Gaspolett mot en Capsy

Sitter i hörnan under majolikans sken och undrar "hur många påsförslutare finns det i världen?". Frågan aktualiserades häromdagen efter ett besök hos en av traktens handlare. Väl hemma packades påsarna upp på köksbänken. Drog ut en låda för att leta en sax. Lådan med den osynliga påskriften kan-vara-bra-att-ha.....

...

Kapsyler är bra att ha. Åtminstone var de bra förr, bättre än nu när det är sämre ställt med tillgängliga flaskor som passar Capsy och Propper - plastic fantastic a la 50-60-tal. Därifrån räknat till dags dato har mängd sparade klämmor, nypor, snoddar, korkar och kapsyler vida överskridet vad som anses normalt. Drog ett djupt andetag och började rensa. Kör nu hela kittet medan ångan är uppe. Minimerar extra av extra allt till ett minimum. Skåp för skåp, hylla upp och hylla ned. Ett frysskåp åkte raskt ut i hallen i avvaktan på att ny ägare ska dyka upp. Funderar under tiden på den analkande helgen då åtskilligt byter ägare. För att inte tala om efteråt. Då alla vill byta vad de fått. Mot något de egentligen velat haft....

Rapport från krubba

Sitter i ett "välsorterat" om än lite smått rörigt hem och försöker komma i julstämning men det vill sig inte riktigt. Det har ju varit lite si och så med juleriet de senaste sex åren. Dels pga min gamla mors ålderdom och bortgång, dels jobb och escaper till ökenland. Efter att ha suttit fast i tågförsening på rälsen utmed kusten, och därefter taxi till en by utanför det här befolkade stedet för att hämta och starta en frusen Pärla i närmare 30 minusgrader, checkade jag till slut in i det här pörtet förra julaftonskvällen. Trött, frusen och långt efter Kalle Anka äntrade scenen...

Mormors, farmors och min mors alla grejer ihop med mitt bohag. Frid åt deras och hennes minne, Mär hon köpte något åt sig, såg hon även till att jag försågs med dito. Av vad det än månne vara. Gick ner i källaren och började plocka upp julkartongen. Eller rättare sagt -erna. Två timmar och tre kartonger senare är nu allt genomgånget och sorterat. Redo att avyttras. Slängde en blick på den stora ihopfällbara plastgranen, fyra belysningar, tre stakar, två stjärnor och tänkte Näee - inte i år heller. Bara det med affektionsvärde. Under tiden jag riggade upp min barndoms gamla julkrubba som varken sett julejus eller dagsljus på drygt tre sekel, ringde grannen och bjöd på fika. Frivilligcentralen här på orten behöver volontärhjälp under jullunchen för alla ensamfirare. Vi funderar starkt på att anmäla oss. Hennes gran = några kulor på en upplyst balkongvägg. Så befriande...

.

Ökenveckan före jul förra året blev rent mentalt lite annat än planerat. Anlände samma dag som Mohamed Bouaziz tuttade eld på sig själv i protest mot att han inte fick försöka tjäna sig några extra slantar genom att sälja frukt. Erforderligt torghandelstillstånd saknades. Nyheten kablades snabbt ut via nätet. Alla i min omgivning tittade förstummat på varandra. Sagda kommentarer kan sammanfattas i "what the fuck....händer/sker/gör/oss/vi nu? Boaziz handling blev signalen till vad som benämns den Arabiska våren efter det att han avled av sina skador i januari i år. Så länge jag lever och förmår, kommer jag tända någon form av ljus den 17:e december till Bouaziz ära. Moraklockan anno 1843 = min gran anno 2011. Mer än befriande...

( Påskpynt - Någon?)

Time out of line

Gick med likasinnad och tände ljus för våra respektive nära och kära. En stillsam stund för reflektion, eftertanke och tacksamhet. Idag är det två år sedan lilla gamla mor gick bort. Besked kom i ökenland. Känns lika smärtsamt nu som då....

Vi drog några djupa suckar och vandrade vidare till Fru Kamp. Där muntrades vi upp av hembakt och ett kuligt färgglatt gäng hemvirkat. Inte minst av hennes blomster. Finns alltid någonting som står i full blom där, oavsett årstid... 

Promenaden avslutades med ett besök i min matkällare för att checka om den lämpar sig som vinterförvaring åt likasinnads dahliaknölar. Time will tell om pelargoner, pärer och gamla kopparbyttor anammar sällskapet. Måhända en hybrid seglar upp som ny stjärna mot grönskans himmel fram emot våren....

Men innan dess är "kula rö" - checklista efter checklista betas av i raskt takt. Överflöd, onödigt, och diverse dubblett-prylar ska avyttras. Tid får utvisa om gammalt ersätts med nytt, gammalt eller inget alls...vore nog att föredra. Ungefär som fejans nya tidslinje - no fear. Efter närmare betraktelse är det i stort sett inte något annat än en ny layout men samtidigt en påminnelse - än är vare sig år eller led ur tiden. Dags för förändring och gick tänkande ut ur den boxen....till  matvarubutiken. Träffade på gamla bekanta, alltid lika trevligt och rundade brödhyllorna - Oops! Stöter ihop med en varelse som klippt och utskuren direkt från Dressman-reklamen. Vidsträckt högt belägen fjällplatå i all ära, feels good to be home. Stuvar undan, sopar bort, packar och repack. Är redo för hundspann, snöskor, is, glögg & lite hetta...

Sitta og glana

Jag gillar flygplatser men läser sällan böcker där. Det finns så mycket annat att ägna sig åt; äta, dricka, shoppa, slappa, jobba, bara vara och kolla in folk....som äter, dricker, shoppar, jobbar, väntar och läser. Jag gillar att vara uppkopplad på flygplatser. Tycker det är greit att vissa flygbolag nu erbjuder surf litt fra ovan. Med WiFi on board checkas mail, rapporter om väder och vind är i fas med vad som syns genom fönstret, om ankomster och avgångar är i fas med bekräftade bokningar. Gårdagens väntetider tillbringade jag tillsammans med två likasinnade workmates. Vi skrattade, shoppade, chattade. Och läste senaste nytt om våra respektive ursprungsländers statsråd. Inget nytt under solen, Bo Balderson är lika aktuell idag som då det begav sig anno -68...

Jag gillar livet i Sverige och Norge men längtan efter "The Donkeys" är påtagligt stark. Fakeri är feberhet och snorig. Gråter, hostar och snörvlar att jag fattas honom. Det svider till i hjärteroten och pussar "boussa boussa" i luren som tröst. Grabbar tag i nya katalogen från favoritbutiken på Lilla Fiskaregatan och beställer tre blå Geckoödlor i mosaik av polystone som tål kyla; en liten nyckelring till Pärlan som så snöpligt blev kvar i Norge, en modell större till furstukvisten på kolonin och en till ytterdörren på Hey Baberiba Street i ökenland. Tittar på adventsstaken och trycker på Gilla-knappen för en dag närmare nästa take off...