Så gott å såååå råååsa

Var till Gävle en sväng i förrgår. Lunchen intogs i form av färsk pasta på Sahflor Skafferi, adress Drottninggatan 26 som numera är gågata. Och vad skådade mina blågrå om inte stadens signum - Bocken - i miniatyrer, en gul, en svart och den här såååå häftigt rosa. Ungefär som kolonigrannen Monicas nya diskbänk...

Full frys

Jaha, det var ju väntat...att det börjar dj-las innan quinna ens är igång. Festlokalens stora kyl har pajat. Och den lilla är så liten att det knappt ryms ett par tre bärs. 50 gäster ska ha snittar, kyld välkomstdrink, kallt vin, kalla öl. För att inte tala om mat. Heeeela kvällen. Som lök på laxen och grädde på moset är styrelsen är borta, de som ska se till att sånt här blir fixat. Nu blir de te att haka på dragkroken och dra iväg till recyclingplace för att hitta nåt bättre begnat. Som om inte att-göra-listan är nog lång ändå. Och om det inte finns något på lager blir det till att bubba in det lilla egna och hoppas på att kolonigrannar kan ge vika tillfällig plats i sina. Resten åker in i frysen med halvöppen dörr.

Gone bananas

Bilden gör inte dilemmat rättvisa. Tappade en överfylld kaffemugg på golvet varvid innehållet skvätte upp på väggarna. So what, kvistade iväg till färghandlaren och bad de bryta en liter "Banana Sorbet".

"Äru säker ?"

"Sure bernard, som amen i kyrkan. Jag gillar bananer och sorbet. Jäpp. Så hette kulören då ni bröt den förförraförra året"

Väl inne i stugvärmen igen öppnar jag locket och vad skådar mina blågrå iris. Nope, möjligtvis väldigt mycket banangul. Men sorbeten lyser med sin frånvaro. Skit å pannkaka, think I´m gone bananas och önskade att Warhol hade varit med från början. Men det gick inte. Hon är i ökenland. Och där önskar jag att jag vore just nu. Med eller utan såväl banan som sorbet i sikte...

Lösenord i Vita arkivet eller?

Så här på kvällskvisten och mitt i festplaneringsbestyren fångas min blick av en grej på nätupplagan av Aftonbladet - en länk till någon Sofia som i sin tur hänvisar till Mary på Webmill. Bägges nedplitade rader får mig att ta en ordentlig funderare - en tankenöt om huruvida quinna och man samt deras anhöriga låter, alt inte låter, sin blogg dö när man själv gått hädan. Intressant. Läs dom. Själv har jag ingen aning om, precis som med allt annat som man borde tänka på i den vevan, t.ex. att fixa det Vita arkivet, hur jag vill ha det. Inte för att jag tycker det är för tidigt. Men så där i största allmänhet i alla fall liksom finns annat att prioritera. I alla fall just nu. Fast, kanske ändå inte? Och skriva upp alla lösenord där kanske. Till de efterlevande vilka de nu än är, blir. Om saker och ting går sin gilla gång går nämligen mina kvarlåtenskaper till Allmänna arvsfonden. Hmm..njae, den dagen har de nog knappast tid att gå igenom alla mina lösenord om jag noterar dom i det arkivet. What the heck, det får bli ett testamente. Så småningom. Hmm...

Tog en stund innan jag hittade illustrationsbild. Det får bli ett betongblad. På högkant. No defense Camelia...

Blötgubbar till blöt gumma

Il pleut. Översatt från franska - det regnar. Igen. Mer regel än undantag denna sommar. Strax innan förra skuren dök käre broder upp med ett par liter nyplockade hjortron. Han hade kvistat iväg till Torröyen i Jämtland ett par dagar och där var det minsann mycket sämre väder än här. Så blöt quinna ska väl inte klaga. Och om bären får ligga framme dryga dygnet blir det såna där härligt mjuka "blötgubbar" - perfekt att göra sylt på och samtidigt ett härligt minne från barndomens dagar för en sisådär 40 år sedan när jag plockade på samma myrar som han gjort nu. Men mina blötgubbar hann aldrig ner i hinkarna, ty mumselimums i lemmelland de åt såväl stor som liten blötgumma upp på direkten.

Bortlängtan hem

Det är inte alltid det blir som man planerat. På både gott och ont. Sällan har bortlängtan hem till ökenlandspörtet varit så stark som nu. I väntan på att allt praktiskt ska fixa sig, får det bli några snabba samtal via mobilen. Först tidigare idag med Kumlabruttorna vars bortlängtan är skriande men med allt för lite flus i blomkålen lär det dröja innan de kan äntra en flight igen. Deras väninna i sin tur åkte på hjärtinfarkt direkt vid hemkomsten häromsistens. Idag på promenad föll hon ihop i en hög. Blödande magsår. Utan förvarning.

Mobilen ringer nu på nattkröken, ett kort intensivt konstaterande att det är okey med allt och alla i bägge länder och det hugger liksom till i hjärttrakten när jag avslutar...

"New shoes coming up, sooner or later. Enti rohi, boussa".

Dromedar. Pucko!

Läser en notis på SVT text om att Dubai ska börja förädla kamelmjölk från 3000 dromedarer för att göra choklad som ska exporteras till delikatessbutiker över hela världen. Yeaah, give it to me....

Hmm...det vore kanske nåt att satsa på. I Tunisien. Fast där är kamelerna dromedarer. Alltså, kameler har två pucklar, dromedarer en. Å vad önskas att dricka? En pucko tack. Drommepucko...

Fast även denna affärsidé tarvar stenkoll på kronor, ören och dinarer. Camelia, hallååååååå....äru med på ett hörn?

Etta på koloni-toppen. Och botten...

Klicka på rubriken här ovan och lyssna på Elaine Simon. Kan med råge säga att denna låt varit en riktig långkörare på koloni-toppen denna sommar. Men Il pleut ("det regnar" på franska) annat än vattendroppar på kolonin också. Igår kväll när jag gick ut på verandatrappen gjorde jag den makabra upptäckten att den berömde Någon kapat bort de tre nedre grenarna på björken belägen mitt emot min tomt, i kanten på allmänningen. Fick hjärtsnörp, andnöd. Trodde jag såg i syne..

För några år sedan gallrade vi bort några björkar där. Vi närmaste sörjande blev tillfrågade vilka vi ville ha kvar som skulle fungera som insynsskydd, ge skugga etc. Alternativt tas bort för att släppa in mer sol på tomten. Just denna valde jag skulle vara kvar och planerade placeringen av min syrenberså utifrån denna för att eleminera insyn från nyfikna skvallergrannar mitt emot. I sommar då björkens nedre grenar har nått preciiiiiiis den perfekta längden och ihop med bersån som vuxit sig frodig och fin, har det blivit exakt som jag förväntat. Det var inte syne. Nu är grenarna puts väck och några grenar kommer knappast att växa ut just där. Åtminstone inte på överskådlig tid. Det kommer ta år. Igår fällde jag krokodiltårar. Och jag grät i morse när jag gick in till grannen, vars måg varit honom behjälplig med "tillsnyggningen" av björkarna vid deras stuga, där nedhängande grenar är i vägen för stora åkgräsklipparen. Det min björks grenar inte är. De visste att jag var här igår. Jag såg att de såg mig. Jag gick in igen en sväng för att sätta på kaffebryggare. Under tiden gick mågen loss på "min" björk. Utan tillstymmelse till ansats att fråga och gjordes enligt utsago i god tro. En måg som inte har någon egen stuga här, än mindre tillbringar 5 av årets 12 månader här. Som jag.

Men kära nån. Eller rättare sagt män. Varför tro när något går att ta reda på? Som igår. På två röda hade jag gett svar direkt med vändande andetag; NEEEEJ, AAAALDRIG I LIVET, KOMMER INTE PÅ FRÅGA, NJET, NO, LE. Frågan är om det hjälpt. Nu förtiden då ett Nej inte alltid tas och respekteras som ett Nej, what so ever....

Jag och Flipper, part two

...forts från ett äldre inlägg som handlade om mig och min brors relation, eller rättare sagt avsaknaden av den. Vi har knappt haft någon alls i 50 år men på senare tid har det blivit väldigt tätt på given. Mors ålderdom och nu idag övertagandet av hans gamla Merca. Sist men defnitivt allt annat än minst. Flipper;

.."Ta och sväng ner till båthamnen så får du se hur hon ser ut när hon ligger i vattnet. Kajplatsnumret är 66. Det är bra för dig att veta. Om det händer mig något"

Flipper är båt. För karlar är båtar honor. Och Flipper heter "Lilla My" men är allt annat än liten. Chocken när jag fick vetskapen om han/hon/dennes/dennas existens, har lagt sig. Såväl i bredd, längd och höjd. De e lugnt. Jag har koll. Stenkoll, noll koll. Nada typ på babord, styrbord, fender och ruff. Typ.

"ÅÅhh va fin hon är. Otroligt, vilket jobb du har lagt ned"

Och jag menar allvar. Min bror är pedant. Så in i vass, kobbar och skär. Jag är det inte. Och det vet han. Så när jag rattade ut från gårdsplanen skymtade jag en vemodigt fejs i backspegeln när han tog avsked av sin mångårigt pedantskötta kärra. Mercan är bil. För mig är bilar hanar och fortskaffningsmedel. Att frakta rumpan i från en punkt till en annan. Men styra Flipper. Nope. Never gona happend. Så don´t worry käre broder. Den dagen den sorgen och hoppas att det kommer dröja länge än men när den kommer så ska jag se till att Lilla My tas ordentligt om hand. Av någon annan än mig.

testing testing ett två ett två

..har tvekat så in i vassen in i det längsta så se det bara som ett test - Google-annonserna under varje blogginlägg, Over and out...

Kolonist, ja visst, part sjuttifemton

Hade Red Top och Vallen på besök idag. Kul!.. och "hänt-sen-förra-klassträffen" avhandlades i rask takt. Enär vi nu alla tre närmare oss halvtid med stormsteg, blev snacket om varats tillstånd extra givande. Red Tops idé ska jag suga vidare på. En utvecklingskaramell i den del av landet som av många anledningar (läs lättja) för tillfället befinner sig i träda. Dock utan EU-bidrag men what the heck, lite extra fluss i blomkålen kan det nog ge. Nästa år. Och som lök på den berömda laxen har annan kontakt med idé import vs export Tunisien-Sverige-Mexico varit på tråden. Vi klurar vidare och har en stark magkänsla av att diverse korsvägar går att fläta ihop till något riktigt givande. Om Camelia är med på ett hörn...

"Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå"

"Små lätta moln ser jag på din himmel, din himmel som är blå..."

Kom oförsynt att nynna på Pughs låt igår när jag fotade mina underbart vackra pioner på kolonin. Regnet hade nyss upphört och molnen skingrade en klarblå himmel.

Suprajssss

Ibland fattar jag noll. Rätt ofta faktiskt. Men tar jag kameralinsen till hjälp så brukar det klarna. Har varit på quick visit i andra pörtet, gör en return och ser att Någon varit och lämpat av papper. På brokvisten. Men hallåååååå..precis som om jag inte hade nog av den varan sedan tidigare!!! Har byst med tidningar travade i högar som borde ha fraktats iväg till recyclingplace för länge sedan. Hmm....1,20x8 m. Gånger två. Det blir sexton. I det här fallet ser det ut som att m är synonomt med meter. Vita sexton meter. Hmm....AHA - en hint!

OK FOLKS, THIS IS IT;

Suprajsss - Det BLIR fest. Jag ÄR hemma då. Och livemusic unplugged ÄR bokad. Återkommer i ärendet om det blir den 7:e eller 8:e. Over and out...

Skygglappar på. LITAUEN - HUMAN RIGHTS!

Upphör aldrig att förvånas. Som till exempel nyhetsnotisen att Littauens morallag (som träder i kraft 1 mars 2010), har röstats igenom Vilnius parlament idag.

I korthet...

Lagen innebär att landets innevånare inte tillåts sprida positiv information om spel, dobbel och hypnos. Ej heller om dåliga mat-, hygien och motionsvanor.....ej heller polygami, homo- eller bisexualitet.

I långhet...

Det påstådda syftet, att "skydda" barnen håller inte. I alla fall inte i min värld. Och i den finns plats för alla. Ung som gammal, tjock som smal, aktiva som soffliggare, svart som vit, fattig som rik, hetero som transa, flata som bög.

Så mitt budskap till Littauens regering är följande;

Jag tyckte faktiskt lite synd om er i rådande finanskris. Det gör jag inte längre. Ni är härmed ihopknycklade och åkt in i den runda under skrivbordet.

To the government of Litauen - in case you not understand swedish;

HUMAN RIGHTS !!!

ALL swedish here now

"Aslema maboula, lebes?

"Aslema maboul, lebes. Facheri lebes? Taxi makarona lebes? Ribba lebes?"

"Lebes, lebes, lebes and Wroom-Wroom also lebes. Wroom-Wroom! Shit weather? Yes, ALL swedish is here now, when you come, soon?"

"First weekend august, inshallah, no fluss, no holliday now"

"Aha, no fluss. Lebes?"

"Lebes. Have to work now. Facheri boussa. Bislemma"

"Jag också älskar dig så mycket. Bislemma".

(En titt på reseutbudet; sista minuten = dyrare än reguljärflyget. Sanslöst..)

When you get what you want but not what you need

...är det kanske dags att kyssa en groda. Just denna som Monica köpte på loppis idag måhända inte förvandlas till vad hon behöver men försöka duger. För svarta fingar påtandes i det gröna, tog hon med sig en varsin trädgårdsmästartvål åt oss från http://www.tvalfagre.se/ i Karsjö, beläget in the land of Lill-Babs där jag avslutar kvällen på den nystädade verandan dit brasvärmen inifrån stugan sprider sig. Är nöjd med dagen. Horizonten har rutit på rätt bra i sin blogg, står upp för dem som av olika anledningar hamnat ute i kylan. Och Hotell Björnborg är fin i håret och har njutit av harmonisk indianmusik. Själv låter jag Coldplay ljuda över nejden, "When you get what.."

..projekterar, part two

Ledigheten varade inte länge. Efter tömning av vattenöversvämmande tunnor och diverse andra byttor - skam den som ger sig - och stolarna har fått sig en grundstrykning till. Blommor sattes i fönstret, stake, duk och gottor på bordet Men sen tröt orken. Tar en micropaus igen. Håll till godo med ovanstående så länge...

Palta projekterar

Gillar projekt. I tid och rum avgränsat, en början och ett avslut. Gärna minimalistiskt, ungefär som en orkidé. Kal, ren stängel och blomma. Fick ett ryck i förrgår. Tidigare "översvämmad-av-för-mycket-prylar-koloniveranda" fick sig en ordentlig genomkörare. Hivade ut allt på gräsmattan (jäpp, den är grönare än grannens) och in åkte det allra nödvändigaste...gungstol, liten pall, tre stolar, ett bord och korgsängen jag sovit i som liten palt (hmm..palta?). Drog iväg in på byn och köpte färg. Grundfärg. Vit. Hann knappt dra över ett första lager förrän himlen öppnade sig och hällregnet kom. Har regnat sedan dess. Och gör det fortfarande, ihärdigt och enligt latest weather report...I´m off a couple of days. Tar ledigt. Stolprojektet är sju år gammalt. Bettar att det blir åtta...

Märkligt och mäktigt

Året var 1985. Landet Grekland och staden Aten. Platsen det Stora utomhusdiscoteket beläget utmed Medelhavets strand. Om förorten Glyfada är lika mondän och ännu räknas som främsta innestället för bratsen har jag ingen koll på, men den var det då. Med dåtida mått var skärmen som 800 personer blickade upp på och gungade med i We are the world, gigantisk. Hade en grekisk gud i någorlunda samma ålder som jag vid min sida. Har fortfarande visitkortet kvar. "Doktor". Kändes märkligt. Det var mäktigt. I den stunden var vi världen och i den delade den märktiga upplevelsen. Och en GT. På radion nu en låt från gamla Tamla Motown, still alive. De som är tillräckligt komna till åren vet de facto, innebörden av det gigantiska bolaget existens. I den eran och de normer som rådde då. Och vad som komma skulle. I en annan tid. R.I.P Michael.

In kaffekask veritas och Sebben somnade

Eldar i kaminen och njuter av rosors doft i vasen på bordet. Det regnade i natt, ute är det svalt. Mellan molnen syns glimtar av himmel blå. Löss, lusar och andra loppor flyttar runt bland alla pörten och kalasar för fullt på rosenknoppar och clematisblad. De senaste dygnen har jag och vänner vandrat runt bland andra vänners verandor. Grillat, rivit staket, gjort rabarberblad av betong, cyklat, lyssnat på sjysst musik och med hjälp av "In kaffekask veritas", löst diverse världsproblem varvid Sebben somnade. Sverigesommar är fantastisk. Upphör aldrig att förvånas över alla som "av misstag" glömmer hundar och barn i stekheta bilar, män som ser sin kvinna "trilla" över balkongräcken, bilar som fastnar i vattenmassor under viadukter. Helt av sig själv. Försäkringsbolagen kliar sig i huvudet. Bildkavalkaden är bl.a. från Camelias klippa och En Annan Östberg.