Dead and alive

Undrar vad han tänkte, självmordsbombaren som idag tog sitt eget liv och raserade x antal andras. Jag skriver x för utöver de 14 döda och 20 skadade finns en hel hoper med vänner, bekanta, anhöriga, arbetsgivare och alla deras bekantas bekanta....

Han? Kanske det var en hon? Eller någonting mitt emellan...en shim...en Denna där som inte var vid sina sinnens fulla bruk. Platsen valdes med omsorg. Argana Café belägen mitt i smeten på torget Djemma el-Fna i staden Marrakech, i Marocko. Ett populärt och välbesökt turistmål...

Om man, kvinna och shim är vid sina sinnens fulla bruk, då kan man inte undgå dofterna, ljuden, henna-damer, tingeltangel, bling-bling och röken som stiger upp från träkolsgrillarna som tänds varje dag året runt sent på efterdagen när solen börjar gå ned. Ett myller av försäljare och turister, glada utrop och skratt...

Jag, precis som alla andra, njöt av kaffet och utsikten från terrassen ett par tre meter ovan myllret nere på torget. Åt andra hållet ser man de snöbeklädda topparna på Atlasbergen. Det är en mycket märklig och mäktig känsla. Snö, palmblad och omtjusare all inclusive. Tusen och en natt. Medeltiden. Jag tog några bilder innan gick jag ner för trappan. Ovanstående är den sista. Mot torget och ingången till Argana Café bakom ryggen. Hit kommer jag att bege mig igen. För just här är känslan av att vara vid liv extra stark. En euroforisk känsla av livsglädje. Har man den tar man inte ett liv. Inte sitt eget, inte någon annans. Denna där var död innan den tog sina steg uppför trappan...

Chewing

Besöket hos Madama Polskas nya pörte i Chott genererade i, som vanligt, trevlig gemenskap med Majblomman. Vi gick på upptäcktsfärd bland murbruk, getlortar och appart-pörten medium luxe. Konstaterade att den nu så fridfulla oexploaterade "Jona Beach" nog är ett minne blott inom loppet av ett par år. Stillar hungern i ett litet snabbköp och vad skådar mina blågrå där på front desk - om inte tuggummit med stort T. En kärt smakfyllt återseende, en aha-upplevelse som nästintill frambringade tårar under ögonlocken. En reunion efter cirkus 45 år. Flashbacks Hellbergs Frukt, Lindbergs Livs och strandkiosken vid Norebadet...

Tuggade vidare med fastighetsförvaltare, Mahaboula och annat löst folk från när och fjärran höglänta länder. Dan före dagen med stort H - hemresedagen - ägnades helt och hållet åt "min" älskade kompis Fakeri som gladde sig åt alla djuren på mini-zoo och att få träffa sin farbror som jobbar med piratbåtar i marinan. Efter ett par varv på karusell begav vi oss hemåt där det blev många kramar och fler brännande tårar. Men med hans mosters egenhändigt tillverkade flying carpet under armen visste han att jag skulle komma säkert hem. Och tillbaka...

Starten gick som planerat och uppe i luften mellan Tunisien och Sardinien mötte jag ytterligare en vår. De ännu lätt snöbeklädda topparna på Korsika och franska alperna stod i bjärt kontrast till den klarblå himlen och gröna djupa dalar där floder och sjöar glittrade som diamanter. Synen från ovan av lapptäcket med gula rapsfält i trakterna kring Paris går inte att beskriva. Det måste upplevas, precis som känslan av att komma hem till the land of Lill-Babs när man varit borta ett tag. Stinget i hjärtat och glädjeknipet i magen av att nu, nu är det inte långt kvar när man svänger av från E4an mot de blånande bergen i fjärran...

Skärtorsdagen försvann som en oljad blixt men inte på kvasten, den färden hade jag sedan länge tackat nej till. Pga "Fästen" Memory Lane. Långfredagen kändes som den längsta på mycket länge. Gladdes åt att så många faktiskt är kvar. Och ännu still going strong. Även om livet tärt på en del, mer än vad de själva nog planerat. Mycket glädje och skratt. Vi tuggade vidare och jublade åt de som stod för liret under kvällen. Och kände sting i hjärtat och tårar brände för de som inte längre är med oss...

Med även i år är kolonin. Har funnits tillfällen det senaste åren där avyttring stått på övermålad tapet. Det gröna tarvar nämligen närvaro. Fysisk sådan. Funkar rätt dåligt att äta av kakan och ha den kvar men ska tugga vidare på den biten också för att det ska lösa sig till det bästa när jag drar iväg över gränserna. Men inte riktigt än. Ska njuta av våren här nu. Tillsammans med gamla grannar. Och nya som jag ännu inte sett men det vi båda vet är att innan vi möts har en gräns redan satts. En fysisk sådan. Som ska klippas. I skrivande stund för reflektion och eftertanke om vad som som pågår i andra länder och vid deras gränser, samt inte minst efter alla möten och samtal denna helg, ser jag häcken som en möjlighet till glädje. För jag har mött våren tre gånger i år. Och det är få förunnat...

Reschedule

Since I arrived in the beginning of March many of my friends also did. Scott, Patsy, Steward, Folkan and The Butler. In this minute Mahaboula search for tickets and Blondinen is boarding.

Due to the revolutions some V.I.Ps decided to pay this country attention such as Hillary Clinton, Berlusconi, Moussa Coussa and Angelina Jolie. Bravo - Applaouse!

Now Tunisia deserves more support than a quick visit. There is an empty seat on the TA-flight today. I´m not ready to take off. Rescheduled and stay for another week...

...wondering where in the world the frequent flyer Bildt is. Afghanistan?

Okey Calle, if so you are excused. Otherwise not. Rescedule - just do it!

Solmoget bus

men

Idag följde Fakeris pappa med till souken. Och det innebär att allt blir mycket mycket billigare. Å anda sidan handlas desto mer varvid summan av kardemumman, jordgubbar, olivtvålar, chili, mynta, tvättmedel, rökelse, skor, kolor och kajaler går på ett ut. Morbror Habib står med sin Izuzu utanför marknadens murar. Flaket är till bredd, höjd och längd proppfull med nyskördade apelsiner. Gratis är gott. Och när gratis har mognat i solen - ännu godare...

Att Fakeris pappa är med, innebär även att det inte blir så mycket bus. Å andra sidan är "Maa Suéde" känd för att vara den enda kvinnan som tar med sig barn till marknaden, varvid försäljarna förväntar sig att något ska hända. Jäpp, häpp whey hey så det kan gå. När inte haspen är på. Fakeri ger mig high five och vi skrattar så han kiknar...

Fakeris mamma stönar av värmen från den heta vårsolen. Pappa längtar till café och tupplur på madrass. Glass i stora lass på Casa de Gelato får bli nästa gång. Fakeri och jag låtsas hänga läpp ett par minuter. En tyst överenskommelse - lite tjafs i baksätet för att taxichauffören tvingas sakta ner farten. Rejält. Och så där av en händelse - alldeles preciiiis utanför den nyöppnade glassbutiken. Så det kan bli. För såna är vi....

Still alive...

Åsnans läte är en plåga. Varför ? brukar många fråga....

Under färden mot Tunis pekar Fritösen ut 13 par Herr och Fru Stork som häckar högst upp i telefonstolparna, varvid Majblomman, jag och Bullbagaren trycker våra näsor mot bilrutorna av förtjusning. Häftigt! och jag får ungefär samma känsla som när jag ser tranorna anlända till Light Valley om våren...

Inte så långt därifrån, närmare bestämt från Jämtland härstammar en kvinna som helt sonika tog sitt pick och pack och en konstnär från Götet, till Tunisien för cirkus 25 år sedan. De föll liksom jag pladask och har sedan dess blivit kvar. Och när surjämte möter hälsing kan inget annat än ljuv musik uppstå. Återigen en korsväg, likasinnad, samma värderingar och ideologi om vad som är viktigt att prioritera här i livet. Och i mångt och mycket har vi satt det på pränt också. Om än varken samtidigt, eller på samma sätt, men i samma syfte - att förmedla egna och andras upplevelser, händelser och skeenden i livets berg-och-dalbana...

På ökenlandsterrassen avnjuter jag ett av Monicas litterära verk - "Åsneboken, historien om åsnan Bimbo i Raf-Raf", utgiven på B4PRESS Göteborg 2009. Nästa åsna som korsar min väg kommer jag att se med helt nya ögon. Och nästa gång du ser en Volvo 740 eller 760 på vägarna, då vet du att det är Monicas konstnär som är pappa till den designen...

À droite, à gauche

Under många år har jag studsat fram och tillbaka mellan Sverige och Tunisien, och så smått börjat lära mig skriva och sätta ihop de arabiska bokstäverna till ord. Kul eftersom det i mångt och mycket liknar stenografi som jag var en fena på i ett av mina förra liv. Det kommer jag inte bli i detta...

Man skriver bokstäver, ord, meningar och läser dem från höger till vänster. Finns säkert någon logik i varför. Men den har mina hjärnceller lite svårt att greppa, varvid Hamma gör ett sista försök att få mig att förstå, tar en penna och skriver siffrorna 53;

"- Look, what do you see? "

"- 53"
"Bravo! Okey, and now. What do you see?

(han skriver 35)

"- 35"

"Bravo! Okey, so..??
"So, so what?"

"Annika, is 53 same as 35?

"Nope. 53 is more than 35!"

"...."

"...."

Det sägs att vi som har så kallat fotografiskt minne använder höger hjärnhalva mer än den vänstra. Den mer kreerande delen än den logiska. Likväl som det finns grader i helvetet finns grader av fotografiskt minne. Om det är därför jag har lättare att förstå innebörden av ovanstående seriestrip låter jag vara osagt. Men kul är den...

Så vidare värst kul kanske det inte var 1789. Under revolutionen i Frankrike där uttrycket a droite a gauche (höger och vänster) fick en speciell innebörd som än idag är aktuell. Inom politik krävs allas respektive hjärnhalvor. Även här i Tunisien 2011. Åtskilliga frågar mig "Vad är politik?"...hur jag från ett demokratiskt land där offentlig insyn, mänskliga rättigheter, press och yttrandefrihet är en naturlig del av vardagen, skulle göra i deras ställe när det är dags att gå till val senare i sommar.

Svaret är inte enkelt. Det råder en djungel av höger och vänster. Och vad som finns däremellan har hittills inte utkristalliserats. Lura hjärnhalvor kan man göra, även politiker. Men politiker som luras blir sällan långvariga vare sig i Tunisien, eller i Sverige...

Sagt och skrivet från vänster till höger och just idag är jag extra stolt som Hälsing över detta http://helahalsingland.se/ljusdal/1.2904650-ljusdalspolitiker-bland-de-modiga

Souk, suckar och sockor

Tog med mig Majblomman till fredagsmarknaden i Hammam Sousse. Ett ökenmys som heter duga när kommersen är i full gång. Nytt och begagnat i en välorganiserad röra till priser som får en att sucka högt av glädje bland travar av frukt- och grönt, prylar och pinaler. Ett par sköna billiga skor var målet för dagen...

Tre timmar och tretton varv senare avnjuts ett par Saint Tropez på min terrass och medan solen går ned konstaterar vi att;

skor blev det inga men upplevelser många

sockor är klara och parabolträdgård ska påbörjas

morötter och kuliga tygpåsar kan man aldrig ha för många av

glada grodor behövs att pussas på när man minst anar

det som ser ut som dill inte alltid är det

Medina, murbruk och möjligheter

En medina är en mini-stad i staden, en muromsluten trygg värld där allt du kan tänkas behöva för leasure and pleasure finns tillgängligt på gångavstånd. För vissa är det ett sätt att leva, för somliga att överleva. En som inte gjort det sedan mitt förra besök, har lämnat efter sig både problem och möjligheter för de efterlevande. Med hans bortgång blev påpassliga något rikare, och mini-staden en turistattraktion fattigare...

Kliver omkring i högar av murbruk med nybyggare och arkitekt. Individualisters drömmars problem medlas till en massa av möjligheter med målsättningen att i slutänden bli så optimalt cosy och praktiskt som möjligt under givna ekonomiska ramar. Om än att de nog kommer att tänjas på såväl bredd och höjd i materia och material...

Konkreta beslut tas och medan betongen torkar njuter vi av solnedgång och sista böneutropet från minareterna. Lagom till middagen anländer ett yngre garde vars drömmar bokstavligt stavas Europa - "Paradiset"- frihet, jobb, pengar. Som om inget vore nytt under ökensolen men de senaste dagarna har en strimma hopp getts till de tusen och åter tusentals som jobbar inom fosfastindustrin nere i Gafsa - nya investeringar och produktionsenheter sägs i press vara på g. Summan av den utlovade kardemumman blir "-Det har direktörerna i Sfax sagt så länge. Vi tror det först när vi ser det på plats"...

Resten av kvällen ägnas åt en BBC World News dokumentär om typ alla dessa män och deras indoktrinerade söner och sen dividerar män och kvinna om hur pass "Ghadaffi Farwell Party" ligger till på Betson. Får manligt följe hem i mörka gränder till väntande taxi. "-Madama, när kommer alla dina vänner...vi behöver er...för de kommer väl tillbaka...de måste de göra. Det har de ju lovat"...

Cousbook

Tunisier är ett folk fylld av humor, något jag aldrig betvivlat men inte förrän nu när Ben Ali är gone with the wind of Jasmin revolution, inser jag de facto deras bubblande känsla inombords för hur kan de släppa loss ordentligt. Vilket de gör med råge. Om allt. I bilen på väg hem till hembyn sätter Mohamed in en kassett med Tunisiens svar på Bosse Parnevik - Hedi Waled Balah. Hans imitation av Ben Alis röst är outstanding. Hans fejkade telefondialog mellan Ben Ali och Saddam Hussein ang rysk vodka, är obetalbar. Alla fnissar hysteriskt...

Vi färdas genom ett landskap som aldrig varit så grönt och frodigt som just i år. Om det är av slump, ödet eller vädrets makter sia ännu de lärde lokalt. Att tro kan försätta berg må så vara men inbillning är det inte. Något eller Någon har efter 23 år gjort det ovanligt frodigt här på slättlandet vid foten av ett av landets högsta berg. Luften är hög, ren och klar. Vi kaffepausar, kliver omkring i grönskan av väldoftande kamomill, lavendel och oregano...

Väl framme vid "Route de Cactus" möter släktingarna upp med glada tillrop och otaliga kindpussar. Fakeri tröttnar snabbt på "halledudanimejvastordublivit", tar min hand i sin och vi drar iväg för att hälsa på gårdens alla två- och fyrbenta djur. Behöver väl knappast berätta att antalet reducerades en smula under helgen...

Efter några timmars rundtur till fots bland tistlar och törnen, har kunskapen om och ordförrådet av vilka vilda växter som är ätbara utökats. Mycket tack vare Maroen och Sonjas Dotter, som går i 9:e klass och till skillnad från resten av kusinhögen, kan konversera någorlunda på franska. Hon lägger av ett rungande garv när jag först berättar om hur alla i alla länder följt revolutionen på distans, och därefter föreslår att vi kan adda varandra på Fejan. "- Madame Anníka - inget nät i skolan heller, här kör vi bara med "Cousbook" - couscous... till frukost, lunch, mellanmål och kvällsmat...

Långa härliga dagars färd övergick i sena fullmånenätter invid puttrande grytor och pysande tekannor. Vaknar en aningen mentalt mörbultad av att Grand Berber-Mama sätter en deg bredvid min huvudkudde. Brödbak, slakt och ogräsrensning i bönland, varvas med skattjakt med barnaskaran ute på kaktusfält och i olivlund, där jag har ett alldeles eget vårdträd...

Mer än så här varken får eller behöver ni veta. Resten är privat. End of story.

Ruta och ränder

Efter gårdagens flera timmar långt och mycket givande samtal med ytterligare en likasinnad, tog jag en rask promenad och mötte Olivlunden och Finskan på vägen. Beslut togs om fika framgent. Betade av mailen där ett från min Cybersysters systrar i Tomatland fick mig att dra rejält på smilbanden - kitos!!. Knallade över till Kejsarpalatset för att avhandla diverse planer och planering. Konstaterar att somliga är tillbaka på ruta ett och ger dom en välment push framåt för ett innehållsrikare liv. Kväll övergick i sen natt och tog en välbehövlig sovmorgon. Gnuggade bort sömntutorna och upptäckte solen. Vecklade ut benhögen, tog med kaffet ut på terrassen och sjönk ner i solstolen. Underbart blev väldigt kort. "-Vart är du? Kom NU!".

Hade förträngt att det var idag jag lovat att hjälpa Lollan med flytt av lite småsaker till både mitt och andras pörten. Det bar snabbt iväg med anlitat Izuzu-flak. Väl framme var det bara att ise att "små" även innebar stort. Och tungt. Efter två timmars kånkande landade jag en smula utmattad hos Madrassfolket där massa bus med glada små barn tog vid. Taxichauffören som får äran att tjäna några flus, rynkar demonstrativt på näsan när jag kliver in. Odören som sprider sig i bilen är omissigenkänlig. Jag tittar förvånat på honom och han desto mer intensivt på mig. Fattar nada förrän jag fäller ner sminkspegeln på solskyddet - cous-cous i håret, ok so what? Vrider spegeln, och möts av fartränder med barnbajs på axeln...

Korsvägar

Yesterday I visited Croissant Rouge in Sousse and delivered the suitcase. Every day arrives 6 women from a nearby Pharmacy for sort collected medicines, food etc, for further transport to the Libyan border. They are all very very grateful for the focus we have on their organisation, also impressed of the sms-money the Red Cross in Sweden got, and hope you´ll continue to contribute and welcome you to pay them a visit if you travel to Tunisia. I spent 3,5 hours there also attending a meeting with the admanistration staff, planning activities such as next caravan to the border upcoming weekend, how to use Faebook more efficient/translate it to english and how to get more volontairs (also by tourists on holiday) to help the poor people that actually live in the city of Sousse, Akouda, Erriadh, Sidi Belahmid. There are plenty of them, suffering from food, medicines, clothes and a shelter for the night. I just want to say THANK YOU and I´ll keep you posted whats happening during my stay here and will continue to have my private plusgiroaccount open 634 72 90 - 6.

Korsvägar. Allt går igen och alla går i cirklar. Folk kommer och går på vägar som korsar varandra. Under ovanstående möte anländer Majblomman, ditkallad av en volontär vars broder hon delar pörte med. Ett pörte vars ägare är bekant med min vän Steward. Vi tar en fika, summerar mötet och konstaterar att vi utöver humanitära insatser och bekanta, har mer gemensamt såsom jobbinriktningar. Och långa promenader. Skulle inte förvåna mig alls om vi under dessa hittar fler gemensamma nämnare. Ungefär som jag gjort med Den Vackra, Insidern och Olivlunden, som finns med på denna veckas Att-träffa lista. Plus Lollan som lockas av 4,5 minutes walk till Kejsarpalatset varvid pörtenycklar återigen kommer att snurra runt ett tag. Kors och tvärs, hit och dit. Att alla vägar bär till Rom må vara hur sagt och sant som helst. Uppmanar liksom Robban Broberg att citat "Ni som livets mening söken, försök i en öken!"

Hobs, hopp och homo

Fakeri borrar in sitt huvud i min skuldra, lägger armar kring min hals och kramar länge. "Maa Suéde" har återvänt och de nya skorna sitter som smäck. På var sitt håll har vi utökat ordförråden och lillebror Yousef är inte sen att haka på. Känslan av att kunna kommunicera någorlunda förståeligt är obeskrivbar. Rhibba bakar hobs, ställer fram en tallrik med makarona och alla pratar i mun på varandra. Vem som sen matar vem är oväsentligt. Mat är kärlek. Gränslös sådan oavsett i vilken form och under vilka former den än serveras...

Vandrar sakta hemåt, njuter av att vårvindar friska övergått i ett stilla varmt regn. Besvarar ett inkommande sms om "green bottle nectar-reunion" på Kejsarpalatset med nej tack - blir i hemmets lugna vrå, behöver nyheter från omvärlden. Förhoppningsvis positiva sådana. Dessutom är kvoten av kvartersskvaller redan fylld...

Via två satelliter zappar jag runt bland gamla, pågående och nya revolutioner. Sagt och gjort av alla dessa män. Och deras indoktrinerade söner. En lång TV-kväll övergick i sen natt och i arla morgonstund blir special message till mina vänner som är gay - Uganda is NOT an option!

Frihet har ett pris

Spenderat ett par timmar nere i centre ville med likasinnad. En summering av varats tillstånd i ökenland. Före, under och efter. Hur pass gott egentligen gratis är och att frihet har ett pris. Vad som faktiskt hänt vs vad som påståtts skett, här, hur, varför och av vem. Alla dessa vem som upplever frihet till ett pris som satts ungefär där nästippen tar slut, men som även fungerat som öron- och ögonöppnare. Meningar och sanningar har ju med råge varit mer än tudelade. Både här på plats och i det som presenterats via press, radio, TV, Facebook och Twitter. Även om man delar värdegrunder kan åsikter gå i sär. Även om detta är vi överens. Och så bör det också vara om man föresatt sig att ha kontinuitet i utbyten. Gemensam erfarenhet och insikt om tilltro att tunisierna med kraft, energi, utbildning och intellekt nu kommer att skapa sig en ljus framtid i regionen, det tummar vi inte ett ögonblick på. Dilemmat hur förvara hyacintlökar på bästa sätt är en svårare nöt att knäcka och blir avrundningen av vår träff.

Jag viker in på "Skogatan" och går strandpromenaden på väg hem. Friska vårvindar bär med sig vitt vågskum upp på Boujaafar. Folk är ute, fikar, äter, skrattar, shoppar. Och pratar. Högt och ljudligt om allt. Folk hälsar, ler, vinkar, hälsar välkommen och läser tidningar. Jag ser tidningar jag inte sett här förut. Eftersom de inte varit tillåtna. Och de som funnits har varit censurerade, som internet. Möjligheterna att vara uppkopplad här är flera. Från och med idag surfar jag runt med en usb-sticka på 7 mb. Till ett pris som mer än råge är värd den hastighetshöjande skillnaden på 6, 885 mb/sek.

Tre engelska likasinnande är nu i antågande. Barbeque står på kvällens program. Anar att temat för kvällens dialog redan är givet - "There´s a hole in the bucket. But why?"

Skärpning!

Efter nästan på dagen 8 månaders uppehåll - I´m back. Allt enligt ett systerligt önskemål från Tomatland och lovade i ett vagt ögonblick att skärpa mig. Vad som varit har varit. Nu är det nu som gäller. Under tiden snösmältningen tar fart på kolonin åker jag till ökenland och kupar potatis en sväng. Höres och störes!

http://www.facebook.com/event.php?eid=158384220883386

Änglar, finns dom?

I livets berg-och-dalbana gav gårdagen en bitter eftersmak. Droppen som fick bägaren att rinna över har sargat långt in i själen. Jag vet att änglar finns. Inte här och nu men sen. Tunisia, tu me manque...

Färden går vidare

Mission snart completed...jobbet i Norge. Efter påskhelgen bär det iväg hemåt en sväng. Ska packa om och bege mig bort till mitt andra hem. Where ever you are, be careful out there og vi snakkes, ha de!

Bloggträda

Först kom ett varsel, några timmar senare en ingivelse som fick mig att gå ut på terrassen och tillägna denna ros. I efterskott har det visade sig att i just i de minuterna bilden togs slocknade ett liv. Jag hann inte hem. Det är det som är meningen med livet, att inte hinna allt alla gånger, för allt har och tar sin tid. Även att blogga. Det har varit träda ett tag och kommer så att förbli en tid. Where ever you are, be careful out there.

Ljus återkomst

Hastar in en sväng bara för att säga att jag i all hast är på väg. Mörkret har nämligen börjat falla även på andra breddgrader. Anar att Gecko och Gecka idogt väntar på glödlampsbyte så att de kan värma sig i lampans sken och se sina presumtiva byten lite bättre. Återkommer när mission är completed.

Angelica hänger på Tomrik

Min väninna www.angelicawiik.se har hängt sina bilder på www.tomrik.se bar & kök som öppnar snart. Adress Österlånggatan 7 i Gamla Stan, Stockholm.