Kastrullresa i raggaridyllen

Sitter och småler åt kvällsblaskans rubriksättning av Jerkas premiärgigg nästgårds. "...får en extra kick i raggaridyllen". Tja, det kan också vara ett sätt att se på Light Valley Södra, dvs Järvsö där det för övrigt varit fullt med krängande knallar och fullständigt byst av nostalgitrippar hela helgen. Och inte bara där. In The Land of Lill-Babs duggar loppisskyltar tätt överallt i Juli månad...

Vi kolonister körde Öppet Hus & Backluckeloppis på lördagen. Med tanke på konkurrensen från övriga loppisar får vi vara nöjda med antal besökare. Det finns alltid en köpare, det gäller bara att träffas. Många ville köpa farmor och farfars gamla träbord. Men nääe, not for sale!...

Precis som vanligt såldes det oväntade och inte det jag hoppats på, men är nöjd med utfallet eftersom jag inte hade så mycket kvalitetsprylar att erbjuda, med undantag av golfsetet som fortfarande är kvar för 350kr om någon är intresserad. Det fanns det däremot på ett par bord mitt emot. En hylla till koloniväggen på inglasade verandan, en stor hög ljusstake får i mån av bagageplats hänga med till ökenland, samt en glasskål av känd design för ynka 5 kr...

Lite, eller rättare sagt mycket, dyrare blev det under söndagen då jag hämtade upp Camelia på Klippan och satte fart mot Fala för ett typ "kvitt-kvitt-kommer-aldrig-igen" skobyte. Till saken hör en begynnande halkus valkus varvid jag drar mig för att gå in sprillans nya skor. Tack vare fejans köp- och sälj grupper går det att hitta knappt använda men ingådda kvalitetsskor av skinn i skick som nya för en tiondel av nypriset. Och sälja sina egna "hyllvärmare" till bra pris också. Dagens mellanskillnad plus ett par hundra till gick helt oplanerat åt på en bråkdel av en sekund. För under parollen plötsligt hände det när vi tog en sväng på byns största loppis, drogs mina irisar till konstglas av känt fabrikat. Retrodesign a la 50-tal. Alla tre i syfte att avyttra med god vinstmarginal vid senare tillfälle...

Tackar mina antikvitetsintresserade föräldrar postumt. Toppar med en av mina före detta chefer tillika innehavare av en av landets mest välrennomerade auktionsbyråer. Inte minst dennes medhjälpare som jag träffar kontinuerligt för att dryfta varats tillstånd...och silverstämplar. Ingen kunskap är för tung att bära. Det gäller i allra högsta grad antikt & slikt, nött & stött, allmoge, art deco och jugend. Blev ståendes framför ett bord vars försäljare jämförelsevis hör till det yngre gardet. Tar upp fatet och drar fingret utmed kanten i jakt på erforderlig stämpel varvid hon utbrister;
"-DET DÄR är det många som tittat på"
"-Nöjer mig inte med att titta. Varsego jämna riksdaler". ...

Tre Selma Lagerlöf senare och dök ner i grässvålen under ett annat bord. Lite av halleluja-dudanemej-känsla vid åsynen av en halvliters emaljerad gjutjärnsgryta med hällpip. Vänder mig mot försäljaren a la nostalgiraritetspecialist som sett att jag granskat stötskadorna, alla och noggrannt;
"- Öh, hörru...saknas prislapp, gratis?
"-Tänkt 300. Määän vi säger väl 30".....

På pluskontot under dagens rundtur läggs alla möten med bekanta, semesterfirande hemvändare,  mer eller mindre kända åter- och nybrukare. Möten som kanske inte alls skulle blivit av om inte vädret hade varit, eller om inte kolonistugan funnits. Hälsingegårdarna är nu medtagna på UNESCOs världsarvslista. På den kommer inte mitt pörte att hamna. Erkänner att tanken har funnits till och från men nääee, inte i år heller. Not for sale!...

Short Blommiga Hinkar-story

Midsommarhelgen blev som ett gigantiskt kinderägg på rull genom hälsingebygderna. Började redan i Färila på torsdagen. Mitt i ostkake-shoppingen kom ett besked via mobilen om ett sommarlångt semvik med start direkt efter helgen. Greit. Ett stenkast från kolonin, tvärs över Lake Church...

Äntrade en buss på midsommarafton med ett 35-tal förväntansfulla gamla bekanta och satte fart mot Hagmyrens travbana i Glada Hudik. Strålande solsken, smaskade på rosa och blå sockervadd...

Hamnade på festligheter i barndomskvarteren. Mat och prat och allmän tjolahopp. Drog när det var som bäst. Rullade på "Greta" genom en sommarfager köping och tog sju rundor bland doftande blommor innan det var dags att nanna kudden...

Upp i ottan och en tur till Söderhamn blev det på midsommardagen. Mokba´s telningar har vuxit i kapp och bestämt sig för själva se om jorden verkligen är platt eller rund. Väl nere gavs olika besked om varats tillstånd. Den äldsta sa inte så mycket alls. Men kalvade ur sig desto mer bakom hangarknuten och missade att se när övriga flyggäster tog chansen att lattja omkring i det blå...

Bakom en annan husknut har det hänt en hel del sedan sist jag var där. Och det var alldeles för länge sedan. På annandag midsommar gavs tillfälle att styra kosan mot Delsbo och Bjuråker. Camelia på Klippan´s barnbarn Elektrified utlovades ett dopp i Dellensjöarna varvid ett stopp gjorde i Blodmyraviken...

Hink 1 - "Sjuttisju , sjuttisju vart har du tagit vägen nu". Margot började närma sig de 40. Drejskivan snurrade i allt snabbare takt. Lera bankades, knådades, formades och lades ring-på-ring.. medan vi åkte varv-på-varv i Light Valley och Delsbo...

Hink 2 - Margot fyllde 40 på Kreta med oss i släptåg. En resa... och två servitörer senare... checkade vi in moster´s ateljé i 08:a. Jobbade på Energiverket resp. Blackeberg. Bytte till större pörte i Alvik, hyrde TV från Thorn och tog ner "Knubbe". Raggade runt med Burken och Jörgen. Lumpen och Grease gick på bio. Tärningar hängandes på backspegeln, och tröjor med the american flag som motiv .- papporna Progg-Sune och Trädgårds-Sven gick i taket. Vi skiftade till Gul&Blå, Fruit de Loom och träskor från Knulp på Drottninggatan. Köpte dammsugare, och kaninpälsar....

Hink 3 - Ny resa. Till Åland. Mariehamns hamn var nog det (enda) vi såg. Ny resa. Denna gång med tåg. Och utan Margot som knådade vidare bland blommor och debatter. Men samma servitörer...som rann ut i Medelhavssanden när vi mötte Lassie... på svensk mark där "Knubbe" så småningom gav upp. Rasade på Österbacks loges parkering. Och jag med. Återvände från 08:a och gick ned 12 kilo.

Vi har mistat gemensamma nära och kära. R.I.P. Stefan, Yngve, Mastorakis, mamma, pappa och alla andra. Ni fattas oss. Nu närmar både Sune och Margot sig 75. Love you both och blommiga hinkar. Always...

Back to my roots

Vicken vecka! ...
Signade in i Light Valley när växtkraften i koloniträdgården är som bäst. Det växer så det knakar, en dessi på ett par dagar faktiskt. Är salig av lyckorus efter ett par härliga kvällar med mat&prat, varav en vid en stenhäll där jag badade som barn. Slängde in ett par rader om önskelåt till lokalradion - och vann - en kasse med suveränt goda bröd av olika sorter från ett av de lokala bagerierna. Vad jag svamlade om i luren när reportern ringde upp och la ut mig i direktsändning, har jag ingen aning. Skyndade vidare och fyndade för en spottstyver i de lokala köp- och säljgrupperna på fejan. I undergruppen Bortskänkes la jag ut en blänkare om gratis kulturväxter varvid sju personer raskt stegade in på kolonin med kassar, hinkar och släpvagn. Helt suveränt. Delad glädje, dubbel glädje... 

.

Alla klagar på vädret. Jag njuter i fulla drag. Hög, klar, frisk luft varvat med sol och många småskurar är perfekt för ogräsgallring. Det går nämligen mycket lättare att dra upp rötter när det vått i backen. Rätt blött blev det bokstavligt talat på mer än ett sätt i lördags...

Cruisingen i Light Valley drar massor av folk från när och fjärran till bygden. I princip varje kotte kommer fram ur stock och sten för att vara med om en nostalgitripp som heter duga. Fick tillfälle att uppleva gamla raggarminnen från passagerarsätet istället för på trottoaren. Ryste av välbehag av V8:ans muller och att åka nedcabbat. Innan kvällen avslutades på krogen gick vi hem till väninnans barn som nu är på god väg att bli vuxen. Texten på en av hennes tapeter fångade min blick. Det är så sant som det är tänkt och skrivet...

Vandrade hemåt framåt småtimmarna. Blåsan kunde inte hålla sig längre. Satt på huk under  buskaget vid den vackra bryggeribyggnaden när en tår brände till bakom ögonlocket. Mest av trötthet och sorg över de vänner som ej längre är kvar i livet. Men även av glädje att få återuppleva somriga minnen. "Knubbe" du fattas mig!...och en favorit i kassettbandspelaren var Lonesome Train med Robert Gordon från 1978

Till helgen väntar en travbana, ljuv musik och nice reunion med personer och platser som betytt väldigt mycket. Och lagt grunden till många av de värderingar jag har idag som vuxen... 

Du gamla....

Åkte till medinan och betalade elräkning och shoppade loss i järnaffär. Häller upp en St Tropez och höjer glaset för den svenska midsommarstången - och - den arabiska våren. Är så otroligt lycklig att vara svensk med allt vad det innebär av surströmming, taskigt väder, demokrati, pitepalt, jämställdhet, ostkaka, press- och yttrandefrihet - just här i Tunisien. Ett land, liksom Sverige, med ett förfluten historia som man inte alltid vill kännas vid eller kan förlika sig med, men bör känna till,  reflektera kring och lära sig av. Allt för att kunna möta framtiden oavsett om man och kvinna är hedning, muslim, kristen, ateist, moderat, sosse eller salafist. Näe, jag är inte onykter och har ingen avsikt att bli det heller men har det senaste året blivit varse om att tunisier känner bättre till vårt, vad vissa svenskar kallar mörka förflutna, än vi själva gör. En ökad insikt till väckarklocka. Jag älskar detta ökenland. Tillit, respekt, frihet och ansvar. Och det känns helt rätt en svensk nationaldag som denna....

Kan själv

Gillar att ha små projekt att pyssla med här i ökenland. Brukar vara av lite varierande art och som oftast i avsaknad av erforderliga verktyg och materiel, kan resultatet blir rätt skiftande. Så även denna gång. Under parollen "Kan själv" och "går det så går det" användes en brödförskärare av vekare sort, varvid  pekfingret nu är permanent dekorerat for lifetime....

Har tillbringat några varma dagar på beachen med gammal ökenlandskännare som knoppar på Kejsarpalatset. Trevligt mat&prat - snickesnack om ditt&datt, vett&etikett, sans&sanslöst. Hon är numera tillfälligt dekorerad, utfört av annan gammal bekant... 

Efter en i vanlig ordning utsökt god middag på Folkrestaurangen invid medinamuren unnade vi oss ett par kaffedrinkar. Ett par kalla öl i värmen kan vara gott och den alkoholfria är rätt okey faktiskt. De utsökt goda vinerna som produceras här är bara ett måste till mat. Ihop med läckerbitar från gamla Svedala är det full pott. Trodde inte Hamma skulle gilla Västerbottenost men tjii fick jag. Snabbt åkte stekpannan fram och fick se den smälta ovanpå lammet... 

Precis som hemma firar man Mors Dag här. Gåvornas värde är lika varierande som storleken på givarens plånbok. Och det ju faktiskt tanken som räknas. Gläder mig åt att de torkade rosenbladen ökat i antal utan min medverkan....   

Från rosor till hibiskusar är steget inte långt här. Överallt och just nu i mängder och i olika färger vart man än går. Har svårt att fatta var den gula hibiskusen får sin växtkraft ifrån, speciellt med tanke på att skötsel och allmän omvårdnad åker berg och dalbana i takt med ägarens närvaro....   

Någon som också växer rätt snabbt nu är Fakeri. Både på höjd och mentalt. Han riktigt sprudlar av glädje att få gå på dagis och begreppet "Kan själv" har fått allt mer betydelse i hans utveckling. Igår fick jag äran att gå iväg och lämna honom på egen hand efter att vi ätit lunch hemma med mamman och lillebror. Föreståndarinnan blev överväldigad när hon öppnade kuvertet innehållande en gåva från okända vänner i ett land långt uppe i norr. Så special message till dig Kristina; mission är härmed completed. Kreativiteten på dagis flödar i färg och form. Och välkommen att följa med dit är du när som helst du är här...

VVPP

Tar en fikapaus mellan tvätt och städ. Ströläser rubrikerna i dagens blaska och konstaterar att inget är nytt under solen som i skrivande stund vilar bakom ett grått heltäckande täcke. Folk klagar på politiker, blir sjuka av arbetslöshet, oroar sig för höga priser på mat, energi och sina barns framtid. De lider med folket i Syrien, tittar på fotboll, har mobiler och kan precis som oss betala räkningar via den, och hoppas att turisterna ska återvända inom kort. Och de som väljer att göra det går ett fantastiskt, vänligt, spännande, upplevelserikt, färggrannt och blomsterrikt land till mötes....

Hibiskusen med de stora gula blommorna tycks göra allt för att jag ska få se dess skönhet varje dag innan hemfärd. Jäpp, det börjar så smått bli dags att räkna ned och som vanligt bär det emot. Men är i vanlig ordning oerhört tacksam för allt jag fått uppleva denna gång tillsammans med likasinnade. Det kollektiva toabesöket i Oudhna icke att förglömma. Att lämna Fläckis med barnaskaran Åraange, Tailor, Svansen och Gråben åt sitt öde känns i hjärteroten. Å andra sidan vet jag att de kommer att klara sig, mat och vatten finns i var gatuhörna....

Promenaden uppe på berget i hembyn med Fakeris farbror gav en rejäl mersmak av att utforska landets alla höjdpunkter. Känslan att trampa omkring i de gamla ruinerna av den franske generalens boningshus på bergssluttningen var obeskrivbar. Undrar vad han tänkte där han gick omkring och förmodligen liksom jag, plockade vild rosmarin, hejade på gigantiskt stora gräshoppor, lyfte på stenar för att titta på pyttesmå skorpioner, rostade kottar över öppen eld för att sedan pilla ut och äta kottfrön som snacks, och drack av det friska källvattnet...

Måhända på hur vackert, rent och fint det var. Idag, i runda slängar styft hundra år senare och vid foten av berget, kämpar Fakeris familj för sin överlevnad. Det myckna regnandet - och snö - som fallit under vintern nådde aldrig riktigt ända fram hit. Gårdens olivodling saknar konstbevattning. Någon bankkredit till bevattningspump är bara att glömma för den ålderstigna Grand Berber Papa. Jo, jag har fått frågan ...och också gjort ett antal tankevurpor...bl.a. om att dra igång gårdsturism sas modell "very basic rual natural living"...

Efterfrågan finns och skulle med rätt enkla medel kunna köra igång direkt tillsammans med Fakeris farbror som har lång och gedigen erfarenhet från jobb inom turismen i Madhia. Han är språkkunnig, berest och vet vad skillnaden på dåligt och gott värdskap kan innebära. Men ett hinder för denna och andra liknande satsningar ute på landsbygden kan stavas sopor. I enorma mängder, överallt. Lägg därtill katter, i mängder överallt. Få och öppna överfyllda sopkärl och massor av katter och en befolkning utan tillgång till kommunal sophämtning/sopkärl och bilden måhända klarnar....

Detta är enligt mitt synsätt värre problematik än diverse annat som pågår i det här landet. Börja sluta använda plastpåsar - VVPP - Våga Vägra Plastpåsar! Gör fler medvetna hållbara konsumtionsval, var rädd om denna vackra natur. Och parallellt från högre nivå där de ekonomiska resurserna finns - ta sopfrågan på allvar. Sök och ta hjälp ifrån länder med kunskap inom området. Om man har en vilja att hålla rent, visa den då! För miljön och kommande generationer. Inte för guds skull men det är hög tid att skifta fokus - från religionsfrågan till den miljökatastrof som uppdagats i kuststaden där industrin släpper ut förorenat vatten i Medelhavet. NU!

Hamma har många gånger förut tittat på bilder från Sverige, våra Hälsingegårdar, min hemby Light Valley omgärdad av Blue River Ljusnan och Chott Kyrk. Sedan flera år tillbaka har han ökat sin insikt om att Europa inte är det paradis som många utvandrade tunisier försökt utmåla det till. Han varken vill eller kommer att emigrera men skulle gärna åka på besök. "Det ser så otroligt fint och rent ut hos er". Och jag kan ju bara hålla med. Det är så mycket jag tycker om i detta Nordafrikanska land. Inte så mycket jag saknar faktiskt. Skulle i så fall vara doften av liljekonvalj och syren. Och en fungerande renhållningsapparat....

Sedan en tid tillbaka pågår en "Håll Tunisien Rent" kampanj. Jag försöker dra mitt strå till stacken så gått det går med spridande av informationen. Även att föregå med gott exempel. Kommer fortsättningsvis hjälpa till på stranden med att plocka skräp. Och att gå iväg med soppåsen till närmaste sopcontainer istället för att lägga den utanför porten, ser jag som en självklarhet.

Fakeris förskola

Har varit nyfiken på hur Fakeri har det på förskolan. Nu vet jag. Belägen i bottenvåningen på en villa i kvarteret bredvid sitt och som så vanligt förekommande med målade sagofigurer och djur på murarna som igenkänningstecken att det är barnens hus

Jag slog följe med barnens mamma och blev väl mottagen av personalen som består av 4 personer, ett föreståndarpar som driver stället samt två anställda kvinnor. Barnen är 21 till antalet och i åldrarna 4-7 år. De går 6 dagar i veckan, från kl 08-16 med avbrott för lunch mellan 12-14 då de går hem och äter. Avgiften per månad är 30 dinarer (ca 135kr).

Av barnens blickar att döma inser jag snabbt att jag nog är den första utlänning som satt sin fot här inne. Förmodligen även i de här kvarteren överhuvudtaget. Fakeri skiner som solen i Karlstad när föreståndarna berättar att jag är hans extramamma som bor i ett land långt borta. Lokalerna är nästintill överdekorerade från golv till tak med bokstäver, siffror, sagofigurer, teckningar och en massa kuliga saker. Även om huset är lite slitet har det en välkomnande atmosfär och en känsla av trygghet. Precis så där färgglatt och trivsamt som barn ska ha i sin omgivning. 

Veckodagar och månader - föreståndaren visar hur de med rätt enkla men fungerande medel bedriver sin pedagogiska verksamhet. Allt i från alfabetets bokstäver, byggklotsar, ringar, trianglar, papper och ritpennor etc. Och mycket av materialet som använts tillverkar han själv. Inte en dator eller annan teknisk elektrisk pryl så långt ögat kan nå. Ute finns en sliten rutchbana och gungställning.

- Vi försöker så gott det går med vad vi kan få ihop. Vår målsättning för varje barn är individuellt anpassat men att de åtminstone ska få en bra grund  för sin läs och skrivförståelse. Det bygger ju även på föräldrarnas ansvar och delaktighet. Till exempel så har vi ensamstående föräldrar som kämpar att få hjälp via socialen till månadsavgiften. Ibland går det, ibland inte. Och vi tar även emot föräldrarlösa barn också och fördelar resurserna lika för alla. Till de barn vars föräldrar som inte har råd att köpa egna målarböcker kopierar vi lösblad från böcker  vi har sedan tidigare.

Fakeris fjäril - sedan ett drygt år tillbaka har vi vetat att han är underutvecklad i talet. Och med mamma som analfabet lär det knappast bli någon hemundervisning att tala om. Det är anledningen till att jag medfinansierar skolavgiften, den förnärvarande enda chansen för honom att inte halka efter allt för mycket. 

- Han gör framsteg även om det går trögt men i övrigt är han en en glad, pigg och charmerande kille utan problem och han stormtrivs här, berättar föreståndarna när jag för min oro på tal. 

Jag tackar värdparet för att jag fick tillfälle att ta del av verksamheten, lovade på stående fot i ökensanden att med hjälp av mina vänner och bekanta i Sverige försöka skramla ihop lite pengar, målarböcker, ritpapper och annat som de kan ha nytta av. Frun knipsar av en väldoftande ros vid muren och sträcker fram den med orden; - Tack för ditt engagemang hit är du alltid välkommen närsomhelst.

Lökat lite lagom...

Drog ut en fasttrampad anglingskrok ur stövelsulan och rännde bland blommor och blader med Camelia på Klippan. Flyttade en Transparente Blanche från Rosehills till Ängslyckan med förhoppning om att vi inom snar framtid blir bjudna på äppelpaj....

Under parollen "På en välsorterad ökenterrass finns en liten örtsax och - en stor myrdosa" - Kejsarpalatsets Femme du chambre Halima Hobbi blir nog glad åt att slippa myrsamhället vars flitiga innevånare börjat dra sig inåt köket i Dar Annika gamla penthouse. Under iden vi ägnar oss åt reduktion där, får ruggen med Saxifraga gärna breda ut sig åt alla håll och kanter i järngrytan invid kolonitrappen här...

Lökade lite lagom genom att komplettera innehavet av asiatiska liljor med ytterligare ett par knölar av Star Gazer, samt ljuvligt blå små irisar. Allt i syfte att de ska yngla av sig så småningom. Både på kolonin och Hey Baberiba Street i kvarter a la Bagdad i Susah....

Ingen sommar utan väldoftande Heliotrop!!... eller vaniljtagetes som den även kallas. Ska nu testa om den trivs på ökenterassen. Violettes det har jag ju lovat Mme Properitaire ända sedan i November = check and done. Med i bagaget åker även växtnäring i form av praktiska brustabletter. Om det sen blir what could possible go wrong did, får jag återkomma om vid annat tillfälle...

Avslutningsvis - il pleut och vätan som faller utanför fönstret sätter rejäl fart nere i backen. Nu finns ingen återvändo. Det är vår och jag njuter av varje droppe.

Tasst fiiire

Veckan inleds med attans pannkaka av sömnbrist röda ögon. Även om jag till stor del är den bidragande orsaken till belägenheten - Gör om Gör rätt!! Har (nästan) alls inte tid i världen att sitta i telefonköer men någon måtta får det väl ändå vara. Är less på att behöva korrigera, efterlysa samt samt enerverande "tryck fem, press one, tassst fiiire..."

I övrigt har helgen varit bra. Sådär småputtrigt lagom i Mellanmjölkens land. Avyttrat lite mer av det som var kvar innan förra färd till grenseland och varit på koloniårsmöte. Bilens stötfångare sitter återigen där den ska och med hjälp av ett nytt batteri kommer vi igång lite bättre än tidigare. Det idoga snöfallet under fredagsnatten genererade i  krattning fläckvis. För blött. Och vått blev det på lördagens bröllop om än att jag åkte hem med kruttorr strupe....  

Riga - really? Nope, inte än på ett bra tag. Norge? Njaeea, ligger bra där det ligger. Ökenland? rygglägesabstinens svår, längtar efter Fakeri och tekannan på canounen. Vasaru Warsawa? Jovars, har ju lovat Bozenka att ligga ett par dagar. Jerusalem? vore bokstavligt talat kanonläge mot senhösten.Gotland? lagt kanske-kort ligger. Civilstånd? oförändrat läge...

Reality - veckans resor inskränker sig till närområdet varav en inre resa i form av att försöka återskapa och skriva ut minnesbilder från hela 2010. Lättare sagt än gjort när man för länge sidan lagt allt åt sidan. I skrivande stund nyss avklarat skifte av piggdekk och där av gummigubben direkt uppmanad om underskrift gällande allas vår säkerhet på vägen om nollvisionen i trafiken ska kunna hållas. Från 15:e till 30:a April. Just do it - done! .

2:a uthyres

Kom över 3 stycken lampor med blyinfattat glas via fejan idag. Blir perfekt till kolonin. Där har våren börjat visa sig. Rabarbern står i knopp och några enstaka snödroppar, violer och krokusar ger färg i den för övrigt brungrå skalan som dominerar rabatterna..... 

Har en ambition att starta vårbruket i helgen. Kratta, röja, städa och mysa. Satte på värmen idag och ett par värmande brasor i den lilla kaminen kommer att göra gott. Blir förmodligen lite staketsladder och mat&prat med ett antal likasinnade också. Trevligt. LIte sorgligt i all våryra är att ett par kolonister har satt ut sina stugor till försäljning. Sånt är livet, inget vara för evigt. För min egen del har jag en ambition att det ska bli en säsong till om än att jag redan nu anar att det blir i början och i slutet närvaron blir som mest...

Likaså i det andra pörtet. Är idag glad åt att jag ägnade en månad i början av året åt att röja ur förråd, skåp och lådor. Ännu gladare åt Alliansen. Säga vad man vill om dom och det är det många som gör, men dagens besked att bostadsrättsföreningarnas veto ska bort - att det ska bli lättare att hyra ut i andra hand -  gör det genast enklare att ta ett par avgörande beslut framgent. Men först ska kyl/frys och hallmatta bytas. Och vardagsrummets väggar förses med ny lyster. Går ut på balkongen och njuter av den värmande vårsolen när den går ned i väst. Fem lager tapeter varav den understa anno -62, är nog inte att leka med. Snart är det försommar. Lika bra att droppa idén om tadelakt och claystone. Det får bli roller....

The wall...

Kocken, som varit på en quick escape en vecka, återvände igår med varma hälsningar från "La Familla" i Sousse. Allt fler turister från allt fler länder går in för landning där nu. Det genererar "flus i blomkålen" åt min ökensons pappa varvid han kan köpa lamm till påsk. Det gleder meg om än att det skär till ordentligt i ökenhjärtat att inte kunna vara på plats där nu och kosa sig mot vitkalkad terrassvägg med kaskader av blomsterprakt i blick. Men skam den som ger sig - kommer tid och med lite godhjärtat bistånd av gamla och nya kontakter, kommer råd...även att besöka ovanstående hytta.

Mobiltäckningen här uppe på kalfjället är litt av Banana Lottery - intet är som väntans tider - de som verkligen skulle behöva nå mig säger sig inte komma fram alls, medan telefonabonnemangssäljare nere i Karlskrona, uppe i Kiruna och i Sundsvall lyckas göra det ett par gånger om dagen. Och har så gjort - i 7 veckors tid. Fatta!...enerverande...och mycket mentalt påfrestande att inte komma fram till de som väntar på besked från mig också = hit the wall flera gånger om i mail- och pappersvänderiet tillika i försök att nå whom-it-for-sure-concerns-gällande-proscenttrekk-och-fradrag på bägge sidor om gränsen. Jag är och jag finns, jag lever - redo och countdown för Alltinn, etat hit och verk dit. What so ever om än inte på plats. Som tröst i rådande rotröra landade ovanstående bild i mobilen för en stund sedan. Avsändare Dear Hunter och tacksamt försök till uppmuntran - hans bikkje Inka och Kaisa koser sig i sola mot hytteväggen, belägen i en dalgång ett par mil söder om Geilo. Och via fejan....när nätet är någorlunda i fas med satelliterna... tas del av statusuppdateringar hemma i Light Valley där folkens börjat ta fram krattorna...och satt fart på brandkåren som idag fick göra oplanerad utryckning hos gräsbrännarbekant. Dutti kIcka! Ellers learning by doing.

Avslutningsvis. Medan hemgång på 2,3 och/eller, 4 hjul eller räls/vingar i sällskap av The Frip Frogs nu beräknas till måndag efter påskhelgen, har en av mina bargäster påbörjat färden upp mot Kebnekaise. Mission - step by step rota rätt på rester av Herkules och finna kvarlevor från dom som gått in i väggen. För sista gången.

Taxi Makarouna

Sitter ute i solen - raggsocksmys och hytteverandakos omgiven av värmande solstrålar, takdropp och vårvindar friska. Försöker carpe punctum så gott det går, för enligt väderleksrapporten vankas både det ena och det andra inom de närmaste dygnen. Precis som vanligt alltså. Men whom är jag att complain. Skäms och jag gör det. Nere i ökenland har orkan och tyfoner ställt till det rätt rejält utmed kusten. "Baba" i nedanstående sms har fått mer jobb än förväntat med att reda ur rådande röra bland sönderblåsta parasoller och solmadrasser. Bland all bråte och högar av alger som vågorna vräkt i land står badhytten på sniskan. Men för det jobbet blir det inte mer flus i blomkålen är vanligt....

.

Jobbade kvällsskift i aquevit-fjös igår. På sniskan och lite mer därtill fanns gäster med gester varav en valde att ta vägen fram till bardisken via takåsarna. Men varför i jösse namn krångla till det. Det finns enklare sätt att närma sig en kvinna.....

Med tillit, ärlighet och respekt. Som exempel och service till mina icke svenskspråkiga vänner;



Got update Susah-report by the mobile desertline.  


"Aslam.mama.anika.baba.bah.flous.fakri.no.skol.louton.siniba.bon.lamisson.no.alouch.makarouna.fakri.yousef.tchess.chokron.anika.fakri¥ "


.....and replyed;


"mama.anika.labes.fi.norweige.behi.shamsa.fi.hytte.sabbato.capoutt.avril.taxi.makarouna.alouch.gelato.fakri.tu.me.manques.boussa.enti rohi!"


( is really thinking; "baba.bandito.mouch.normal.wallah.and.yes.the.title.of.my.forthcoming.book.of.my.exciting.life.will.be.taxi.makarouna.....;-)." )

Gräsbrand ?! You kidding me...

Bilden ovan togs i torsdags. Under parollen plötsligt så händer det, anlände våren om blott för några timmar. Solen värmde, snön smälte och satt med uppknäppt blus ute på tunet. Idag är det mestadels soldis, morgonen bjöd på lätt snöfall och -7. Mao myggfritt varvid rapporter som trillar in från andra sidan gränsen om stor fara för gräsbränder, känns en aning verklighetsfrämmande.....

Back to reality. Idag för ett år sedan styrde jag kosan härifrån, hem till Light Valley för en mycket snabb repack till ökenland den 8:e mars. Resväskorna var överfyllda med "nödkit" som överlämnades till Röda Korsets halvmåneförening hemma i Sousse där förnödenheter sorterades och fraktades över gränsen till behövande i Libyen. Mina svenska vänners generositet genererade även i att ett antal tunisier fick något varmt inombords. Och det är många som fortfarande behöver hjälp där nere. Fler än vad folk i gemene man haft kännedom om tidigare. Anar att mörkertalet i den för närvarande tillgängliga offentliga statistiken är stort. Försöker se det från den ljusa sidan och säger som min högt värderade Syster Yster i hembyn Zaghmar; "- Det finns alltid något man kan dela med sig av. Så länge det finns drickbart vatten, något att elda brödugnen med och oliver, finns hopp"

Vårväta

Lägger en i många avseende mycket känslomässig vårvåt helg till handlingarna. Var till civilisationen med Bozenka & Agga där vi möttes av kvittrande fåglar, droppande tak och byinnevånare som gick omkring med breda leenden  mot den värmande solen och tycktes inte nämnvärt bry sig att bli nedstänkta av förbipasserande bilar som forsade fram genom vattenpölarna. Efter en vecka med styv kulig kändes det underbart att flanera omkring med uppknäppt jacka i vindstilla läge. Besökte en bilverkstad som gav klartecken till Pärlan att droppa in när som helst behov uppstår. Tillbaks uppe på fjället kom besked att bekants dotter avlidit efter lång kamp mot leukemi. Cancer är helvetet på jorden för både de som drabbas och deras närstående. Been there, done that. Att "Gud tar de bästa först" är ingen tröst. Kort därpå började glädjetårar rinna. Tack vare streamad livesändning på nätet hurrades hemmalaget i bandy fram till seger mot ett lag från gnällbältet. Kumlabruttorna får faktiskt ursäkta men en comeback i elitserien är min hembygds ljusa dal värd flera gånger om. In real life dök gamla bekanta upp på fika i pörtet. Ett kärt återseende och på köpet en rejäl dos kunskap om hur på bästa sätt fånga och tillaga fjällripor. Engelska settern Inka hade gärna sett att husse & CO stannat till nästa helg då "hunn-ränn" Grand Prix går av stapeln här i spåren. En titt in våra respektive agendor och beslut togs om annat spår, annan tid och annan plats. Därefter togs shoes made for walking ut på uppfriskande promenad. Avslutade helgen med att byta vatten på bortresta roomate Vaijdas grönskande röda vårlök. Och för Fakeri & Yousefs framtida hälsas väl och ve i ökenland, sattes en offentlig Nej Tack-signatur mot exploatering av skiffergas, se infolänk nedan...i den finns videoklipp från Dailymotion på engelska.

http://adibs1.hautetfort.com/archive/2012/02/23/le-gaz-de-schiste-ou-le-suicide-collectif-programme-du-peupl.html

Lite yr at no

Står ute på brokvisten och kollar in flaggstängerna och sportlovsfirare som åker på höjd och längd. Borde gå ut på långprommis för att byta syre men är inte 100% kurant efter nästäppan och tre på rad helt sömnlösa nätter. Sånt sliter rätt rejält och var ju inte i form när jag kom heller. Är mer än yr i planeten men skam den som ger sig - det är ju så hälsosamt och stärkande i fjällen. Ny planlegging =  vänder gamla blad, kavlar upp ärmarna och tar nya tag om poolkanten...

Checkat yr dot no och enligt senaste vaervarsel har de hårda vindarna dragit iväg över till grenseland. På plussidan läggs två bofinkar som dök upp från tomma intet igår. Fågelkvitter är rätt ovanligt här uppe. På väg att signa in i helgen är ett par gamla bekanta jägare från fjolåret. Om de lyckas fånga någon fjällripa återstår att se. Har fri dag imorgon och ser fram emot att dra ner till "city" tillsammans med beloved Bozenka - en temperaturhöjare försedd med stort hjärta och plats för många härliga skratt. Ska jaga rätt på nya jobbardojjor och komplettera nödproviant ...till Pärlan som står stilla ute på tunet till dess att blidväder anländer och att de små frön, som likasinnad vänlig vän av Tunisien så framsynt såg till att leverera innan avfärden hit, ser nordlyset ur myllan... 

På nästa ukes planering står bland annat; ta verandasnö väck för att ge plats åt solstolar,  sätta ihop produktnyheter och artikel om pioner, tacka ja eller nej till uppdragsförfrågningar, samt resebokningar.  Om, när och i vilken ordning det blir Light Valley, Sousse, Warzawa, Lublin, Riga och Gotland, är i dagsläget ett oskrivet blad men känns betryggande att en pappersterapeut är inblandad. Klart är dock att de blad som nu växer på ökenterrassen kommer att bli ompysslade även kommande vecka. Och det känns bra. För den som vill ta sig en titt där finns ett ypperligt tillfälle genom att delta på Vinresan som anordnas av min vän Ante Eriksson innehavare av Anterra Vin i Stockholm.,  http://www.anterra.se  och skulle inte våren passa går det att åka dit med charter längre fram i år också. Just do it!

Ribbit brrr ribbit brrr...

Efter många om, x antal män och två kvinnor har jag landat uppe på Norges tak för lite uppfriskande "höghöjdsträning". Men att ta sig upp hit var lättare sagt än gjort. Redan på Gardemoens flygplats anade jag oråd när planet kanade in mot hangaren. Blev ombedda att gå försiktigt när vi skulle kliva av. I avvaktan på tåget mot Ringebu delades en bärs med ett par italienare som anlänt från Rom där det var trafikkaos pga snön. Tåget kom och gick på utsatt tid. Sjönk ner i den varma kupén och slumrade till ett par timmar. Väl framme på stationen möttes jag upp av två likasinnande - en efterlängtad reunion a la "Boschka boschka" och sen bar det iväg. Men inte så långt. Väderomslaget hade gjort vägarna såphala varvid den lilla japanska minibussen inte mäktade med att få fäste. Till slut gav vi upp och ringde till omtänksam vars innehav av bröytebil skulle ta oss på släp...

Men tji, det gick inte heller som planerat. Vi lämnade japanen nere i dalen och mitt bagage åkte upp på flaket. 10 meter framåt, 30 meter bakåt. 10 meter framåt, 30 meter bakåt osv. Sträckan som normalt tar ca 20 minuter blev 1,5 timme. Och under tiden satt vi fem pers i hytten och planerade vem som möjligtvis skulle kunna tänka sig ta emot oss för nattlogi...

Till slut fick vi fäste och segade oss upp på fjellet.  Blev varmt emottagen i gamla jobbarpörtet av kollegan Vaijda som hade ställt i ordning fika. Snacktrevlig natt blev morgon. Slog upp de blågrå och blickade ut på vacker vinterskrud. Pärlan? Jo, han är kvar och blir så fram till dess att våren...måhända även sommar... gör sitt antågande. Känns inte som om det är någon idé att planera mer en dag i taget nu. Erkännas bör att innan avfärd gjorde jag påsk. Tuppen sitter resklar med sikte på ökenland. Och där fryser folk. Kallaste vintern på mycket länge. Snö i bergen och i Sahara, även i närheten av byn Zaghmar där Fakeri & Yousefs farmor och farfar bor. En by är helt avskuren från omvärlden pga 1 meter snö. Helikoptrar har droppat 1,5 ton mat från luften. Gasen har tagit slut, inga transporter kan ta sig fram och leverera vare sig gasflaskor eller grillkol så att de kan sätta fart på värmande cous cousgrytor. Och att samla in torra kvistar för att få fart på brasorna är liksom inte en option eftersom allt brännbart är blött. Pratade med Fakeri idag, skickade iväg bidrag till förskolepeng och fick köldrapport i retur av mamman och pappan, varvid The Frip Frogs greppade nödläget direkt och försöker nu reda ut rådande trådröra..... "Ribbit brrr, ribbit brrr..."