljerad gjutjärnsgryta med hällpip. Vänder mig mot försäljaren a la nostalgiraritetspecialist som sett att jag granskat stötskadorna, alla och noggrannt;
"- Öh, hörru...saknas prislapp, gratis?
"-Tänkt 300. Määän vi säger väl 30".....

På pluskontot under dagens rundtur läggs alla möten med bekanta, semesterfirande hemvändare,  mer eller mindre kända åter- och nybrukare. Möten som kanske inte alls skulle blivit av om inte vädret hade varit, eller om inte kolonistugan funnits. Hälsingegårdarna är nu medtagna på UNESCOs världsarvslista. På den kommer inte mitt pörte att hamna. Erkänner att tanken har funnits till och från men nääee, inte i år heller. Not for sale!...

Short Blommiga Hinkar-story

Midsommarhelgen blev som ett gigantiskt kinderägg på rull genom hälsingebygderna. Började redan i Färila på torsdagen. Mitt i ostkake-shoppingen kom ett besked via mobilen om ett sommarlångt semvik med start direkt efter helgen. Greit. Ett stenkast från kolonin, tvärs över Lake Church...

Äntrade en buss på midsommarafton med ett 35-tal förväntansfulla gamla bekanta och satte fart mot Hagmyrens travbana i Glada Hudik. Strålande solsken, smaskade på rosa och blå sockervadd...

Hamnade på festligheter i barndomskvarteren. Mat och prat och allmän tjolahopp. Drog när det var som bäst. Rullade på "Greta" genom en sommarfager köping och tog sju rundor bland doftande blommor innan det var dags att nanna kudden...

Upp i ottan och en tur till Söderhamn blev det på midsommardagen. Mokba´s telningar har vuxit i kapp och bestämt sig för själva se om jorden verkligen är platt eller rund. Väl nere gavs olika besked om varats tillstånd. Den äldsta sa inte så mycket alls. Men kalvade ur sig desto mer bakom hangarknuten och missade att se när övriga flyggäster tog chansen att lattja omkring i det blå...

Bakom en annan husknut har det hänt en hel del sedan sist jag var där. Och det var alldeles för länge sedan. På annandag midsommar gavs tillfälle att styra kosan mot Delsbo och Bjuråker. Camelia på Klippan´s barnbarn Elektrified utlovades ett dopp i Dellensjöarna varvid ett stopp gjorde i Blodmyraviken...

Hink 1 - "Sjuttisju , sjuttisju vart har du tagit vägen nu". Margot började närma sig de 40. Drejskivan snurrade i allt snabbare takt. Lera bankades, knådades, formades och lades ring-på-ring.. medan vi åkte varv-på-varv i Light Valley och Delsbo...

Hink 2 - Margot fyllde 40 på Kreta med oss i släptåg. En resa... och två servitörer senare... checkade vi in moster´s ateljé i 08:a. Jobbade på Energiverket resp. Blackeberg. Bytte till större pörte i Alvik, hyrde TV från Thorn och tog ner "Knubbe". Raggade runt med Burken och Jörgen. Lumpen och Grease gick på bio. Tärningar hängandes på backspegeln, och tröjor med the american flag som motiv .- papporna Progg-Sune och Trädgårds-Sven gick i taket. Vi skiftade till Gul&Blå, Fruit de Loom och träskor från Knulp på Drottninggatan. Köpte dammsugare, och kaninpälsar....

Hink 3 - Ny resa. Till Åland. Mariehamns hamn var nog det (enda) vi såg. Ny resa. Denna gång med tåg. Och utan Margot som knådade vidare bland blommor och debatter. Men samma servitörer...som rann ut i Medelhavssanden när vi mötte Lassie... på svensk mark där "Knubbe" så småningom gav upp. Rasade på Österbacks loges parkering. Och jag med. Återvände från 08:a och gick ned 12 kilo.

Vi har mistat gemensamma nära och kära. R.I.P. Stefan, Yngve, Mastorakis, mamma, pappa och alla andra. Ni fattas oss. Nu närmar både Sune och Margot sig 75. Love you both och blommiga hinkar. Always...

Back to my roots

Vicken vecka! ...
Signade in i Light Valley när växtkraften i koloniträdgården är som bäst. Det växer så det knakar, en dessi på ett par dagar faktiskt. Är salig av lyckorus efter ett par härliga kvällar med mat&prat, varav en vid en stenhäll där jag badade som barn. Slängde in ett par rader om önskelåt till lokalradion - och vann - en kasse med suveränt goda bröd av olika sorter från ett av de lokala bagerierna. Vad jag svamlade om i luren när reportern ringde upp och la ut mig i direktsändning, har jag ingen aning. Skyndade vidare och fyndade för en spottstyver i de lokala köp- och säljgrupperna på fejan. I undergruppen Bortskänkes la jag ut en blänkare om gratis kulturväxter varvid sju personer raskt stegade in på kolonin med kassar, hinkar och släpvagn. Helt suveränt. Delad glädje, dubbel glädje... 

.

Alla klagar på vädret. Jag njuter i fulla drag. Hög, klar, frisk luft varvat med sol och många småskurar är perfekt för ogräsgallring. Det går nämligen mycket lättare att dra upp rötter när det vått i backen. Rätt blött blev det bokstavligt talat på mer än ett sätt i lördags...

Cruisingen i Light Valley drar massor av folk från när och fjärran till bygden. I princip varje kotte kommer fram ur stock och sten för att vara med om en nostalgitripp som heter duga. Fick tillfälle att uppleva gamla raggarminnen från passagerarsätet istället för på trottoaren. Ryste av välbehag av V8:ans muller och att åka nedcabbat. Innan kvällen avslutades på krogen gick vi hem till väninnans barn som nu är på god väg att bli vuxen. Texten på en av hennes tapeter fångade min blick. Det är så sant som det är tänkt och skrivet...

Vandrade hemåt framåt småtimmarna. Blåsan kunde inte hålla sig längre. Satt på huk under  buskaget vid den vackra bryggeribyggnaden när en tår brände till bakom ögonlocket. Mest av trötthet och sorg över de vänner som ej längre är kvar i livet. Men även av glädje att få återuppleva somriga minnen. "Knubbe" du fattas mig!...och en favorit i kassettbandspelaren var Lonesome Train med Robert Gordon från 1978

Till helgen väntar en travbana, ljuv musik och nice reunion med personer och platser som betytt väldigt mycket. Och lagt grunden till många av de värderingar jag har idag som vuxen... 

Du gamla....

Åkte till medinan och betalade elräkning och shoppade loss i järnaffär. Häller upp en St Tropez och höjer glaset för den svenska midsommarstången - och - den arabiska våren. Är så otroligt lycklig att vara svensk med allt vad det innebär av surströmming, taskigt väder, demokrati, pitepalt, jämställdhet, ostkaka, press- och yttrandefrihet - just här i Tunisien. Ett land, liksom Sverige, med ett förfluten historia som man inte alltid vill kännas vid eller kan förlika sig med, men bör känna till,  reflektera kring och lära sig av. Allt för att kunna möta framtiden oavsett om man och kvinna är hedning, muslim, kristen, ateist, moderat, sosse eller salafist. Näe, jag är inte onykter och har ingen avsikt att bli det heller men har det senaste året blivit varse om att tunisier känner bättre till vårt, vad vissa svenskar kallar mörka förflutna, än vi själva gör. En ökad insikt till väckarklocka. Jag älskar detta ökenland. Tillit, respekt, frihet och ansvar. Och det känns helt rätt en svensk nationaldag som denna....

Kan själv

Gillar att ha små projekt att pyssla med här i ökenland. Brukar vara av lite varierande art och som oftast i avsaknad av erforderliga verktyg och materiel, kan resultatet blir rätt skiftande. Så även denna gång. Under parollen "Kan själv" och "går det så går det" användes en brödförskärare av vekare sort, varvid  pekfingret nu är permanent dekorerat for lifetime....

Har tillbringat några varma dagar på beachen med gammal ökenlandskännare som knoppar på Kejsarpalatset. Trevligt mat&prat - snickesnack om ditt&datt, vett&etikett, sans&sanslöst. Hon är numera tillfälligt dekorerad, utfört av annan gammal bekant... 

Efter en i vanlig ordning utsökt god middag på Folkrestaurangen invid medinamuren unnade vi oss ett par kaffedrinkar. Ett par kalla öl i värmen kan vara gott och den alkoholfria är rätt okey faktiskt. De utsökt goda vinerna som produceras här är bara ett måste till mat. Ihop med läckerbitar från gamla Svedala är det full pott. Trodde inte Hamma skulle gilla Västerbottenost men tjii fick jag. Snabbt åkte stekpannan fram och fick se den smälta ovanpå lammet... 

Precis som hemma firar man Mors Dag här. Gåvornas värde är lika varierande som storleken på givarens plånbok. Och det ju faktiskt tanken som räknas. Gläder mig åt att de torkade rosenbladen ökat i antal utan min medverkan....   

Från rosor till hibiskusar är steget inte långt här. Överallt och just nu i mängder och i olika färger vart man än går. Har svårt att fatta var den gula hibiskusen får sin växtkraft ifrån, speciellt med tanke på att skötsel och allmän omvårdnad åker berg och dalbana i takt med ägarens närvaro....   

Någon som också växer rätt snabbt nu är Fakeri. Både på höjd och mentalt. Han riktigt sprudlar av glädje att få gå på dagis och begreppet "Kan själv" har fått allt mer betydelse i hans utveckling. Igår fick jag äran att gå iväg och lämna honom på egen hand efter att vi ätit lunch hemma med mamman och lillebror. Föreståndarinnan blev överväldigad när hon öppnade kuvertet innehållande en gåva från okända vänner i ett land långt uppe i norr. Så special message till dig Kristina; mission är härmed completed. Kreativiteten på dagis flödar i färg och form. Och välkommen att följa med dit är du när som helst du är här...